772 Man Mane'r, sätt, vis, uppförande; inom konsten framställningssätt, stil, oftast i tadlande bemärkelse. — Maniere'rad, förkonstlad, sökt, tillgjord. Ma'ner betecknar i den romerska mytologin dels underjordiska gudomligheter, dels de avlidnas andar. Manet [-nä'], Édouard, 1832—83, fransk målare. Gediget skolad hos spanska mästare som Goya och Velasquez förenar M. i sitt måleri en mustig, förnäm kolorit med en japanskt elegant linjeföring. Han kom att bilda medelpunkten i impressionister-nas krets. Djärva samtidsbilder som ”Frukosten i det gröna”, ”Olympia” och ”Kejsar Maximilians arkebusering” gjorde honom till en av samtidens mest omdebatterade konstnärer. Mane'ter (Scyphozo'a) är under större delen av sitt liv fritt simmande vattendjur. Ur äggen kläcks larver, vilka så småningom sätter sig fast och från vilka genom knoppning de kringsimmande djuren utvecklas. Dessa är klockformiga och halvgenomskinliga och simmar genom att sammandra klockan. På undersidan finns munnen och kring denna fångarmar. En del arter t.ex. Röd manet (Cya-nea cappilata) har nässelceller, med vilka den bränns. Den är vanlig vid vår västkust. Blå manet (Aurelia aurita) finns i Östersjön. Den bränner ej människor. Manfåret, se Fårsläktet. Manga'n. Kem. tecken Mn. Atomvikt 54,93. Atomvärde 2, 3, 4, 6 el. 7. Specifik vikt 7,2, smält-punkt 1 260°. Atomnummer 25. Metallen är hård och spröd och liknar till utseendet tackjärn. M. används i tillsatser till vissa stålsorter samt ingår i en hel del andra legeringar t.ex. manganbrons. — Av M:s föreningar har M.-dioxiden el. M.-superoxiden [MnO2], vilken i naturen förekommer som mineralet brunsten, stor teknisk användning såsom oxi-dationsmedel, bl.a. vid klorframställning. Likaså har det vackert violetta saltet kaliumpermanganat [KMnCh] el. kameleon användning som oxidations-och desinfektionsmedel. Jfr Manganmalmer. Manga'nbrons el. mangankoppar, en legering av koppar med 5 % mangan, som är mycket hållfast och bl.a. används till propellrar. Manganfn, legering av koppar, mangan och nickel. M. är en s.k. motståndsmetall, som på grund av sin låga temperaturkoefficient används i elektriska motstånd. ManganFt, brunsvart mineral som består av man-ganoxidhydrat och 62,5 % mangan. Manga'njäm, legeringar av mangan och järn. Spegeljärn är ett slags M. Manga'nmalmer är framförallt brunsten och några andra mineral, som är syreföreningar med mangan. I vårt land förekommer M. vid Långban, Bölet (nära Karlsborg) och Spexeryd nära Jönköping. M. produceras framför allt i Sovjetunionen, Brittiska Indien, Sydafrika, Guldkusten och Brasilien. M. har stor betydelse för ståltillverkningen. Jfr Manganstål. Manganspat, rött mineral som består av mangan-karbonat. Manga'nstål innehåller 10—15 % mangan och är ytterst hårt och segt. MangFfera, se Mango. Man'go, frukter från Mangifera indica, ett asiatiskt fruktträd. M. är gula, saftiga stenfrukter omkring 1 dm i diameter. De hör till tropikernas vanligaste frukter. Man'gold, se Beta. Mangosta'n, bär från en Garciniaart, ett träd, som stammar från Malackahalvön och odlas i tropiska länder. M. är rött till färgen, mycket välsmakande och innehåller 6 frön. Mangro've, tät vegetation på slambotten utefter tropiska kuster, som består av rikt förgrenade träd Styltrötter på mangrove. och buskar, tillhörande skilda växtfamiljer, såsom Rhizophoraceae, Verbenaceae m.fl. Hos flera man-groveväxter gror fröna på moderväxten, varefter de faller av och borrar sig fast i slammet. En del arter har kraftigt utbildade styltrötter. Manhattan [mænhætt'ön], se New York. Manhem, i fornnordiska sagor beteckning för människornas urhem. Manhemsförbundet grundades 1815 i Stockholm och upphörde i början av 1820-t. M. verkade i götisk anda. Bland medlemmarna märktes C. J. L. Almqvist och C. F. Dahlgren. Manhål, lucka i ångpannor o.d., avsedd att lämna tillträde för rengöring m.m. Mani', vurm, okuvlig ätrå efter något. Jfr Sinnessjukdomar. Ma'ni, se Manikeism. Manicure, se Manikyr. Maniere'rad, stelnad, i ett vanemässigt uttryckssätt, stilart e.d. Manierism används oftast i nedsättande betydelse som beteckning för ett förkonstlat uttryckssätt (jfr Mane'r), men avser speciellt en historisk period, dvs senrenässansens konst omkr. 1520—70. M. karakteriseras av att man genom förändring eller disproportionering av de naturliga formerna söker nå ett starkare uttryck eller en mera ornamental verkan. Manifesf, uppenbar; offentlig förklaring från regering, parti e.d. angående något beslut etc. Manifestation, uppenbarande, offentliggörande, framläggande av tankar och avsikter, opinionsyttring. — Manifestera, lägga i dagen, offentliggöra. Manikeism, en av persiska och babyloniska reli-gionselement påverkad kristen åskådning, som under 200-t. utbredde sig i österlandet. Stiftaren, ba-byloniern Mani, blev enl. sägnen korsfäst. M. fick dock ej större utbredning. Särskilt på Balkanhalvön och i det inre av Asien (Turkestan) förefanns emellertid manikeiska församlingar in i medeltiden. Maniky'r, vård av händernas naglar. Mani'la, till 1948 huvudstad på Filippinerna. 1,2 milj. inv. 1953. Hamnstad med stor export av hampa, kokosolja och tobak. — Ockuperad av japanerna jan. 1942—febr. 1945. Sedan 1948 är Quezon City nö. om M. huvudstad. Mani'lahampa, fiber från Musa texti'lis, som är