Law engelsk författare, vilken på ett intensivt och medryckande sätt sökt skildra det omedvetna, framför allt driftlivet hos människor. L. företrädde en oklar opposition mot kultur och betonade särskilt det sexuellas roll (Du rörde vid mig, Flickan som sjönk). — 6. Ernest L., f. 1901, amerikansk fysiker, som erhöll nobelpriset i fysik 1939 för konstruktionen av cyklotronen, en apparat, genom vilken man kan ge kärnpartiklar mycket stora hastigheter, varefter man kan utnyttja dem för framställning av radioaktiva ämnen m.m. Lawrencefloden, se Saint Lawrence. Lavskrikan (Crac'tes infa'ustus) är en kråkfågel med kort näbb, rundad stjärt och mjuk, silkeslen fjäderdräkt. Huvudet är mörkbrunt, ryggen gråbrun, buken, gumpen och en del av stjärtpennorna roströda. L. förekommer mest i barrskogar i n. Sverige. Boet, som byggs i träd, innehåller 3—5 ljusgröna, mörkfläckiga ägg. Stannfågel. Lawyer [lå'jö], eng., jurist, advokat. Lavy'r, lavering, se Lavera. Lax, se Laxfiskar och Laxsläktet. LaxatFv, avföringsmedel*. — L axe'r a, åstadkomma avföring med L. Laxefjord, se Laksefjord. Laxe'ra, se Laxativ. Laxfiskar (Salmoni'dae), en familj av mjukfeniga fiskar. De har vanligen kort fettfena bakom ryggfenan. L. tillhör norra halvklotet. Marina L. simmar vanligen upp i floderna under lektiden, som oftast infaller under vintern. Till L. hör bl.a. harr, nors, lax- och siksläktet. Jfr Laxsläktet. Laxness, H. K., f. 1902, isländsk författare. Islands främste nu levande prosaförfattare. Fria män, Salka Valka, Islands klocka. L. erhöll 1955 års nobelpris i litteratur. Laxsjön, insjö i Dalsland. Avlopp utgör Uppe-rudsälven, vilken utfaller i Vänern. Ingår i Dals-landskanalen. Laxsläktet (Salmo) hör till laxfiskar. De har kort rygg- och analfena samt små tänder och fjäll. Till L. hör flera arter, som är värdefulla matfiskar. B 1 a n k 1 a x (S. salar) har grågrön rygg och silver-glänsande sidor med små mörka fläckar. Längd upp till 14 dm. Den lever i n. Atlanten och vandrar på våren uppför floder och bäckar, hoppande över forsar och fall. Lektiden är oktober—december, varefter L. återvänder till havet. Laxöring (S. trutta) är mindre än föregående och har talrikare små mörka fläckar på sidorna. Yngre individer har rödfläckiga, mörka sidor och kallas foreller. En del laxöringar vandrar aldrig ut till havet utan kvar-lever i insjöar och bibehåller forellens färgton (Bäckforell). — Rödingar har i motsats till föregående arter ljusa fläckar på sidorna. Till denna grupp hör storröding (S. salvelinus), som finns i Vättern m.fl. sjöar, och fjällröding (S. alpinus), som förekommer i n. Sveriges sjöar. Se bild sid. 370. Laxå, köping i sv. Närke vid stambanan Stockholm—Göteborg. 4 475 inv. 1955. Utgångspunkt för järnvägen till Värmland och Oslo. Laxåverken, järnindustri. Laxön, ö vid Älvkarleby i Dalälven, övningsplats för Svea ingenjörkår. Laxöring, se Laxsläktet. LazuliT, ett blått mineral, bestående av magne-siumaluminiumfosfat. Lazzaro'ner, Neapels fattigaste befolkn.; tiggare. Lb., av lat. libra, förkortning för eng. viktsenheten pound. L. c., se Loco citato. Ld., förkortning för eng. Limited*. Le, Stora Le, insjö i nv. Dalsland, delar sig i n. dels åt Norge, dels åt Värmland, där den övergår j 720 sjön Foxen. Har tillsammans med denna sjö en ytvidd av 119 km2. L. ingår i Dalslands kanal. Lea [li'], eng. garnmått = 300 yards = 274 m. Leadville [led'vil], bergsstad i Colorado, USA, belägen omkring 3 000 m ö.h. Stora silver- och guldgruvor. League [li'g], eng., engelskt längdmått, motsvarande 3 engelska mil (4 828 m). Leamington [lem'-], stad i v. England. 