Lan Landskontorist, förr titel för lägre tjänstemän på landskontoret inom en länsstyrelse. Landskrona, stad vid Öresund, v. Skåne. 26 596 inv. 1956. Livlig industri (Öresundsvarvet, mekaniska verkstäder och gjuterier, sockerraffinaderi, konstgödningsfabrik etc.). Utmärkt hamn. Livlig sjötrafik. Stor handelsflotta. Till 1939 tvångsarbets-anstalt för kvinnor i det på 1500-t. av Kristian III anlagda citadellet. Landsköldpaddor, se Sköldpaddor. Landslag, den lag, som så småningom avlöste de olika landskapslagarna och i motsats till dessa gällde för hela rikets landsbygd. Den första L. kallades Magnus Erikssons allmänna L. Den tillkom omkring år 1350. Denna avlöstes i sin tur av Kris-tofers L., vilken skall ha stadfästs av Kristofer år 1442. Den blev fullt gällande först sedan Karl IX år 1608 låtit utgiva den från trycket och stadfäst den. Ersattes med 1734 års, för hela riket gällande lag. Landsmål, benämning på ett norskt normalspråk (även kallat norsk-norska), företrädesvis byggt på västnorska dialekter. Jfr Norska litteraturen. Landsmålsarkivet, en institution i Uppsala, som har hand om insamling och bearbetning av uppteckningar rörande de svenska landsmålen m.m. Landsorganisationen i Sverige, LO, se Fackföreningsrörelsen. Landsorganisationens skolor är förlagda till Brunnsvik och Åkers Runö. De avser att ge unga fackföreningsmedlemmar möjlighet till utbildning i nationalekonomi och socialpolitik, statistik, fackför-eningskunskap m.m. Landsort, klippö utanför Södertörns sydligaste udde med en av Sveriges äldsta fyrar (uppförd 1669). Lots- och tullstation. Landsrätt, se även Landslag. ”Lyda (ligga) under L.” sägs de städer göra, som saknar egen jurisdiktion (rådstugurätt). Landssekretariatet, ledningen för Landsorganisationen i Sverige. Landssekreterare, chef för landskansliet*, en av en länsstyrelses två huvudavdelningar. Landsstaten, sammanfattningen av alla de tjänstemän, som är anställda vid länsstyrelse el. sorterar därunder, och som har att ta befattning med länets civila förvaltning. Landsteiner [lanVsjtajner], Karl, 1868—1943, österrikisk fysiolog, verksam i New York 1922— 1939. För upptäckten av blodgrupperna fick han nobelpriset i fysiologi och medicin 1930. Landsting, den valda representationen för ett landstingsområde. Landstingsområdena — som numera kallas landstingskommuner — sammanfaller i allmänhet med länen. Det enda undantaget är Kalmar län, som är delat på två landstingsområden. Vissa städer — Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle — tillhör inte någon landstingskommun. L. handhar för länet gemensamma hälso- och sjukvårdsfrågor, en del skolor och vårdanstalter m.m. De erforderliga medlen härför erhålls i huvudsak genom en särskild skatt, landstingsskatten. L. sammanträder en gång årligen (september). Mellan sammanträdena handhas förvaltningen i första rummet av ett särskilt utskott, förvaltningsutskottet. Förutom nu nämnda uppgift tillkommer det även L. att välja ledamöter i första kammaren (i de största städerna, som ej deltar i L. förrättas dessa val av särskilda elektorer). Landstinget, första kammaren i danska riksdagen före övergången till enkammarsystem. Jfr Danmark. Landstingsdirektör, en av vissa landsting tillsatt tjänsteman, som sköter landstingets räkenskaper samt förbereder och föredrar ärenden inför förvaltningsutskottet. Landstormen omfattade 1885—91 de 6 äldsta värnpliktsklasserna, därefter de 8 äldsta klasserna. 