740 Lju nas överallt. Av Maxwell uppställdes den s.k. elektromagnetiska ljusteorin, enligt vilken L. är att betrakta som en elektromagnetisk vågrörelse (se Strålning). Även enligt den modernaste ljusteorin, kvantteorin, är ljusstrålningen ett elektriskt fenomen. Den anses dock i vissa hänseenden vara diskonti-nuerlig. L. förhåller sig nämligen i en del fall som partiklar (fotoner), i andra fall som en kontinuerlig vågrörelse. — En ljusstråle, som träffar en glatt yta, reflekteras av denna. Den infallande strålen, normalen mot ytan, och den reflekterade strålen ligger i samma plan. Infallsvinkeln, dvs vinkeln mellan den infallande strålen och normalen, är lika stor som reflexionsvinkeln, vinkeln mellan den reflekterade strålen och normalen. En ljusstråle, som passerar gränsytan mellan två medier, förändrar riktning, den bryts (se Ljusbrytning). — Vitt ljus är ej enkelt utan sammansatt av ett antal enkla, färgade ljussorter av olika brytbarhet (olika svängningstal el. våglängd). Jfr Dispersion. Vitt L., som passerar ett prisma och sedan uppfångas på en skärm, framträder på grund härav som ett färgband, ett spektrum*. Det låter sig lätt påvisas, att spektrum ej endast består av de synliga färgbanden utan även av osynliga delar på ömse sidor om den synliga delen. Dessa osynliga delar består dels av strålar med mindre brytbarhet än de röda, s.k. ultraröda strålar, vilka låter sig påvisas genom sina värmeverkningar, dels av strålar av större brytbarhet (mindre våglängd) än de violetta, de s.k. ultravioletta strålarna, som lättast påvisas genom sina kemiska verkningar. — Mätning av en ljuskällas ljusstyrka sker med tillhjälp av fotometrar (se Foto-metri). Den totala strålningsenergin mäts med tillhjälp av ett instrument, som benämns bolometer*. — En kropps färg beror på dess egenskap att återkasta el. genomsläppa endast vissa av spektrums färger. Då en kropp utsätts för ljusstrålning, reflekteras i regel en del av L., medan en annan del absorberas och en del genomsläpps. Färgen på en kropp i genomgående L. är sammansatt av de färgsorter, som kroppen i fråga genomsläpper, medan den färg, en kropp visar i reflekterat (diffunderat) L., är sammansatt av de färgsorter, som kroppen reflekterar. Se Belysning. Jfr Absorption och Radio. Ljusets brytning i vattenytan. Ljusbrytning. Då en ljusstråle passerar gränsytan mellan två medier (ämnen, kroppar), förändras dess riktning, den bryts. Om brytningen sker på sådant sätt, som framgår av ovanstående figur, dvs mot normalen till gränsytan mellan de båda medierna, sägs det medium, till vilket strålen övergår, vara optiskt tätare än det, från vilket strålen kommer. Ett mått på brytningen ger det s.k. brytningsindex, som är konstant för givna medier och enligt en av den holländske fysikern Snellius, 1591—1626, uppställd lag lika med förhållandet mellan sinus för infallsvinkeln (vinkeln mellan den infallande strålen och normalen mot gränsytan mellan de bägge medierna) och sinus för brytningsvinkeln (vinkeln mellan den brutna strålen och normalen). Vid övergången från ett optiskt tätare till ett optiskt tunnare medium bryts strålen från normalen. Vid en viss infallsvinkel blir brytningsvinkeln lika med 90°, dvs strålen förmår ej intränga i det tunnare mediet utan följer begränsningsytan (om denna tänks plan). Om infallsvinkeln överskrider den nyss angivna storleken, reflekteras strålen ej såsom eljest blott delvis, utan i sin helhet (totalreflektion). Vid övergången från vatten till luft, som är optiskt tunnare, inträder totalreflektion, då infallsvinkeln överstiger 48,5°. Då en stråle passerar vissa kristaller, uppstår ett fenomen, som kallas dubbelbrytning, dvs strålen uppdelas i två, av vilka blott den ena el. också ingendera följer de vanliga brytningslagarna. Vitt ljus är ej enkelt utan består av flera färgsorter med olika brytbarhet, i vilka ljuset vid brytningen uppdelas (se Dispersion). Se vidare Lins, Prisma och Spektrum. Ljusdals köping, Västra Hälsinglands domsagas tingslag, mell. Hälsingland. 4194 inv. 1955. Utgångspunkt för järnväg till Hudiksvall. Ljusenhet, se Hefnerlampan. Ljusflöde eller ljusström kallas den av en ljuskälla per tidsenhet utsända ljusenergin. L. räknas i lumen eller dekalumen. Ljusgårdsfenomen, se Halofenomen. Ljusnan, stor norrländsk älv. Upprinner i v. Härjedalen, flyter i huvudsakligen sö. riktning genom Härjedalen och Hälsingland och utfaller i Bottniska viken invid Ljusne. Längd 430 km. Största biflod Voxnan från höger. Ljusne (kapellförsaml., som ingår i Söderala kommun), industrisamhälle vid Ljusnans utlopp i Bottniska viken, sö. Hälsingland. Stort järnverk. Sågverk. Ljusne-Woxna AB, Ljusne, grundades 1881 och äger järnverk, gjuteri, sågverk, hyvleri, kolugnar och järngruvor. Bolaget bedriver även skogshantering och rederirörelse. Aktiekapital 10 milj, kr 1956. L. är anslutet till Ströms Bruks AB. Ljusstyrka, se Fotometri. LjusTer, ett huggredskap, som används vid fiske, och som har kamformigt anordnade spetsar, försedda med hullingar. Ljustillverkning. Enklare ljus tillverkades (stöptes) förr huvudsakligen av talg, de finare av vax. Numera har talg- och vaxljusen utträngts av stearin- och paraffinljusen, som uppfanns på 1830-t. I motsats till de äldre ljusen, som tillverkades för hand (t.ex. genom neddoppning av en snodd bom-ullsveke i smält talg), gjuts de senare i maskin. Därigenom att vekarna är flätade och på lämpligt sätt impregnerade, böjer de sig, då ljuset brinner, utåt, varefter askan faller av. De behöver alltså ej som de äldre ljusen snoppas med en särskild ljussax. Ljustryck. Tryckplåten består av en spegelglasplatta, överdragen med ett lager av kromgelatin. Dess användbarhet för reproduktionsändamål beror därpå, att kromgelatinskiktet, då det belyses genom ett negativ, blir starkt garvat på de mest belysta ställena men mindre på de svagare belysta och därför, sedan det fuktats med en blandning av glycerin och vatten, i stånd att uppta fet tryckfärg på de garvade (torra) ställena men ej på de ogarvade (fuktiga). Ljustäthet cl. lystäthet, beteckning för en ljuskällas ljusstyrka per ytenhet av glödkroppen. L. anges i stilb, dvs normalljus per cm2. Ljusår, den vägsträcka ljuset går på ett år — 9 500 000 000 000 km. LKAB, Luossavaara*-Kiirunavaara AB.