Lan 7” Landamäre, landskaps- el. landsgräns. Landborgen, västra och östra, se Öland. Landbris, se Landvind. Ländes, Les [lelag'd], ett område i sv. Frankrike, mellan floderna Adour och Garonne, till största delen bestående av sandhedar och osunda kärr. Provinsen L. är 9 364 km2 med 249 000 inv. 1954. Hedarna var förr endast användbara till fårbete, men på senare tid har skog planterats i stor utsträckning. Genom alltjämt pågående dräneringsarbete har stora delar av kärren förvandlats till odlingsbara trakter. Landhöjning, se Nivåförändringar. Landis, glaciäris, som täcker större landområde (t.ex. den nutida grönländska landisen). La»disar har under istiderna övertäckt stora, nu isfria delar av Europa och n. Amerika m.fl. områden. Jfr Istiden. Landklimat el. kontinentalklimat utmärker sig för stor skillnad i värme mellan sommar och vinter och mellan natt och dag. Landet upphettas mycket snabbare och avger också snabbare värmen än havet. L. blir därför utmärkande för de inre delarna av världsdelarna i motsats till havsklimatet, som kännetecknar kusterna och öarna. Jfr Klimat. Landkrabbor, krabbor, som har gälhålan omvandlad till en sorts lunga; används även skämtsamt för att beteckna motsats till sjömän. Landkänning har ett fartyg, då det får i sikte ett känt föremål på land. Landmandsbanken (Den Danske Landmands-bank), grundad 1871. Danmarks största bank. År 1928 övertogs L. helt av staten. Jfr Glückstadt. Landnam (isländ.), besittningstagande av landområde. Landquist, J., f. 1881, litteraturkritisk och filosofisk skriftställare, verksam i Dagens Nyheter 1911—18 och i Aftonbladet från 1924; 1932—35 chef för dess politiska avdelning. 1936—46 var L. professor i psykologi och pedagogik vid Lunds universitet. Landsantikvarie, fackutbildad tjänsteman, som tillsätts av ett läns eller landskaps hembygdsförbund, fornminnesförening e.d. och som i allmänhet är chef för provinsmuseet och rådgivare för de lokala hembygdsföreningarna. Han svarar för kulturminnesvården och även naturskyddet, såvitt det gäller kulturlandskapet. Till avlöningen betalar staten bidrag med omkring %. Landsarkiv, se Arkiv. Landsbygdspartiet Bondeförbundet är sedan 1943 det officiella namnet på Bondeförbundet. Landseer [læn'siö], sir E. H., 1802—73, engelsk målare, vann stor berömmelse för sina djurtavlor. Land’s end [lændsend], Kap L., Englands sydvästligaste udde, Cornwall. Landsfiskal, en länsstyrelsen underställd statens tjänsteman, som inom ett område, ett landsfiskals-distrikt, är allmän åklagare, utövar överinseendet över polisväsendet, är utmätningsman m.m. L. benämndes tidigare länsman. Landsfogde, statstjänsteman, som lyder under länsstyrelsen. L. är högste åklagare och polischef inom länet och skall utöva uppsikt över landsfiskalernas arbete. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, bildades år 1903 och upplöstes efter kvinnorösträttens genomförande år 1921. Landsförvisning var en fordom ganska vanlig strafform. L. utmönstrades ur svensk lagstiftning år 1864. Landshövding, länsstyrelsens chef, den högste administrative styresmannen inom ett län. Landshövdingehus, beteckning för en typ av hus, som särskilt förekommer i Göteborg. Nedre våningen är av sten och övre av trä, Landskamrerare el. landskamrer, chef för landskontoret*, den ena av en länsstyrelses bägge huvudavdelningar. Landskansli är en huvudavdelning av länsstyr. L. är i regel uppdelat i en allmän sektion för bl.a. ärenden angående allmän ordning och säkerhet samt olika slag av socialvård, en planeringssektion för t.ex. byggnads-, väg- och trafikfrågor samt en civilförsvarssektion. Vissa länsstyrelser har en särskild socialsektion inom L. Jfr Länsstyrelse. Landskanslist, titel för lägre tjänstemän på lands-kansliet inom en länsstyrelse. Landskap, ursprungligen politiskt självständiga områden, vilka redan tidigt sammanslöts till Göta-och Svearikena och slutligen bildade Sverige. Före allmänna landslagens införande hade varje L. sin särskilda lag (jfr Landskapslagar). Även senare, före länsindelningens införande, utgjorde L. områden för rättsskipningsverksamheten. L. har numera så gott som uteslutande historisk betydelse. Landskapslagar daterar sig från den tid, då varje landskap var en enhet för sig. Till en början fanns ej någon uppteckning av lagen, som då till största delen bestod av sedvanerätt. Det ankom på lagmannen att hålla reda på lagens innehåll. I början av 1200-t. torde L. ha börjat upptecknas. Den äldsta L. är Äldre västgötalagen. Landskapsvapen har använts sedan 1500-t. Deras utseende fastställdes genom kungligt brev av 18 januari 1884 och 20 februari 1885. Se färgbilden. Landsknektar, 1500-talets mitt. Landsknektar, benämning på värvade (oftast tyska) soldater, av vilka de europeiska ländernas arméer till största delen bestod under slutet av medeltiden och början av nyare tiden. L. uppsattes första gången i Österrike på 1400-t. Så småningom blev L. illa kända för sin våldsamma oregerlighet. Landskommun. Inom den borgerliga L. utgörs den beslutande myndigheten av kommunalfullmäktige, som väljs av varje svensk man eller kvinna, som är mantalsskriven inom kommunen och senast under näst föregående kalenderår fyllt 21 år. Rösträtt tillkommer dock icke omyndigförklarade. Fullmäktige kan vara 15—60 till antalet. Den verkställande och förvaltande myndigheten inom en L. utövas av kommunalnämnden, som väljs av kommunalfullmäktige. Landskontoret, den av de båda huvudavdelningarna inom en länsstyrelse, som har att handlägga företrädesvis ärenden av ekonomisk natur, beskatt-ningsväsendet och folkbokföringen. L. är indelad i en kameral-, en taxerings- och en uppbördssektion. Jfr Länsstyrelse.