Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medicéergravarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Medicéergravania kallas två gravmonument i
Nya sakristian i San Lorenzo i Florens, som
utfördes på 1520-t. av Michelangelo över Giuliano och
Lorenzo de Medici.
Medici [me'ditji], Medicéerna, ryktbar italiensk
släkt, vilken under nästan hela 1400-t. innehade
makten i Florens. — 1. Cosimo de M., 1389—1464,
ledde från 1434 styrelsen i republiken Florens. M:s
regeringshandlingar utmärktes av stor klokhet. Han
uppmuntrade i stor utsträckning konstnärer och
lärde. — 2. Lorenzo de M., 1449—92, den förres
sonson, innehade från 1469 högsta makten i
Florens. M., som var mycket praktälskande, gynnade
frikostigt konst och vetenskaper. Själv utgav han
flera lyriska diktsamlingar.
Medicinalstyrelsen, under inrikesdepartementet
sorterande centralt ämbetsverk, som har till
uppgift att övervaka vad som rör sjuk- och hälsovård. I
spetsen för M. står en generaldirektör. M. är
uppdelad på olika byråer (medicinal-, sinnessjukvårds-,
hälsovårds-, sjukhusbyrån, byrån för social- och
rättspsykiatri, tandvårds-, apoteks-, lag- och
utred-ningsbyrån samt kameralbyrån), vilka förestås av
medicinalråd eller byråchefer. Vid M:s sida finns
ett vetenskapligt råd.
Medicinalväxter, växter, som används för
beredandet av läkemedel. Man insamlar växtdelar
såsom rötter, blad, blommor, frukter etc., vilka
förvaras torkade (droger). I Sverige verkar sedan 1910
Svenska medicinalväxtföreningen för odlande av
M. Medicin beredd av M. har i många fall föga
verkan. Då emellertid det föreligger stark
efterfrågan, eftersom medlen är inarbetade, är det
motiverat att använda inhemska M. i stället för att
importera.
Medicine kandidatexamen, Medicine
licentiatexamen, se Kandidatexamen och Licentiat.
Medicinman, hos många vilda stammar
förekommande mellanting mellan präst och läkare, som med
hjälp av besvärjelser etc. tros kunna bota sjuka,
framkalla regn etc.
Medicinsk-filosofisk examen, se Medikofilen.
Medicinska högskolan i Göteborg upprättades
1948 och undervisningen där tog sin början
höstterminen 1949. Genom beslut av 1954 års riksdag
sammanslogs M. från 1/7 1954 med Göteborgs
högskola till Göteborgs universitet, i vilket M.
ingår som medicinsk fakultet.
Me'dien, forntida landskap i nv. delen av
nuvarande Iran med huvudstäderna Ekbatana och
Ra-gai. Urinvånarna kuvades av en arisk stam,
mederna, vilka dock i sin tur besegrades av assyrierna.
Fram emot 600-t. f.Kr. lösgjorde sig M. från
Assy-rien och under konung Kyaxares inföll M:s
storhetstid. Snart blev M. emellertid ett lydrike under
Persien och erövrades slutligen av Alexander den
store. Efter dennes död tillhörde M. en tid Syrien
och kom därefter under parterna (omkring 150
f.Kr.).
Medieva'1, medeltida; en boktryckstyp,
efterbildande bokstavsformerna i medeltida handskrifter.
Ex. Medieval.
Medikamentsförråd, en under ett apotek
sorterande försäljningsfilial med mindre fullständigt
lager.
Medikofflen, beteckning för en 1907 avskaffad
förberedande medicinsk examen,
medicinsk-filosofisk examen.
Medi'na, stad i Hejaz, v. Saudarabien. Ca
30 000—50 000 inv. 1951. Till M. flydde
Muhammed år 622 från sina förföljare. Han anses vara
begraven där.
Me'dio, i mitten av (en viss månad).
Medio'ker, medelmåttig. — Mediokrite't,
medelmåttighet, medelmåtta.
