Men Mena'm, flod i Thailand (Siam), utfaller med ett delta i Siamviken. Längd ca 85 mil. Menander, Henrik, 1853—1917, journalist, tidigare korkarbetare, författade år 1885 sången Arbetets söner. Menan'dros, 342—290 f.Kr., grekisk lustspelsför-fattare, som bl.a. påverkade de romerska lustspels-författarna (Terentius). Meneken, H. L., 1880—1956, nordamerikansk författare och litteraturkritiker, utgivare av The American Mercury 1924—33. M. kritiserade skarpt amerikansk konventionalism och puritanism. Men'del, J., 1822—84, österrikisk naturforskare, den nutida ärftlighetslärans grundläggare. M. var munk och kallade sig som sådan Gregor. Hans undersökningar över ärtkorsningar ledde till att han uppställde de s.k. Mendelska lagarna. Han offentliggjorde sina upptäckter på 1860-t. men de blev fullkomligt förbisedda fram till år 1900. M. var en skarpsinnig forskare med utpräglad matematisk begåvning. Hans sista år upptogs av ofruktbara stridigheter med österrikiska statsmyndigheter angående vissa skatter, som pålagts klostren. Mendelefev, D. L, 1834—1907, rysk kemist, särskilt känd för uppställandet av grundämnenas periodiska system. Han påvisade, att, därest grundämnena ordnades efter stigande atomvikt, man kunde uppdela dem på perioder på sådant sätt, att ett element i en period motsvarades av ett närbesläktat element i en efterföljande period. Med utgångspunkt från denna systematiska uppställning kunde M. t.o.m. förutsäga existensen av de då ännu okända elementen gallium, skandium och germanium ävensom dessa elements egenskaper. Men'delssohn. — 1. Moses M., 1729—86, tysk författare och filosof av judisk börd. Genom sina skrifter bidrog M. i hög grad att utjämna motsättningarna mellan judar och kristna. — 2. Felix M.-Bartholdy, 1809—47, tysk tonsättare, sonson till föregående. Hans verk har lättflytande melodik och ansluter sig i stilen dels till klassiska förebilder, dels till romantiken. Ur hans omfattande produktion må nämnas musiken till En midsommarnatt s-dröm, Lieder ohne Worte samt talrika symfonier etc. Mendès-France [märjdä's frarfs], Pierre, f. 1907, fransk jurist och ekonom, radikalsocialistisk politiker. Som konseljpresident och utrikesminister juni 1954—febr. 1955 visade M. stor duglighet och initiativrik handlingskraft. Han lyckades genomdriva vapenstillestånd i Indokina och framlade en re-formplan för Tunisien. Den tunisiska frågan blev den närmaste orsaken till M:s fall. M. blev minister utan portfölj i G. Mollets regering jan. 1956. Mendo'za, viktig handelsstad i v. Argentina vid järnvägen Buenos Aires—Valparaiso. 110 180 inv. 1947. Mened, mot bättre vetande på ed inför domstol avgiven falsk utsaga, straffas med straffarbete från och med 2 till och med 6 år. Har oskyldig person i följd av en annans M. blivit dömd till straff samt därefter helt el. delvis avtjänat detsamma, skärps menedarens straff. Återkallar menedare sitt vittnesmål, innan någon skada därav skett, lindras straffet. Menela'os, enligt den grekiska mytologin konung i Sparta och broder till Agamemnon. Paris’ bortrövande av M:s gemål, den sköna Helena, gav enligt sagan anledning till Trojanska kriget. Me'nelik, 1844—1913, kejsare av Abessinien 1889. M. genomförde en del reformer efter europeiskt mönster och lyckades genom fördrag med europeiska makter tillförsäkra sig betydande fördelar, möjliggörande en utvidgning av M:s område åt flera