765 tagits el. med andra ord uttryckt, sedan det avlägsnats ur det magnetiska fältet. Någon djupare principiell skillnad föreligger emellertid icke, då alla ämnen, om än i olika hög grad, kan magnetiseras. — De ämnen, vilka såsom järn attraheras av en magnetpol, kallas magnetiska. Sådana är exempelvis metallerna nickel och kobolt. Ämnen, som blott mycket svagt attraheras av en magnetpol, kallas paramagnetiska, och de, som stöts bort, diamagnetiska. Starkt diamagnetiskt är exempelvis vismut. — För att förklara den magnetiska influensen och därmed sammanhängande fenomen har den teorin uppställts, att molekylerna är magneter. De magnetiska krafterna framträder emellertid utåt först sedan ett antal av dessa elementarmagneter ordnats, så att de vänder liknämnda poler åt samma håll. Största möjliga styrka, mättning, har magne-tiseringen nått, då alla elementarmagneter likriktats. Ampère ansåg magnetismen hos molekylerna bero på elektriska strömmar, som kretsade i slutna banor kring molekylerna. Enligt den modernaste åskådningen består dessa elementarströmmar av elektroner, som kretsar kring atomkärnan. — De vanliga permanenta magneterna består i allmänhet av stålstavar el. hästskoformade stålstycken, som magnetiserats genom strykning med en annan magnet el. oftast genom magnetisk influens, dvs genom att placeras i ett magnetiskt fält. De skyddas ofta mot magnetiseringsförlust genom att armeras, vilket t.ex. i fråga om en hästskomagnet sker därigenom, att över polerna placeras ett stycke mjukt järn. De temporära magneterna, som används framför allt i de elektriska maskinerna, består av mjukt järn, omgett med trådlindningar, genom vilka en elektrisk ström leds. Jfr Elektromagnetism. Magnetft, miner. [Fe3O4], består av järn (72,4 %) och syre och är järnsvart till färgen. Egentlig vikt 5,2. Kristalliserar i reguljära systemet. M. påverkar magnetnålen, varav namnet magnetit. M. förekommer som strödda korn i många bergarter (dio-rit, granit, gnejs m.fl.) och samlad i större mängder, bildar det en god järnmalm*. Magnetkis består av järn och svavel [FeeS?], ofta med några procent nickel och är bronslikt metall-glänsande samt magnetisk. Vanligt kismineral, som vid avsevärd nickelhalt bryts som nickelmalm (t.ex. i vårt land i Kleva gruvor i Småland). Största fyndigheter av nickelhaltig magnetkis i Sudbury, Kanada (127 000 ton 1952), världens för närvarande viktigaste nickelproducent. Magnetome'ter, kompassinstrument för bestämning av jordmagnetismens inklination och deklination, används för utrönande av magnetiska malmers utsträckning och storlek (magnetometri). MagniTicat, jungfru Marias lovsång, förekommer i katolsk vespergudstjänst. MagniTicus, lat., ståtlig, storartad. — Rector magnificus, titel för universitetsrektor i Sverige och Tyskland. Magnifi'k, präktig, ståtlig, storartad. Magnitogorsk', stad i förvaltningsområdet Tjel-jabinsk, RSFSR, vid övre Uralfloden. 