Kul Kullager. Kullen, Kullaberg, urbergshorst i Skåne, s. om Skälderviken, 16 km lång, 188 m hög. Vid K:s yttersta spets är uppfört ett fyrtorn, Kullens fyr, det högst belägna i Sverige. På grund av sin naturskönhet är K. livligt besökt av turister. Vid dess fot är några av Sveriges mest besökta badorter belägna, bland dem Mölle på s. sidan och Arildsläge på nö. sidan. KulFervo, en av huvudpersonerna i det finska nationaleposet Kalevala. KuFmen, höjdpunkt (jfr Progress och Regress). Kulmine'ra, nå höjdpunkten. Jfr Meridianhöjd. KuFnev [-ef], J. P., 1763—1812, rysk general, deltog i finska kriget 1808—09 och stupade under 1812 års krig mot Napoleon. K. har av Runeberg besjungits i Fänrik Ståls sägner. Kulspruta, ett automatiskt eldvapen med mycket uppdriven eldhastighet (ända till över 800 skott i minuten). Patronerna, som är fästa vid ett särskilt patronband, införs automatiskt i patronläget. Särskilda kylanordningar finns, olika på olika typer (luftkylning, vattenkylning m.m.). K.-gevären är i princip konstruerade på samma sätt som K. men lättare (avsedda att bäras av en man) samt med mindre eldhastighet. Särskilda K. är konstruerade för flygplan och luftvärn. Kulsprutepistol, handeldvapen för automatisk eldgivning. Kaliber 9—11 mm. Kulstötning sker från en cirkel med 2,135 m diameter. Handen får ej föras bakom axeln och kastet skall falla inom en 90 graders vinkel, räknat från cirkelns medelpunkt. Kulans vikt skall vara 7,257 kg. Jfr Världsrekord. Kult, ett sammanfattande namn på ceremonier med religiös betydelse, som karakteriserar olika bekännelsers religionsutövning. Kultive'ra, odla, förädla. Kulfje, vind, vars styrka i Beauforts vindskala anges med siffrorna 6 (blåst, frisk K.) 7 (stark blåst, styv K.) och 8 (hård blåst, hård K.). Från 1/1 1956 används termen kuling i stället för och med samma betydelse som K. Kultur, andlig och materiell odling. Kulturhistoria, vetenskapen om den mänskliga odlingens utveckling. K. behandlar bl.a. utvecklingen av konst, religion, seder, levnadssätt m.m. och bygger utom på skriftliga källor även på studier av redskap, prydnadsföremål, byggnadslämningar etc. Konst, litteratur- och religionshistoria kan sägas utgöra mera självständiga delar av K. Kulturhistoriska museet i Lund (”Kulturen”) grundades 1882 av intendenten G. J:son Karlin. K. har samlingar i ett stort antal gamla byggnader inom ett område i Lund. 692 Kulturkampen, benämning, härrörande från R. Virchow, på den strid, som i Tyskland på 1870-t. fördes mellan den katolska kyrkan och staten. Antagandet av dogmen om påvens ofelbarhet 1870 blev signalen till en ökad aktivitet hos de klerikala i Tyskland. Den katolska kyrkan begagnade sig skickligt av den nationalistiska motsättningen mellan Sydtyskland, särskilt Bayern, och Nordtyskland, särskilt Preussen. Ett politiskt parti, centern, bildades, som bl.a. leddes av Windthorst. Bismarck uppträdde från början mycket bestämt mot katolikerna. Hans kultusminister, Falk, genomförde mot katolikerna riktade, delvis ganska stränga lagar. Då Bismarck emellertid sedermera behövde stöd från de konservativa gentemot de allt mäktigare radikala partierna och då Leo XIII, som var mera försonligt stämd, 1878 bestigit påvestolen, inträdde en avspänning. — Även stridigheter i andra länder mot utmanande kyrkliga strävanden har man kallat K. Kulturmässa anordnas av Nationalmuseum i landsortens städer och omfattar föredrag, konstutställningar, teater, musik etc. Kulturrådet bildades 1935 och bestod av 30 av Kungl. Maj:t tillsatta medlemmar med utrikesministern som ordförande. K. var rådgivande organ för statligt understödd upplysningsverksamhet i utlandet rörande Sverige. Uppgick 1945 i det då bildade Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet. KuFtusminister, i en del länder benämning på ecklesiastikministern. KuFvert, anordning för genomsläppande av vatten (mindre bäck e.d.) genom landsvägs- el. järnvägsbank. K. har formen av en välvd bro med sluten tvärgenomskärning och utförs i allmänhet i betong el. huggen sten. Kulö'r, färg. — K u 1 ö' r t, färgad, ej svart el. vit. Kumamoto, stad i Japan, v. delen av ön Kyushu, 267 506 inv. 1950. KumarFn, flyktigt, väldoftande ämne, som finns hos ett flertal växter. Ur K. framställs ett derivat, som minskar blodets förmåga att koagulera och kan användas mot blodpropp. Kumla, stad i Närke vid järnvägen Hallsberg— Krylbo. 9 611 inv. 1956. Skofabriker och konfek-tionsindustri. Kumlien, Akke, 1884—1949, konstnär. Konstnärlig rådgivare hos P. A. Norstedt & Söner från 1916. Bidrog verksamt till bokkonstens höjande i Sverige. Intendent vid Thielska galleriet 1946—49. Kumm'el. — 1. En torskfisk (Merlu'cius vulga'-ris), som har lång bakre ryggfena och lång anal-fena. Fångas vid västkusten och är ätlig. — 2. Grav-röse*. Kummin utgörs av frukter av Carum carvi, tillhörande umbellaternas familj (Umbelliferae). De har aromatisk smak och används som kryddor. Ku'mo älv, vattendrag i sv. Finland, utgör avlopp för Näsijärvi m.fl. sjöar. K. utmynnar i Bottniska viken nära Björneborg. 400 km lång. Kumpa'n, kamrat, stallbroder. Kumule'ra, hopa på varannat. — K u m u 1 a-t i o n, anhopning. Jfr Ackumulation. Ku'mys, stomjölk, vars mjölksocker genom jäsning övergått till mjölksyra och alkohol (1 å 2 %). K. används som rusdryck av kirgiserna. Kuna, kroatisk myntenhet, som 1941 ersatte dinaren. 1 K. = 100 banica. Kim, Béla (egentligen Albert Kohn), 1886—1941, ungersk politiker, som mars 1919 blev diktator i den då grundade ungerska rådsrepubliken. Efter dennas fall i augusti s.å. flydde han till Ryssland. Kundts rör [konts-], som är uppkallat efter den