Lin Lindesberg (förr Linde), stad vid Arbogaåns ö. källarm, sv. Västmanland. 5 545 inv. 1956. Lindesnes, Norges sydligaste udde. Lindfors. — 1. Per L., f. 1908, fil. lic., anställd vid Radiotjänsts musikavdelning sedan 1933, musikchef sedan 1952. — 2. Viveca L., f. 1920, film-skådesnelerska, verksam i USA sedan 1946. Lindgren, Astrid, f. 1907, barnboksförfattarinna. Hennes böcker om Pippi Långstrump, Mästerdetektiven Blomkvist och Rasmus är kända av alla svenska barn. Lindhagen. — 1. Carl A. L.. 1860—1946, borgmästare i Stockholm 1903—30. radikal politiker, urspr. liberal men från 1909 socialdemokrat. L., som var en utpräglad idépolitiker, framlade lånetgående reformprojekt på de mest skiftande områden (sociala och hygieniska snörsmål, fredsfrågan, världs-språksfrågan m.m.). Särskilt uppmärksammad blev hans insats på jordfrågans område (Norrlandslagen). — 2. Anna J. J. L., 1870—1941, barnavårds-inspektris. Livligt socialt intresserad gjorde L. en betydande insats inom Stockholms kommunala liv. Som exempel må nämnas, att hon var initiativtagare till koloniträdeårdsrörelsen i Stockholm och att hon nedlade ett betvdande arbete på skyddandet av Stockholms skönhetsvärden. — 3. Arthur L., 1884— 1950, jurist, justitieråd 1929, ordförande i Arbetsdomstolen 1931—46, president i Svea hovrätt från 1947. Lindholm. Sigurd, f. 1904, socialdemokratisk no-litiker, medlem av andra kammaren sedan 1935, civilminister sedan sept. 1955. Har tidigare varit ordförande i statsutskottets avdelning för lönefrågor och medlem av statens lönenämnd. Lin'disfarne, se Holy Island. Lindley, Charles, f. 1865. förtroendeman för Svenska Transnortarbetarförbundet 1897—1941. Ledamot av andra kammaren 1904—11, sedan av första kammaren till 1941. Lindman. Arvid, 1862—1936, konservativ politiker och industriman. L. blev 1905 medlem av första kammaren och s.å. sjöminister i Lundebergs ministär. 1906 stod L. som statsminister i snetsen för den av de konservativa partierna bildade ministären, som genomförde rösträttsreformen. 1911 måste regeringen avgå på erund av de radikala partiernas ökade inflvtande. Från 1912 till sin död var L. medlem av andra kammaren. Med undantag för mars—oktober 1917, då L. var utrikesminister i Swartz’ ministär, och tiden 7/6 1928—1/10 1930, då L. var statsminister, stod han som chef för högern i spetsen för den konservativa oppositionen. Samtidigt som L. arbetade som nolitiker var han även verksam som affärsman. Från 1907 var han konteramiral i flottans reserv. Lindorm, medeltida sagodjur, vilket troddes medföra Ivcka. L. betecknar även en heraldisk figur i drakskepnad. Lindorm, E., 1889—1941. författare. L. utgav flera diktsamlingar (Tal till mitt hjärta, På marsch). Verksam som kåsör (signaturerna Johansson med hiärnan, Gamle Adam och Skarpögat) först i Social-Demokraten, sedan i Svenska Dagbladet. Lindqvist — 1. Herman L., 1863—1932, en av den svenska fackföreningsrörelsens mest framskjutna gestalter, ordförande i landsorganisationen 1900 —20, riksdagsman sedan 1906, andra kammarens talman 1918—21 och från 1924, socialminister 1921 —23. — 2. G. L.. 1872—1946, borgmästare i Mariefred 1906, författare, som under pseudonymen Mari Mihi utgav reseskildringar, romaner samt en samling Uppsalahistorier (Studentens lyckliga dar). Lindschöld, Erik, hette ursprungligen Lindeman, 