Mei
Meditation, eftersinnande, betraktelse,
begrundande, eftertanke. — M e d i t e' r a, begrunda,
fundera, grubbla.
Mediterra'n, hörande till Medelhavsområdet (t.ex.
mediterran flora).
Mediterrané-ras, se Indoeuropéer.
Me'dium. — 1. Ämne, som förmedlar en avsedd
verkan. — 2. Se Medelvärde. — 3. Se Hypnos.
Medling i arbetstvister, se Arbetslagstiftning.
Medljud, se Konsonant.
Médoc [-åk'], Bordeauxvin från provinsen Médoc
i s. Frankrike.
Medu'sa. — 1. Se Gorgoner och Perseus. — 2.
Benämning på en del maneter.
Meer, Jan van der, kallad J. Vermeer van Delft,
1632—75, genre-, porträtt- och landskapsmålare,
nådde högst i sina genrebilder, vilka avspeglar äkta
holländskt kynne och framför allt utmärks av en
utsökt färgkomposition. Till de ryktbaraste hör
Flickan med vinglaset,
Spetsknypp-1 e r s k a n, Brevskriverskan.
Meeting [mi't-], eng., sammanträde, folkmöte; en
serie kapplöpningar.
MefistoTeles, MefisTo, i Faustsagan namn på
djävulen. Se Faust.
Me'ga, som förstavelse i måttbeteckningar en
miljon t.ex. 1 megadyn = 1 milj. dyn.
Megafo'n, en trattformig apparat, som används
som ljudförstärkare.
MegaVra, se Megära.
Megali'tiska monument, av stenblock uppförda
lämningar från stenåldern, såsom hällkistor,
gång-grifter, dösar och andra stensättningar.
Megalomani', storhetsvansinne.
Me'garon, i det gamla Grekland beteckning för
det stora samlingsrummet. M:s grundplan var
rektangulär, i mitten fanns i allmänhet en härd och vid
ingången en förhall.
Meghna, Ganges’ och Brahmaputras
gemensamma huvudmynningsarm.
Megä'ra, i grekiska mytologin namn på en av
furierna (se Erinnyer); ful, argsint och oregerlig
kvinna.
Meier-Græfe [maj'er grä'fe], J., 1867—1935,
ledande tysk konsthistoriker.
Meilhac [mäjak'], H., 1831—97, fransk
teaterförfattare, bekant för sina komedier, operett- och
operatexter m.m. (Sköna Helena, Carmen,
Lille hertigen).
Meiningarna [maj'-], beteckning för ett skåde;
spelarsällskap, som på 1870- och 80-t. verkade i
Meiningen. M. har utövat ett betydelsefullt
inflytande på den europeiska skådespelarkonsten,
framför allt genom sin strävan efter ett omsorgsfullt
samspel.
Meiningen [maj'-], stad i delstaten Thüringen, s.
Östtyskland. 19 000 inv. Berömd teater. Förr
huvudstad i Sachsen-M.
Mein Kampf är Hitlers självbiografi och utgavs
1925—27. M. var nationalsocialismens viktigaste
grundläggande arbete.
Meissen [maj'sen], stad i delstaten Sachsen,
Östtyskland, belägen vid Elbe, nv. om Dresden. 48 000
inv. Bekant för sin porslinsfabrik, grundlagd 1710,
den äldsta i Europa (Meissenporslin, sachsiskt
porslin).
Meissner. — 1. Hjalmar M., 1865—1940,
musiker, var verksam som kapellmästare, bl.a. vid
Oscarsteatern under dess operettid; komponerade även
pianostycken, militärmusik m.m. — 2. Emma M.,
f. Ekström, 1866—1942, operettsångerska, den
förres hustru.
Meissonier [mäsonje']. — 1. J. A. M., omkr.
1695—1750, från Italien härstammande fransk
konstnär, som utövade ett grudläggande inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skolupps/0807.html