773 besläktad med bananplantan och som framför allt odlas på Filippinerna. M. används till tågvirke. Manill'a, distriktsskola för döva (dövstumma) på Djurgården, Stockholm. Manio'k, stärkelse från rotknölar av maniokväx-ter (Manihot utiliss'ima och M. dulcis), buskväxter, som odlas i tropiska länder. Rotknölarna är i färskt tillstånd giftiga (blåsyra) och blir ätbara först efter kokning. T a p i o' k a är gryn från dessa rotknölar. Manipulation, tillvägagångssätt, konstgrepp, ofta i nedsättande bemärkelse. Manitoba [mænitå'bö], provins i Kanada. 650 000 km2. 809 000 inv. 1953. Huvudstad Winnipeg. 243 300 inv. 1953. — Det inre av M. utgörs av en fruktbar högslätt, rik på sjöar. Åkerbruket är huvudnäring med vete och havre som viktigaste sädesslag. Sjöarna är rika på fisk. Bergsbruk och bergsindustri har nått stor utveckling. Guld och koppar är viktigaste produkter. Kvarnindustrin är betydande. Förnämsta exportvara är vete. Manin, L, 1873—1951, rumänsk politiker, ledare för bondepartiet. M. spelade en viktig roll vid Sie-benbürgens införlivande med Rumänien 1918 och ledde efter 1940 strävandena att återfå området, vilket detta år avträddes till Ungern. Då Rumänien 1945 erhöll en kommunistdominerad styrelse, intog M. en oppositionell hållning. Han tvingades då avgå som bondepartiets ledare och anklagades för ”fascism”. Dömdes 1947 till livstids straffarbete. Mankemang', fel, brist. Mann. — 1. Heinrich M., 1871—1950, tysk författare, har i sina romaner behandlat sociala och psykologiska problem (Die Jagd nach Liebe, Der Untertan). Då nazisterna kom till makten, flydde M. till Frankrike. Han blev hedersdoktor vid Berlins universitet 1947. — 2. Thomas M., 1875 —1955, den förres broder, tysk författare, en av det moderna Tysklands bästa stilister. Bland hans arbeten märks novellsamlingen Der kleine Herr Friedemann samt romanerna Huset B u d-d e n b r o o k, Döden i Venedig, Den unge Josef, Doktor Faustus samt Gæ-theskildringen LotteiWeimar. M. flydde 1933 från Tyskland och var sedan bosatt i USA. Han erhöll nobelpriset i litteratur 1929. — 3. Klaus M., 1906—1949. son till M. 2, tysk författare, utgav en självbiografisk bok om mellankrigsåren i Europa, The Turning Point. M. lämnade Tyskland 1933. Mann, Tor, f. 1894, violoncellist, dirigent för Göteborgs symfoniorkester 1922—24 och 1925—39: därefter dirigent för Radioorkestern. Professor vid Musikhögskolan från 1939. Manna är den utsipprade och stelnade saften av mannaasken. M. består av kristalliniska, gulvita bitar med söt smak, innehållande en sockerart, mannit, jämte druvsocker etc. M. insamlas numera mest på Sicilien och finner användning i medicinen såsom milt avförande medel. — M. benämns också mannalaven (Lecanora esculenta), vilken växer på torr mark i Orienten och n. Afrika. Den sönderfaller vid torka i små, skrumpnande bitar, som vid fuktigt väder kan svälla till mångdubbla volymen. Den används till föda på grund av dess rikedom på lavstärkelse. — Mannagryn är egentligen frukterna av mannagräset (Glyceria fluitans), ett storväxt gräs, som allmänt förekommer i vatten i större delen av Sverige. Förr insamlades frukterna i Polen, Nordtyskland m.fl. länder och sändes i handeln som födoämne (mannagryn). Numera tillverkas dock mannagryn av vete. Mannagryn, se Manna. Manna reling, ställa upp manskapet på parad utefter relingen på en båt. Mannekäng', person, anställd hos en modefirma och med uppgift att