1634—90, adlad 1669, greve 1687, var Karl XI:s 734 närmaste medhjälpare vid reduktionen och enväldets införande. Ordförande i lagkommissionen från 1686. L. var den förste svenske hovskalden efter Stiernhielm och skrev dryckesvisor och tillfällighetsdikter i fransk stil. Lindskog, Claes, 1870—1954, professor i grekiska i Lund 1908—35, representerade högern i andra kammaren 1921—40. var ecklesiastikminister 1928 —30 samt redaktör för Sydsvenska Dagbladet 1935 —46. Lindstrand, Viktor (Vicke), f. 1904, målare och konsthantverkare, känd som glaskonstnär. L. har även arbetat i keramik. Konstnärlig ledare vid Kosta glasbruk sedan 1950. Lindström. — 1. P. E. L., 1863—1924. skolman, ecklesiastikminister 1909—11, redaktör för Aftonbladet 1923—24. — 2. Rickard L., 1894—1950, journalist, medlem av första kammaren sedan 1930, redaktör för Ny Tid 1933—40, chefredaktör för Morgon-Tidningen (Social-Demokraten) 1940—44. — 3. Ulla L., f. 1909, f. Wohlin, socialdemokratisk politiker, fil. kand., fo1kskollärarinneexamen 1933, redaktör för ”Sveriges folkskollärarinnors tidning” 1934—46. Ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1942—45, av första kammaren sedan 1946. Medlem av svenska FN-delegationen 1947— 54. L. blev juni 1954 konsultativt statsråd och har i denna egenskap att arbeta för konsumentupplysning, handlägga hem- och familiefrågor. medbor-garskapsfrågor m.m. — 4. Sigfrid L., 1892—1950, författare i vars sparsamma produktion av lyrik och korta noveller man finner en djup pessimism och en formfulländad stil. Linea'rritning, ritning, som omfattar konstruk-tionsritning och proiektionsritning och utförs med tillhjälp av linjal och passare. Lineä'r. En ekvation av första graden benämns L. Linfrö används för framställning av linolja. Den återstående delen — linfrökakor. om oljan framställts genom pressning, linfrömjöl, om extraktion kommit till användning — används som kraftfoder. Ling, Per Henrik, 1776—1839, skald, grundläg-gare av den svenska gymnastiken, fäktmästare vid Lunds universitet 1804, vid Karlberg 1813. Samtidigt grundade L. ”Gymnastiska centralinstitutet”, där han tillämpade ett nytt, av honom utarbetat gymnastiskt system, avseende kroppens allsidiga träning. L. var en tid medlem av Götiska förbundet och uppträdde även som diktare, fast med mindre framgång. Lingman, John, f. 1901, socialdemokratisk politiker. Statsråd och chef för civildepartementet 1950 —54, därefter landshövding i Gävleborgs län. Lingon, se Vaccinium. Lingua, lat., tunga, språk. — Linguafranca, ett blandspråk, som används i Levanten mellan infödda och européer. Lingvist', språkforskare. LingvistFk, språkvetenskap, särskilt den del, som handlar om det talade språket, i motsats till filologi, som handlar om skrivna texter. Liniment', tjockflytande, oftast oljehaltiga vätskor, som innehåller hudretande medel. L. används till ingnidning vid en del sjukdomar, särskilt reumatiska åkommor. Deras effektivitet överskattas dock oftast. Linje, gammalt svenskt längdmått, motsvarande V12 tum (2,06 mm) el. senare Vio tum = decimaltum (2,97 mm). Linjefartyg, handelsfartyg, som går i regelbunden trafik på viss linje i motsats till trampfartyg. Linjeskepp, krigsfartyg av opansrat trä, som förr utgjorde de kraftigaste stridsenheterna i örlogsflot-tan. L. var tremastare och hade tre (tredäckare),