Kär Kärnved, se Ved. Käromål, anspråk framställt i rättegång. Kärr, sank mark, vanligen bevuxen med starrväxter, vide, magert gräs etc. K. kan ofta efter utdik-ning göras brukbara för odling. Kärrebvssa, medeltida benämning på kanon. Kärrhökar tillhör släktet Circus av de falkartade dagrovfåglamas familj (Falconidae). Kärrhökarna kan ej fånga fåglar i flykten och lever därför mest av smärre djur, små gnagare, fågelungar, grodor och insekter. Vingarna och stjärten är ganska långa och benen höga. Näbben utan tand. Flyttfåglar. Blå kärrhöken (Circus cyaneus) finns hos oss mest på de stora norrländska myrarna. Bruna kärrhöken (Circus aeruginosus) förekommer på spridda ställen i Göta- och Svealand. Se bild sid. 422. Kärrsköldpaddor lever i sötvatten och finns särskilt i n. Amerika och Ostindien. En art finns nu i Europa och har även funnits i Sverige. Kärrsnäppa (Trin'ga alpi'na) är en brunsvart va-darfågel, som alltjämt förekommer på myrar och sanka ängar i vårt land. Kärrsångarsläktet (Acroce'pha1us), fågelsläkte av sångarnas familj (Sylviidae). tättingarnas ordning (Passeres). Våra arter är gråbruna till färgen. De fåglar, som hör hit, håller vanligen till bland vass och annan växtlighet vid vatten, där de klättrar omkring och även bygger bo. Flyttfåglar. Hit hör bl.a. rörsångaren (Acrocephalus streperus). som finns i s. och ö. delarna av vårt land, kärrsångaren (A. palustris), som finns i s. Skåne, och sävsångaren (A. schoenobaenus), som är utbredd över hela vårt land. Käsfner, Erich, f. 1899, tysk författare. K. har skrivit såväl lyrik som romaner och ungdomsböcker. samtliga starkt tidsfärgade. Kättare, se Katarer. Käufner, Helmut, f. 1908, tysk filmman som skapat efterkrigstvsklands främsta filmverk. Kävlinge, köping nv. om Lund, v. Skåne. 3 322 inv. 1955. Läderindustri. Råsockerbruk. Järnvägsknut. Kö, personer, ordnade i led, vilka i tur och ordning släpns fram till en biljettlucka e.d.; biljardkäpp (se Biljard). — Krigsv., sista avdelningen i en kolonn. Köbenhavn, se Köpenhamn. Köch'el, Ludwig, 1800—77. österrikisk musiker och ämbetsman, uppgjorde en kronologisk nummerförteckning över Mozarts verk. Enligt denna betecknas varje opus med K. och en siffra (Köchelnum-mer). Köch'elnummer, se föregående. Köge Bugt, vik på Själlands ö. kust, bekant för de dansk-svenska sjöslagen 1677 och 1710. Kökkenmödding. avskrädeshög av musselskal och andra djurrester vid boplatser från den tidigare nordiska stenåldern. Namnet härstammar från Danmark, där K. är särskilt vanliga. Kökslatin, benämning på latin med felaktiga än-delser och vändningar. Köldblandning. Då en fast kropp löses i en vätska, åtgår värme. På detta förhållande grundar sig K., av vilka den vanligaste är en blandning bestående till en fjärdedel av salt och till tre fjärdedelar av snö. Temperaturnedsättningen beror i detta fall även på den omständigheten, att saltet nedsätter isens smältpunkt, vilket medför värmeåtgång. Med denna K. kan åstadkommas temperaturer något understigande —20°. Köldknölar, se Frostknölar. Köldnoler, beteckning på de kallaste trakterna på jordklotet. På s. halvklotet ligger K. troligen i Antarktis. På n. halvklotet finns en K. i det inre av 702 Grönland och en i nö. Sibirien (Verchojansk, —70°). Kölen. I forna tider ansåg man, att en bergskedja, som man kallade Kölen, löpte på gränsen mellan Sverige och Norge. De högsta topparna av bergskedjan ligger emellertid i n. på svenska sidan, i s. på den norska sidan. Kölhala, lägga omkull fartvg för att rengöra el. laga fartygssidan. Numera sällan förekommande. Köligruppen, geol., beteckning för en del i våra fjälltrakter förekommande lagerserier, bestående mestadels av lösa glimmerskiffrar och fvlliter. Köln, stad vid Rhen i delstaten Nordrhein-West-falen, Västtvskland. 