36 000 inv. 1951. Badort, mineralkällor. Kapplöpningsbana. Leander, se Hero och Leander. Leander, Zarah, f. 1907, revyskådespelerska, primadonna i ett flertal sv. revyer. 1937—43 var L. filmstjärna hos Ufa i Berlin. Lear [li'ör], keltisk sagokonung, vars historia Shakespeare behandlat i tragedin ”King Lear”. Le beau reste [löbå' rest'], fr., återstoden av en mer el. mindre försvunnen skönhet. Le'bemann, ty., njutningslysten människa, god-dagspilt. Lebensraum, ty., ”livsrum”, en beteckning, som särskilt under nazistregimen användes i den tyska politiska agitationen. L. betecknade det område, inom vilket en nation önskar ha ett avgörande inflytande. Man gjorde vidare gällande, att en stor nation, som är livskraftig, av någon anledning skulle ha rätt att bestämma inom detta område. Le'ben und Ie'ben lass'en [-ont-], ty., ”själv leva och låta andra leva”, gammalt ordstäv. Leblanc [löblarj']. — 1. N. L., 1742—1806, fransman, uppfinnare av en metod för framställning av soda och pottaska. — 2. M. L., 1864—1925, fransk författare, vars förbrytarromaner vann stor popularitet (A r s è n e Lupin). Leblancprocessen [löblaq'-], kemisk metod, vid vilken man framställer soda respektive pottaska genom upphettning av koksalt resp, kaliumklorid med stark svavelsyra. Härvid erhålls respektive natrium-och kaliumsulfat, vilka sedermera i sin tur glödgas med kalciumkarbonat och kol. Leboeuf [löböff'], E., 1809—88, fransk marskalk, krigsminister 1869—70. Är känd för sina övermodiga yttranden om franska arméns krigsberedskap före krigsförklaringen mot Tyskland 1870. Le Bon [-båg], Gustave, 1841—1931, fransk fysiker och psykolog, känd bl.a. för sitt arbete Massans psykologi. Le Bourget (lö borsjä'], flygfält nö. om Paris. Lebrun [löbrörf]. — 1. Ch. L., 1619—90, fransk historiemålare. L. var en tid Ludvig XIV:s hovmålare. Hans förnämsta verk är takmålningarna i spegelgalleriet i Versailles. — 2. Elisabeth C. L., se Vigée-Lebrun. — 3. Albert L., 1871—1950, fransk politiker, ursprungligen ingenjör. Som representant för de konservativa var L. upprepade gånger minister. Är 1932 blev L. Frankrikes president. L. omvaldes 1939 till president men avgick efter den tyska ockupationen 1940. Lech, flod i Bayern, biflod till Donau från höger. Längd 263 km. 5 april 1632 gick Gustav Adolf över L. nära dess inlopp i Donau och besegrade Tilly. Lecitfn, en fosforhaltig organisk förening, som förekommer bl.a. i äggulor, i hjärnan, i mjölk, i örter m.m. Leckö, se Läckö. Leclanchés element [löklarjsje'-], ett av den franske fysikern G. L., 1839—87, uppfunnet galvaniskt element, vars polskivor utgörs av zink (den negativa) och kol (den positiva), nedsatta i en koncentrerad salmiaklösning. För att förhindra uppkomsten av en polarisationsström är kolskivan omgiven av oxidationsmedlet brunsten [MnO2]. Lecocq [lökåck'], Ch., 1832—1918, fransk ope-rettkompositör. Bland L:s operetter, spm blivit yt