Mex intensifierades, ingripandena mot kyrkan och prästerskapet mildrades. Jordens fördelning på storgods blev alltmera utpräglad och större delen av befolkningen blev så småningom alldeles utan jord. Missnöjet med denna politik växte alltmera och 1911 utbröt en resning, som blev inledningen till närmare 10 års strider. 1917 antog den av general V. Carranza sammankallade kongressen en ny författning. Man beslöt att genomföra diverse reformer: storgodsen skulle uppdelas, kyrkans makt begränsas, livegenskapen avskaffas osv. Carranza efterträddes 1920 av general Obregon som fortsatte reformarbetet. Under president P. E. Calles (1924— 28) blev striden mot kyrkan särskilt förbittrad och ledde till att påven beläde landet med interdikt. I vissa delstater tilläts knappast några präster att utöva sin verksamhet. De antiklerikala åtgärderna var på många håll impopulära. Under president L. Cardenas (1934—40) mildrades ingripandena mot katolska kyrkan och en viss avspänning inträdde. Under spanska inbördeskriget stöddes det republikanska partiet med vapenleveranser. Cardenas försökte emellertid med största energi genomdriva 1917 års reformprogram. Folkundervisningen förbättrades, jorduppdelningen fortsattes, järnvägarna nationaliserades och 1938 beslagtogs de utländska oljebolagens egendom, vilket ledde till slitningar med USA och Storbritannien. Cardenas efterträddes 1940 av Ä. Camacho (1940—46). I samband med M:s inträde i 2:a världskriget på USA:s sida kom man till en uppgörelse i olj ef rågan. Miguel Alemån Valdés, som var president 1946—52, fortsatte såväl sin företrädares reformpolitik som hans USA-vänliga politik. Detta gäller även hans efterträdare 1952 Adolfo Ruiz Cortines. — Under de senare åren har M:s industrialisering blivit alltmera utpräglad. Vidare har vägnätet utbyggts och jordbruket erhållit subsidier till rationaliseringsprojekt. — 2. Mexico City, huvudstad i M. 1, nära Texcoco-sjön, med förstäder 2,3 milj. inv. 1951. Universitet. Glas-, cigarr- och möbelindustri. M. är vackert belägen på platsen för Tenochtitlan, aztekernas gamla huvudstad. Mexika'nska bukten, stort inhav vid USA:s s. och Mexicos ö. kust, förbundet med Atlanten genom Floridasundet och med Karibiska havet genom Yucata'nsundet. Når ett djup av 3 900 m. Mexikanska högslätten, se Mexico. Mexikanska Telefonaktiebolaget Ericsson grundades 1909 som dotterbolag till Telefon AB L.M. Ericsson för idkande av telefondrift och därmed förenad verksamhet i Mexiko. Aktiekapitalet var 1947 32,4 milj. kr. Jan. 1948 såldes M:s tillgångar i Mexiko till ett mexikanskt syndikat, i vilket L.M. Ericsson är en av huvudintressenterna. Mexiko, se Mexico. bokförläggare, som bl.a. utgav ett världsberömt Meyer [maj'er]. — 1. J. M., 1796—1856, tysk konversationslexikon. — 2. C. F. M., 1825—98, schweizisk författare, som utgav dikter, noveller och romaner, vilka ernått en viss popularitet. Meyerbeer [maj'erber], G., 1791—1864, tyskjudisk tonsättare. M. komponerade företrädesvis operor och förenade en ypperlig instrumentering med smidig melodisk behandling samt en ovanlig dramatiseringskonst (Hugenotterna, Afrikanskan). Meyer-Foerster [maj'er-förs'-], V., 1862—1934, tysk författare, som med sitt studentromantiska skådespel Gamla Heidelberg vann stor popularitet. Meyerhof [maj'erhåf], O., 1884—1951, tysk läkare, som för sina undersökningar över ämnesomsättningen i arbetande muskler 1922 erhöll nobelpriset i fysiologi och medicin tillsammans med Hill. Meyerhold. Vsevolod, f. 1874, rysk teaterman, 798 som tillsammans med Stanislavsky grundade den moderna ryska teatern. Meyrink [maj'-], G., 1868—1932, österrikisk författare, som skrev romaner med skräckfyllt och fantastiskt innehåll, bland vilka särskilt märks G o 1 e m. Meytens [mäj'tens]. — 1. M. van M. d.