för kunderna förevisa olika Man toaletter genom att själv iklä sig dem; leddocka, skyltdocka. Mannerheim, G., 1867—1951, fältmarskalk, finländsk militär, vilken i rysk krigstjänst deltog i rysk-japanska kriget samt i l:a världskriget. Efter ryska revolutionen slog sig M. ner i Finland och blev vid inbördeskrigets utbrott anförare för det vita partiets armé. Med tysk hjälp besegrade M. de röda. I december 1918 valdes M. till riksföreståndare. Vid presidentvalet 1919 föll M. igenom. M. utnämndes 1933 till fältmarskalk. 1939 blev M. överbefälhavare för de finska trupperna i finskryska kriget, och vid Finlands inträde i 2:a världskriget förde han också befälet. 1944 blev han vald till president, från vilken befattning han avgick mars 1946. Mannerheimlinjen, befäst försvarslinje på Karelska näset, som under finsk-ryska kriget 1939—40 intogs av ryssarna. Mannheim [man'hajm], stad i delstaten Baden-Württemberg, s. Västtyskland vid Neckars inflöde i Rhen. 272 300 inv. 1953. Södra Tysklands viktigaste handelsstad och betydande fabriksstad. Mannheimskolan [man'hajm-], benämning på några tonsättare (Stamitz, Richter, Filtz m.fl.), som under 1700-t. verkade i Mannheim. M. var föregångare till Haydn, Mozart och Beethoven. Ma'no, it., hand. Manometer, instrument för mätning av instängda gasers tryck. Den öppna kvicksilvermanometern består av ett U-formigt glasrör, innehållande kvicksilver. Den ena skänkeln sätts i förbindelse med det rum, som innehåller den gas, vars tryck skall mätas. Nivåskillnaden mellan kvicksilverytorna anger skillnaden mellan den instängda gasens tryck och det yttre lufttrycket. För mätning av högre tryck används oftast metallmanometrar av olika konstruktion el. understundom en kvicksilvermanometer, vars ena skänkel är tillsmält. Den luft, som befinner sig i den slutna skänkeln ovanför kvicksilverytan, sammanpressas, då kvicksilvret stiger, varigenom dess tryck ökas. Graderingen måste vara avpassad (enligt Boyles lag) med hänsyn härtill. För mätning av mycket låga tryck används manometrar av särskild konstruktion. Mans, se Le Mans. Mansa'rdtak, se Tak. Mansaro'var, se Manasarowar. Mansart [magsa'r], J., 1646—1708, fransk arkitekt, den ledande på Ludvig XIV:s tid. M:s arbeten är utförda i barockstil med en viss anslutning till den klassiska stilen. Hans huvudverk är Invaliddomen i Paris. Mansbot, fordom böter, erlagda av någon, som varit orsak till annans död. Mansfield [mæns'fild], K., 1888—1923, engelsk författarinna, vars noveller och romaner är skrivna i en väl genomarbetad, stillsam och pessimistisk stil. Mansu'ra, egyptisk stad i Nildeltat. 102 000 inv. 1947. Livlig handel särskilt med bomull. Mantal. Fastigheternas sättande i mantal har ursprungligen skett med hänsynstagande till storleken av den fastigheterna åvilande skattebördan. Senare användes mantalsbeteckningen huvudsakligast för att beteckna ett hemman och för att särskilja de olika hemmansdelarna från varandra. Numera använder man jordregisterbeteckningar för att individualisera fastigheterna. Mantalsbeteckningens praktiska betydelse är numera egentligen blott att man-talssatta fastigheter — i princip inga andra — har del i samfälld mark (allmänningar, vägar m.m.). Mantalslängd, se Mantalsskrivning. Mantalspenning, en skatt av 40 öre per man och 20 öre per kvinna, som ursprungligen uppkom ur kvarntullen av 1625. M. avskaffades 1938. Mantalsskrivning äger rum årligen i mån. okt.—