Mei på rokokotidens konstslöjd, omamentering o.d. — 2. E. M., 1815—91, fransk historiemålare. Meitner [majVner], Lise, f. 1878, österrikisk kärnfysiker, 1949 svensk medborgare. M. var professor i fysik vid universitetet i Berlin 1926—33 och chef för den fysikaliska avdelningen vid Kai-ser-Wilhelm-Institut für Chemie i Berlin 1917—38. I Sverige har hon arbetat vid Nobelinstitutet för fysik i Stockholm, vid Försvarets forskningsanstalt och sedan 1950 vid Ingenjörsvetenskapsakademin. Fil. hed.dr i Stockholm 1950. Mejram (Ori'ganum majora'na), till läppblomst-riga växter hörande ört med gråludna blad och vita blommor. M. användes särskilt förr som krydda. Mekani'k, läran om kroppars jämvikt (statik) och rörelse (dynamik). Mekaniska sediment, se Bergarter. Mekaniska värmeekvivalenten, det tal, som anger, huru många kilogrammeter, som motsvaras av en kilogramkalori. M. är lika med 427. Mekanisk trämassa, se Papper. Mekanisk vittring, se Vittring. Mekine's, se Meknes. Mekk'a, se Mecka. Me'knes, stad i Marocko, sv. om Fez. 162 000 inv. 1952, varav 21 300 européer. Tidvis residens för sultanen i Marocko. Mekong, sydasiatisk flod. Upprinner i Tibet, rinner på gränsen mellan Siarn och Franska Indokina, utfaller i Södra Kinesiska sjön, varvid den bildar ett vidsträckt delta. Längd 450 mil. Melanch'ton el. MelankTon, Filip, 1497—1560, tysk reformator, Luthers vän och medhjälpare. M. var en synnerligen lärd man och hyste för den tiden ovanligt toleranta åsikter. Hans mest berömda skrifter är ”Augsburgska bekännelsen” och ”Augsburg-ska bekännelsens apologi”, i vilka han ger en utförlig framställning av den lutherska läran. Melane'sien, det gemensamma namnet på en till Söderhavsöarna hörande samling ögrupper, som sträcker sig från Nya Guinea åt sö. mot Nya Zeeland. Bland de större ögrupperna märks Bismarcks-arkipelagen, Salomonöarna, Nya Hebriderna, Nya Caledonien och Fidjiöarna. Melane'sier, se Malajer. Melankoli', svårmod. — Melanko'lisk, nedstämd. Melankton, se Melanchton. Me'lartin, E., 1875—1937, finsk tonsättare. Bland M:s kompositioner märks särskilt sånger och pianostycken men även symfonier, orkesterverk samt operan Aino. Melass', mörkbrun sirap, som erhålls som av-fallsprodukt vid sockertillverkningen. Används som kreatursfoder, för framställning av brännvin, inom jästindustrin m.m. Se Sockertillverkning. Melba, N., 1861—1931, världsberömd australisk operasångerska; lämnade scenen 1926. Melbourne [mäl'bön], huvudstad i staten Victoria, Australien. 1 427 000 inv. 1953. En av Australiens viktigaste industri- och handelsstäder med betydande export av bl.a. ull. Melchett, se Mond. Melchior, en av de tre vise männen. Melchior, Lauritz, f. 1890, dansk tenorsångare, verksam vid Metropolitan Opera i New York sedan 1926. Berömd i synnerhet som wagnersångare. Mèlée [mäle'], fr., träta, bråk, handgemäng. Me'Ien, B. von, död 1561, en av de tyskar, som Gustav Vasa tog till medhjälpare. Efter befrielsekriget 1521 gick M. i Gustav Vasas tjänst men råkade redan efter ett par år i onåd. Mele'ra, blanda. — M e 1 e' r a d, av blandad, obestämbar färg, spräcklig. Melilla [meliPja], område i norra delen av förut 79° varande spanska Marocko, vid kusten av Medelhavet. 81 182 inv. 1950. Melin, K. A., 1849—1919, författare. M. har utgivit lyriskt betonade diktcyklar (Humleplockningen, Skärgårdsbilder), ett mindre historiedrama, Vid Breitenfeld, sagospelet Snövit m.m. Melin, O., 1861—1940, överste, som 1892 uppställde ett stenografisystem, det fortfarande mest använda i Sverige. Melinft, ett särskilt i Frankrike för militära ändamål använt sprängämne med pikrinsyra som huvudbeståndsdel. Me'lis, vitt raffinerat socker. M. säljes bl.a. som toppsocker. Se Sockertillverkning. Mel'ki-Se'dek, en konung i Jerusalem, som omtalas i Gamla testamentet. Mellan [melarj'], Claude, 1598—1688, fransk tecknare och gravör, som utförde berömda porträtt. Mellanamerika el. Centralamerika omfattar den landtunga, som sammanbinder Nordamerika (sö. Mexico) med Sydamerika. Detta område, av samma storlek som Frankrike, upptas av kolonin Brittiska Honduras samt de sex republikerna Guatemala, Honduras, Salvador, Nicaragua, Costarica och Panama. Ibland räknas till M. även den utanför liggande övärlden Antillerna. — M. utfylls av Cor-dilleras*. Landet är därför övervägande höglänt, ehuru bergformerna i allmänhet är lugna. Högslätter (åt atlantsidan) liksom kustslätter förekommer. I M. finns ett stort antal såväl utslocknade som verksamma vulkaner, däribland märks M:s högsta toppar i Guatemala på något över 4 000 m. — M. ligger i den tropiska zonen, men klimatet mildras inom stora delar av det inre genom den betydande höjden över havet. — Växt- och djurvärlden bildar en övergång mellan det subtropiska Mexicos och det tropiska Sydamerikas. — Befolkningen uppgår till omkring 9 milj., varav ungefär hälften är rena indianer, vilka inom de otillgängligaste delarna ännu bibehållit sitt ursprungliga språk och levnadssätt. I övrigt utgörs befolkningen av vita (kreoler) och mestizer samt, särskilt i kusttrakterna, av negrer och mulatter. — M:s fastland påträffades första gången av Columbus 1502 och underkuvades under de följande årtiondena av spanjorerna. Under frihetsrörelsen mot Spanien förklarade sig M. oavhängigt 1821 och bildade en förbundsrepublik. Förbundet upplöstes emellertid snart och senare försök till förening har misslyckats. De mellanamerikanska republikerna har alltid utmärkt sig för politiska oroligheter och talrika revolutioner. USA utövar numera ett politiskt förmynderskap över M. — Jfr vidare de skilda republikerna. Mellanblad, se Blad. Mellaneuropa, beteckning för området mellan Östersjön, Nordsjön och Alperna inom vilket ligger Holland, Belgien, Tyskland, Österrike, Ungern, Tjeckoslovakien och delvis Polen. Se färgkarta, som anger gränserna. Mellaneuropeisk tid, se Normaltid. Mellangärde, diafragma, en tunn muskelplatta, som skiljer buk- och brösthåla och som fäster sig i bröstkorgens nedre rand. M. genomborras av kroppspulsådern, matstrupen och nedre hålvenen. Genom sammandragning av M. vidgas brösthålan och härigenom pressas främre bukväggen utåt vid andningen. Mellanistid, interglaciala tiden, se Istiden. Mellansel, järnvägsknut vid stambanan genom övre Norrland (Bräcke—Karungi), mell. Ångermanland. Utgångspunkt för järnväg till Örnsköldsvik. Mellanskola, se Kommunal mellanskola. Mellanspett, se Brokspettsläktet. Mellansvenska låglandet, se Sverige.