670 300 inv. 1953. Livlig industristad. Särskilt bekant är tillverkningen av Eau de Cologne (Kölnerwasser, ”vatten från Köln”). Världsberömd domkyrka, ”Kölnerdomen”, uppförd i spetsbågestil. — Under 2:a världskriget bombades K. flera gånger, särskilt i juni 1942. Även domkyrkan blev något skadad men har senare restaurerats. Kölnische Zeitung IköFnisie tsaj'tong], en av Tysklands ledande dadiga tidningar. Grundad 1802. Kölsvin, en invändig förstärkning av kölen på fartvg. Kön. Under fosterutvecklingen skiljer sig de bägge könen hos människan föga. Så småningom utbildar sig könsorganen på karakteristiskt sätt. Även i den följande utvecklingen kan man skönja olikheter mellan könen. Flickor är i allmänhet större vid födelsen. Deras tillväxt sker i annan rytm. Vid puberteten, då könskörtlarna börjar funktionera. i åldern 13—15 år hos kvinnor, 14— 16 hos män, utvecklas de s.k. sekundära könskaraktärerna (kraftigare fettansats hos kvinnor, bättre utveckling av muskulatur och behåring hos män, i viss mån olika intellektuell utveckling). Königgrätz lkö'nisjgräts], tjeck. Hradec Krålo-vé. stad i nö. Böhmen, Tjeckoslovakien. 51 480 inv. 1947. — Är 1866 besegrades österrikarna av preussarna under en stor drabbning vid K. Fransmännen benämner slaget efter den närbelägna bvn Sadowa. Königsberg. rv. Kaliningrad. stad vid floden Pre-gel, nära dess utlopp i Frisches Haff i förvaltningsområdet Kaliningrad. RSFSR. 372 000 inv. 1945. Livlig handelsstad. Var före 1 :a världskriget av stor vikt för Tvsklands spannmålsimport från Rvss-land. Universitet. K., som intogs av ryssarna 1945, är svårt bombskadat. Kö'nigshüffe (po. Chorzow), polsk stad i voie-vodskapet Slask (Schlesien). 142 000 inv. 1950. Järnindustri. T stadens närhet stora stenkolsgruvor. Tillhörde före l:a världskriget Tyskland. Königsmarck. — 1. H. K. von K., 1600—63. f. i Altmark, fältmarskalk. K. gick 1629 i svensk tjänst och förde från 1639 befä! över en del av den svenska hären. Under såväl Banérs som Torstenssons överbefäl visade K. stor duglighet och utförde flera framgångsrika expeditioner. 1648 ledde han en skicklig överrumpling av ”lilla sidan” av Prag. Efter freden var K. svensk generalguvernör i hertig-dömena Bremen och Verden och utnämndes 1651 till riksråd. — 2. O. V. von K., 1639—88. den förres son, fältherre. K. utförde flera diplomatiska uppdrag i svensk tiänst och blev 1671 svensk minister i Paris. Samtidigt deltog K. i Ludvig XTV:s fälttåg. 1676 blev K. fältmarskalk och Wrangels efterträdare som överbefälhavare över den svenska hären i Pommern. K. skötte denna post med utomordentlig skicklighet och vann bl.a. en lysande seger vid Warksow 1678 men blev s.å. innesluten i Stralsund och måste kapitulera. Efter freden 1679 var K. generalguvernör i Pommern. 1685 deltog K. i den keiserliga härens strider mot turkarna i Ungern, dock med bibehållande av sina svenska ämbeten. Därefter stred han med glänsande framgång