739 plantningshastighet i ett givet medium är oberoende av ljudets art. Det är däremot olika för olika medier. I luft av medeltemperatur och med normal fuktighet kan den approximativt anges till 340 m i sekunden. I vatten är fortplantningshastigheten mer än 4 gånger så stor som i luft. I järn är den omkring 15 gånger större. Se vidare Ton och Tonskala. Ljuddämpare används för att mildra förbränningsmotorers ljud. L. består i regel av en behållare, som invändigt är försedd med labyrinter eller hål, genom vilka avgaserna skall passera, innan de kommer ut i fria luften. Gasernas tryckminskning går härigenom långsammare men samtidigt minskas även motorns effekt något. Ljudfilm, tal- el. tonfilm. Vid inspelning av L. belyses en remsa av filmen (ljudbandet) av en ljusstråle, som antingen varierar i styrka (intensitetmetoden) el. rör sig från höger till vänster (trans-versalmetoden). Dessa ljudvariationer regleras av det talade ljudet t.ex. med hjälp av en Kerr-Karo-lus-cell, som påverkas av växelström, som passerar en mikrofon, vilken upptar ljudet. Vid transversal-metoden används en oscillograf. Då filmen spelas, belyses en fotoelektrisk cell genom ljudbandet. Denna ger en varierande ström, som förstärks och återges i högtalare. Ljugaren, sjö nära Rättvik, Dalarna. På en holme i sjön är ett monument över Gustav Vasa upprest. Ljugarn, hamn och badort på sö. Gotland. Ljumskbråck, se Bråck. Ljung (Callu'na vulga'ris), dvärgbuske med barrlika blad och små, violettröda, stundom vita blommor, tillhörande fam. Ericaceae. L. förekommer på mager, kalkfattig jord, som ytterligare försämras genom den sura och till följd av vaxhalt svårfuktade och långsamt sönderdelade ljungmyllan. L. förekommer massvis i ljunghedar speciellt i nv. Europa och är synnerligen vanlig i vårt land, där den blommar på eftersommaren. Ljungan, norrländsk älv. Upprinner vid Helags-fjället, rinner i östsydöstlig riktning genom Härjedalen, s. Jämtland och Medelpad och utfaller i Bottniska viken, s. om Sundsvall. L. kallas i sitt nedre lopp Njurunda älv. Längd 370 km. Största biflod Gimån, från vänster. Ljungaverk, industrisamhälle vid Ljungan, mellersta Medelpad. Karbidkvävefabrik. Ljungberg. — 1. Göta L., 1898—1955, sopransångerska, anställd vid operan 1918—26. L. var därefter verksam i Berlin och New York. — 2. Helge L., f. 1904, teol. dr och docent i religionshistoria, biskop i Stockholm sedan 1954. Ljungby, stad i sv. Småland. 7 996 inv. 1956. Järnvägsknut. Ljungbyhed; municipalsamhäHe i nv. Skåne. Kristianstads län. 1 747 inv. 1955. Exercisplats (intill 1923), numera förläggning för krigsflygskolan. Ljungby horn och pipa, ett dryckeshorn och en elfenbenspipa, förvarade på slottet Trolle-Ljungby i Skåne. Till L. är flera sägner knutna. Ljungdahl, Axel, f. 1897, officer, sedan 1954 generallöjtnant och chef för flygvapnet efter Bengt G:son Nordenskiöld. Ljungdal, Arnold, f. 1901, skald som utgivit radikalt färgade diktsamlingar Fanorna, Ungdom. Ljunggren. — 1. G. L., 1823—1905, professor i litteraturhistoria i Lund. L. utgav betydelsefulla arbeten över svensk litteraturhistoria. Han var medlem av Svenska akademin. — 2. Elof L., 1869— 1953, journalist och nykterhetsman. L. var medlem av första kammaren 1911—18 och av andra kammaren 1925—36, där han företrädde frisinnade åsikter. — 3. August L., 1874—1943, direktör i Lju Centralförbundet för nykterhetsundervisning 1903 —41. L. var Templarordens chef 1908—09. Han tillhörde första kammarens frisinnade parti 1912— 26. — 4. G. K. L., 1889—1950, teolog, domprost i Göteborg 1930 och biskop i Skara 1935. Ljunghed, se Hed. Ljunglund, Leonard, 1867—1946, journalist. 