146 000 inv. 1939. Centrum för Uralbergens järnindustri med stora masugnar. Kemisk industri. Kraftverk. Magnitu'd, storleksordning. Magno'lia är ett växtsläkte (familj Magnolia'ceae), som förekommer i s. och ö. Asien samt Nordamerika. Flera arter odlas som prydnadsträd med i regel glänsande blad och stora, vita näckrosliknande blommor. M. är i Sverige vinterhärdig blott i Skåne men har under tidigare geologiska perioder förekommit på Grönland och Spetsbergen. Magno'lium, en legering av aluminium och magnesium, vars specifika vikt understiger aluminiums. Magnus, svenska konungar. — 1. M. Ladulås, 1240—90, kröntes 1276 till konung, sedan han till Mah sammans med sin yngre broder Erik fördrivit sin äldre broder, konung Valdemar. M. höll sträng ordning i landet och utfärdade Alnöstadgan 1279 och Skenninge stadga 1284, vilka bl.a. avsåg att förhindra våldgästning och blodshämnd. — 2. M. Eriksson, 1316—74, valdes vid endast tre års ålder till konung i Norge och Sverige. I Sverige fördes styrelsen av drotsen Knut Jonsson, tills M. blev myndig 1332. M. slöt ett avtal med de holsteinska grevarna, vilket innebar att han köpte Skåne och Blekinge. Landskapen återtogs emellertid 1360 med vapenmakt av Valdemar Atterdag. Redan tidigt uppstod starkt missnöje med M:s styrelse, mest på grund av de dåliga finanserna, och 1343 valdes M:s yngre son Håkan till Norges konung och f.å. den äldre sonen Erik till svensk tronföljare. 1356 ledde Erik ett uppror mot M. och erkändes som konung över en del av landet. En tid efter Eriks död uppstod en brytning mellan M. och konung Håkan, som slutligen blev M:s medregent. Emellertid fördrevs både M. och Håkan av de svenska stormännen, som till konung valde Albrekt av Mecklenburg 1364. M. var en god lagstiftare och utfärdade 1350 den s.k. konung M. Erikssons landslag. Han avskaffade också träldomen. Magnus, 1542—95, svensk prins, son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud. M. erhöll genom sin faders testamente ett hertigdöme i Götaland men blev 1563 sinnessjuk och bodde sedan på Vadstena slott. Magnus [mag'nos], Gustav, 1802—70, tysk fysiker och kemist, professor i Berlin 1845—69. M. upptäckte att då en roterande cylinder träffas av en luft- eller vätskeström uppkommer en kraft som strävar att driva cylindern vinkelrätt mot rotations-axeln och strömriktningen (magnuseffekten). Magnuseffekten, se Magnus, G. Ma'gog, ett i Gamla testamentet omtalat sagofolk, vars härskare, Gog, ville överfalla Israel men drabbades av Guds vrede. Magot [magå'], se Makaker. Magpumpning utförs genom att en slang genom munnen och matstrupen nedförs i magsäcken varigenom en del av maginnehållet kan upphämtas för undersökning av magsaftens beskaffenhet. Magsår, sår i magsäckens vägg, som medför smärtor, särskilt en kortare el. längre stund efter födas intagande. Om såret får fortsätta, kan blödning uppstå och i värsta fall kan såret bryta igenom magsäckens vägg (perforation). M. behandlas med diet och sängläge samt medicin, som avser att minska saltsyreavsöndringen i magsäcken. I svåra fall är operation lämplig. Magya'rer el. madjarer, det mest betydande folkslaget i Ungern. Språkligt hör M. till den finsk-ugriska språkgruppen. Rasbeskaffenheten är föga utredd. Magyar-passet [madja'r-], pass i Karpaterna, på östligaste delen av gränsen mellan Polen och Tjeckoslovakien. Mahabharata, Indiens stora hjältedikt, som härstammar från tiden f.Kr. Den skildrar strider mellan ättlingar av konung Bharata. Mahana'di, flod i Främre Indien. Utmynnar i Bengaliska viken, där den bildar ett vidsträckt delta. 830 km. Maharaja [-ra'dja], sanskr., ”storkonung”, titel för vissa indiska furstar. Mahafma, indisk titel, använd om vishetslärare och numera brukad även inom teosofin som beteckning för ett slags andliga auktoriteter. Mahaya'na, se Buddismen. Ma'hdi, se Muhammed Ahmed. Mahé, stad på sv. kusten av Främre Indien, utgjorde med kringliggande område till nov. 1954