håll. Ett italienskt angrepp mot Abessinien tillbakavisades 1896. Me'ne te'kel? se Belsassar, 792 Meng-tsi, el. Mengtsz, stad i sö. Jyn-nan, Kina. 193 000 inv. Viktig handelsstad. Menhi'r, lodrätt ställda stenar, vilka finns i företrädesvis v. Europa, ibland samlade i mycket stort antal. De flesta förekommer i Bretagne. De utgör minnesmärken från den yngre stenåldern och torde haft religiös betydelse. Stenarna är vanligen grovt skulpterade. MeningTt, hj ärnhinneinflammation. Menisk'. — 1. Broskskiva i en led. — 2. Den buktiga vätskeytan i ett smalt rör. Menlösa barns dag, 28 dec., en fordom i katolska länder firad helgdag till åminnelse av de gossebarn, som på befallning av Herodes dödades vid de s.k. betlehemitiska barnamorden (Matt. 2: 16). Mennoni'ter, en av Menno Simons (d. 1559) stiftad vederdöparsekt, som ännu har anhängare i Holland, Kanada, USA etc. Menopau's, se Menstruation. Menor'ca, en av de Baleariska öarna utanför Spaniens ö. kust. Omkr. 683 km2. Huvudort Mahön. Menotti, Gian-Carlo, f. 1911, italiensk-amerikansk tonsättare och dramatiker, som framträtt med operor till egna texter. Bland dessa märks Mediet och Telefonen samt televisionsoperan A m o h 1 och de nattliga besökarna. Mensendieck, Bess, f. 1862, tysk-amerikansk läkare och gymnast, vilken utarbetat ett gymnastiksystem, som särskilt består av för kvinnor avsedda rörelser. Mensjevfker, se Bolsjevism. Mens' sa'na in coFpore sa'no, lat., ”en sund själ i en sund kropp”, uttryck hämtat från Juvenalis’ 10:e satir, vers 356. Menstruation. Slemhinnan i livmodern sväller hos fullvuxna kvinnor periodiskt, och de ytliga skikten avstöts under blödning. M. sammanhänger med äggavlossningen. Den börjar vid 13—15 års ålder, då äggavlossningen börjar, och den slutar i 45—50-årsåldern, då äggstockarna slutar att avsöndra ägg. Den förstnämnda tidpunkten kallas puberteten, den sistnämnda kallas menopausen el. klimakteriet. Tidsavståndet mellan M. brukar vara 28—30 dagar. Blödningen varar 1—6 dygn och blodmängden uppgår till omkring 100 g. Såväl blodmängd som tider varierar dock i hög grad hos olika kvinnor. M. är ibland åtföljd av smärtor och illamående. Under tiden närmast före och under M. påverkas ämnesomsättning, temperatur etc. Även nervsystemet har denna tid en viss labilitet, en ökad retbar-het och känslighet. Mensu'r, mått. M. är även benämning på tyska studentdueller. Mensura'bel, mätbar. Menta'I, hörande till själen, psykisk. Mentalhygien, en rörelse, som grundades i USA år 1908 av Beer, och som vunnit efterföljd i många länder. M. avser att förebygga psykiska rubbningar, kriminalitet m.m. men går till väsentlig del ut på att ta hand om fall av börjande sinnessjukdom och att hjälpa vid svårigheter av social art. Till M. hör ”Svenska föreningen för psykisk hälsovård”. Mention [magsiåg'], fr., omnämnande. — M. honorable, hedersomnämnande. Mento'1, mentakamfer, en kamferart, som förekommer i pepparmyntolja. Används på grund av sin lukt och sin angenäma, kylande smak i parfymer och konfityrer. Mento'ne, fr. Menton [magtåg'], stad och kurort vid Medelhavet, sö. Frankrike, nära gränsen till Italien. M. tillhörde Monaco till 1861, då den såldes till Frankrike. 23 000 inv. Mentonegrottorna [mentå'ne-] el. Grimaldigrot-torna kallas nio grottor nära Mentone, där man funnit rester av skelett från den äldre stenåldern. Men'tor, av Homeros omtalad såsom Odysseus*