1906—36 ansvarig utgivare och huvudredaktör för Nya Dagligt Allehanda. Ledamot av första kammaren 1926—29. Ljungpipare (Charad'rius aprica'rius), en brockfågel, tecknad i gröngult och vitt, lever på Ijung-och fjällhedar. Ljungquist. — 1. Birger L., f. 1894, målare, som med förkärlek hämtat sina motiv från den svenska landsbygden samt folkvisorna. — 2. Walter L., f. 1900, broder till L. 1, författare till psykologiskt finstämda romaner och noveller (Ombyte av tåg, 1933, Vandring med månen, 1941). Ljungskile, badort vid Kattegatt, mellersta Bohuslän. Ljungström. — 1. Birger L., 1872—1948, industrimän, känd genom uppfinningen av en ångtur-bin, för vars exploaterande AB Ljungströms Ängturbin bildades. L. var verkställande direktör i bolaget 1908—23. — 2. Fredrik L., f. 1875, broder till L. 1, ingenjör och uppfinnare, som blivit världsberömd genom uppfinningen av bl.a. ett turbindrivet kondenseringslokomotiv, en mjölkningsmaskin och en automatisk bilväxel. Ljungströmturbin, se Stalturbin. Ljungväxter (Erica'ceae), växtfamilj, omfattande halvbuskar el. buskar med vanligen övervintrande blad och fyra- eller femtaliga blommor. Hit hör ljung, rododendron m.fl. släkten. Ljus. L. fortplantar sig rätlinigt med en hastighet, som i tomrummet uppgår till något mindre än 300 000 km i sekunden. I luft är L:s hastighet något mindre än i tomrummet. Hastigheten i andra medier varierar. Den danske astronomen Römer var den förste, som påvisade, att L. för sin fortplantning behöver tid, och beräknade den hastighet, med vilken fortplantningen ägde rum. Utgångspunkten för honom var härvid iakttagelser av de tidpunkter, vid vilka Jupiters månar förmörkades. Observationer vid olika tillfällen utvisade, att förmörkelserna inträffade vid andra tidpunkter än de beräknade, beroende på avståndet mellan Jupiter och Jorden. Bland de experimentella metoderna för bestämmande av L:s hastighet må nämnas Fi-zeaus och Foucaults metoder. Vid Fizeaus metod får strålarna från en kraftig ljuskälla passera mellan tänderna på ett tandat hjul och därefter reflekteras tillbaka samma väg med tillhjälp av en plan spegel. Om hjulet försätts i rotation, kan det bibringas en sådan hastighet, att den tidrymd, som ljuset behöver för att fortplanta sig från hjulet till spegeln och åter till hjulet, blir lika med den tidrymd, som erfordras för att närmaste tand på hjulet skall förflytta sig till den plats, som förut intogs av det mellanrum, genom vilket ljusstrålen passerade. Iakttagaren kan då ej iaktta något ljus. Vid Foucaults metod, som är användbar för bestämmande av L:s hastighet även i andra ämnen än luft, använder man sig av en roterande spegel. Metoden går ut på att mäta den vinkel, som spegeln hunnit vrida sig under den tid, ljusstrålen behöver för att tillryggalägga avståndet mellan den roterande spegeln och en fast spegel fram och åter. — Olika teorier har uppställts rörande L:s natur. Enligt Newtons emissionsteori skulle den lysande kroppen utslunga partiklar, som rörde sig i rätliniga banor. Newtons teori övergavs emellertid snart nog och ersattes av Huyghens vågrörelseteori, enligt vilken L. betraktades som en vågrörelse i ett hypotetiskt, elastiskt ämne, benämnt etern, som förutsattes fin