712 1941 upphävdes de värnpliktigas uppdelning i beväring och L. Landsänkning, se Nivåförändringar. Landvind, landbris, en i kusttrakter nattetid från landsidan blåsande vind. Jfr Sjövind. Landå', heltäckt vagn med nedfällbara kurhalvor över de båda mot varandra vända sätena. La'ner, de endast av tandkött beklädda delarna av hästens underkäke mellan framtänderna och kindtänderna. Mot L. vilar betslet. Lang, Fritz, f. 1890, tysk filmregissör under 20-talet, sedan 1935 verksam i Hollywood. Lang, Maria (pseud. för Dagmar Lange), f. 1914, fil. dr i litteraturhistoria, rektor vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm och författare till en rad detektivromaner. Lange, N. Gunnar, f. 1909, fil. lic., socialdemokratisk politiker, statssekreterare i jordbruksdepartementet 1947, i finansdepartementet 1950—54, civilminister nov 1954—sept. 1955, därefter handelsminister. Ledamot av första kammaren sedan 1953. Lange. — 1. F. A., 1828—75, tysk filosof, en av de ledande inom den s.k. nykantianismen. L:s huvudarbete är Geschichte des Materialismus, där han gör gällande, att materialismen för den naturvetenskapliga forskningen är en fullt berättigad åskådning, ehuru han anser, att man ur metafysisk synpunkt ej kan betrakta materialismen som en bevisad åsikt. Enligt Kant kan vi nämligen ej veta något om tingens väsen. L. anser f.ö. metafysiken endast vara ”begreppsdiktning”. — 2. J. H. L., 1838—96, dansk konsthistoriker, professor i Köpenhamn 1888, föreståndare för konstmuseets skulpturavdelning 1895. L. bedrev en omfattande konsthistorisk och konstkritisk författarverksamhet och gjorde ytterst värdefulla insatser på konstforskningens område. — 3. Sven L., 1868—1930, dansk författare, som skrev romaner och dramer (Simson och Delila), där han gav uttryck åt en ironiskt bitter livssyn. — 4. C. L., 1869—1938, norsk fredsvän, generalsekreterare i interparlamen-tariska unionen 1909—33. Han erhöll tillsammans med Branting 1921 det nobelska fredspriset. — 5. Halvard L., f. 1902, norsk historiker, som publicerat ett flertal arbeten om norsk och internationell arbetarrörelse. Utrikesminister 1946 i Gerhardsens ministär, omvald 1951. L. genomdrev Norges anslutning till Atlantpakten 1949. Langeland, dansk ö i Stora Bält mellan Fyen och Lolland. 285 km2. 20 000 inv. 1945. Langelands Bält, Stora Bälts fortsättning i s. mellan Langeland och Lolland. Längd 56 km, bredd intill 19 km. Lange-MüIIer, P. E., 1850—1926, dansk kompositör. Bland L:s verk må nämnas operorna Spanske studenter, Vikingeblod, musik till skådespelen ”Der var engang”, ”Gildet paa Sol-haug”, kör- och kvartettsånger (serenaden ”Korn-modsglansen ved midnattstid”) samt romanser. Langerhanska öarna, se Bukspottkörteln och Insulin. Langett', ett slags kantsöm, vilken används som prydnadssöm, särskilt för att hindra tyg att rispa upp sig. Langmuir [læng'mjoö]], Irving, f. 1881, amerikansk fysiker, som för sina upptäckter inom yt-kemin erhöll 1932 års nobelpris i kemi. Langoba'rder, egentligen de långskäggiga, ett germanfolk, som på 100-t. bodde vid nedre Elbe. De vandrade sedermera söderut och nådde så småningom på 500-t. n. Italien. Lombardiet har uppkallats efter L. Deras rike omfattade även delar av mellersta Italien. På 700-t. uppgick det i frankernas välde. Langue d’oc [laggdåk'], den sydliga av de båda dialekter, i vilka det latinska folkspråket i Gallien