ä., 1648— 1736, holländsk porträttmålare, verksam i Stockholm från 1677. — 2. M. v. M. d.y., 1695—1770, son till M. 1, porträttmålare, huvudsakligen verksam i Wien. Mezzani'n [metsa-], halvvåning, lägre mellanvå-ning, entresolvåning*. M. användes ofta i de italienska renässanspalatsen. Mezzo [met'so], fem. mezza, it., mus., halv, till hälften. — M. f o r' t e, halvstarkt. — M. piano, tämligen svagt. — Mezza voce, med halv röst, dämpat. Mezzosopran [metso-], sångstämma mellan sopran och alt. MezzotinTogravyr [metso-], svartkonstmaner, en särskild art av kopparstick. Utmärkande för M. är att dagerpartierna arbetas fram ur skuggan genom avskavning och utjämning av den först uppruggade metallytan. Mg, kem. tecken för en atom magnesium. Mg, förkortning för milligram. Miaja [mjasj'a], José, f. 1878, spansk general, kommendant i Madrid 1936. Vid inbördeskrigets utbrott förblev han lojal mot regeringen och han ledde sedermera Madrids försvar med stor framgång fram till mars 1939. Han flydde därefter till Mexico. Miami [majæm'i], stad på kusten av Florida. 249 276 inv. 1950. Mycket besökt badort. Viktig lufttrafikstation med linjer till Sydamerika. Miasm' el. miasma, äldre benämning för smittämne, som bildas utanför människokroppen och tillförs denna genom parasiter (ohyra, myggor). Mich., officiell förkortning på Michigan, USA. Michaèlis [mika-], S., 1865—1932, dansk författare. M:s diktning är starkt lyriskt betonad. Hans prosaverk omfattar dels romaner (Hellener och barbarer, Den eviga snön), dels skådespel, bland vilka det mest kända är Ett r e-volutionsbröllop. Michaelis, G., 1857—1936, tysk politiker, rikskansler juli—november 1917. Michel, Sankt. — 1. Län i s. Finland. 17 478 km2. 246 000 inv. 1953, huvudsakligen finsktalande. Huvudnäring jordbruk. Städer Heinola, Nyslott och M. 2. — 2. Stad vid en vik av sjön Saima. 16 416 inv. 1952. Residensstad för M:s län. Michelangelo [mikelan'djelå], Buonarro'ti, 1475 —1564, italiensk renässanskonstnär, verksam som målare, bildhuggare och arkitekt. M. har blivit kallad ”barockens fader”, med vilken beteckning man velat ange, att hans verk avslutar högrenässansen och genom sin friare och livfullare karaktär inleder barockens konströrelse. M. är en utpräglat egenartad konstnär, som med våldsam men dock väl avväg kraft ger uttryck för sina konstnärliga strävanden. Bland M:s skulpturer må nämnas den vackra Pietågruppen, den döde Kristus på sin moders knän, samt den ungdomligt friska D a vidst a t y n, som är huggen ur ett enda marmorblock. Skulpturerna över hertigarna Giuliano och Lorenzo i Medicéernas gravkapell jämte de beledsagande figurerna Dagen och Natten, Gryningen och Skymningen hör till nyare tidens mest kända och uppskattade konstverk, vilket även kan sägas om M:s största fresko-målning, Yttersta domen i Sixtinska kapellet. Om M:s banbrytande verksamhet som arkitekt vittnar S: t Peterskyrkan i Rom, som till stor del — framför allt den imponerande kupolen