Näb 876 männa näbbmusen (Sorexvulgaris), som är vanlig i hela Sverige och har 65 mm lång kropp och omkr. 40 mm lång svans. Dvärgnäbbmusen (S. pygmaeus) har 50 mm lång kropp och 40 mm lång svans. Är det minsta däggdjur n. om Alperna och finns i hela Sverige. Vattennäbbmusen (Neomys fodiens) är allmän i hela vårt land vid både sött och salt vatten. En näbbmus (Crocidura etrusca) från Kaukasus och Medelhavsländerna är det minsta bland alla nu levande däggdjur. Kroppens längd är 35 mm och svansens 25 mm. Näbbnagel, se Andfåglar. Näbbval (Hypero'odon rostra'tus), en tandval med välvt huvud och framskjutande nos. Den förekommer i Norra Ishavet och Atlanten. Den är 6—10 m lång. Näcken, enl. folktron ett sagoväsen, som bor i vattendrag och med sitt förtrollande spel lockar människor till sig, så att de drunknar. Näckens polska, namn på flera svenska folkmelodier, av vilka den mest bekanta är den, till vilken A. A. Afzelius skrivit dikten ”Djupt i havet på de-mantehällen”. Vit näckros. Näckrosor hör till familjen näckrosväxter (Nym-phaea'ceae), som är släkt med smörblomfamiljen. I vårt land finns bl.a. den vita näckrosen (Nymphaea alba), vilken har den största blomman av alla svenska växter. Kronbladen övergår småningom inåt i ståndare. Vanlig är också den gula näckrosen (Nuphar luteum). De varma länderna har att uppvisa många släkten och arter, ofta med stora och utomordentligt vackra blommor. Berömda är lotusblommorna (Nymphaea lotus och N. caerulea) från Nilländerna och ”näckrosornas drottning” (Victoria regia) från tropiska Sydamerika. Bladen hos denna kan bli 3 m i diameter. Näktergalen (Luscinia luscinia) tillhör familj Turdidae bland tättingarna. Den är känd för sin utomordentligt vackra sång. Gråbrun med vit strupe och vitaktig undersida. N. förekommer i s. Sverige. Se bild sid. 420. Nämndeman, se Häradsrätt och Rådhusrätt. Näringsfrihet, rätt för varje medborgare att driva vilken produktiv verksamhet som helst. I det medeltida samhället lade skråväsendet hårda band på N. Sedermera och särskilt under 1800-t. genomdrevs en starkt utvidgad N., vilken dock mot slutet av århundradet till en viss grad begränsades genom statliga monopol och andra åtgärder. En särställning intar härvidlag sådana åtgärder, vilka avser att för utövande av visst yrke fordra garanti, att personen i fråga besitter erforderlig kompetens (t.ex. läkar-och apotekaryrket). Ett visst slags inskränkning i N. utövas av arbetarorganisationerna. På senare tid har tendenser av denna art framkallat en ivrig diskussion. Jfr vidare Monopol. Näringsfrihetsrådet. Genom lag 1953 har införts vissa möjligheter att motverka konkurrensbegräns ningen inom näringslivet. Frågor härom behandlas av N. som består av ordf, och 8 ledamöter, däribland representanter för företagare och konsumenter. Näringsvärde, se Kolhydrat. Närke, landskap i Svealand, 4 161 km2. 155 845 inv. 1955. N. omfattar norra hälften av Hjälmaren och norra änden av Vättern och är till större delen ett utpräglat slättland, begränsat av högläntare skogstrakter, Tylöskogen mot Östergötland, Tiveden mot Västergötland och Käglan mot Västmanland. I landskapets v. del höjer sig Kilsbergens för-kastningsbranter över slätten. Mellan dessa berg och Hjälmaren består berggrunden av silurforma-tionens bergarter (sandsten, alunskiffer och kalksten); för övrigt är den urberg. Inom detta liggel Åmmebergs betydande zinkgruvor nära n. ändan av Vättern. Närkesslätten är bördig och i stor utsträckning odlad. N. tillhör Örebro län. Städer: Örebro, Askersund och Kumla. Närpunkt, se Öga. Närsynthet, ett brytningsfel i ögat, som beror på att ögats längsaxel är för lång i förhållande till ögats brytande kraft, vilket medför att parallella strålar bryts samman, innan de når näthinnan, och att endast strålar, som kommer från någon punkt tämligen nära ögat, sammanbryts på själva näthinnan. N. avhjälps därför med spridningslinser, vilka bryter de parallella strålar, som kommer från längre bort belägna punkter, så att de tycks komma från en punkt, belägen närmare ögat. Jfr Glasögon. Näs. — 1. Benämning på mindre halvö, -— 2. Benämning på smal landsträcka, som förbinder två större landområden. — 3. Se Nääs. Näsblödning kommer vanligen från näsans skiljevägg omkring 1 cm innanför näsöppningen. I vanliga fall kan man hejda N. genom att en stund pressa näsvingarna stadigt mot mittväggen. Näset, se Värmlandsnäs. Nä'sijärvi, insjö i sv. Finland. 263 km2. Avflytel genom Kumo älv till Bottniska viken. Nässeldjur (Cnida'ria), en avdelning kavitetsdjur, vilka har nässelorgan, små blåsor, försedda med spets. Om denna bryts utslungas en i blåsan befintlig tråd och åstadkommer ett litet brännande sår. Till N. hör maneter, koralldjur, polyper. Nässelfeber, en hudsjukdom, karakteriserad av röda fläckar i huden och stark klåda. N. beror ofta på rubbningar i matsmältningen och på känslighet för vissa slags ämnen (jordgubbar, kräftor etc.). Utslaget försvinner oftast efter några timmar till ett dygn utan särskild behandling. Nässelfjärilen (Vanessa urti'cae), dagfjäril. Rödbruna vingar, de främre med omväxlande svarta och vitgula fläckar längs framkanten. Bakvingarna i inre hälften svarta. N. är en av våra allra vanligaste dagfjärilar. Larven lever på nässlor. Se bild sid. 374. Nässjö, stad i n. Småland, viktig järnvägsknut vid östra och södra stambanorna. 17 234 inv. 1956. Nässlor (Urti'ca), växtsläkte, tillhörande nässle-familjen (Urtica'ceae), är örter med små, gröna blommor och är oftast försedda med brännhår. I Sverige är två arter vanliga. Den ena, brännnässlan (U. diocia), är mångårig. Den är användbar för flera olika ändamål. Torkad är den ett gott foder. De unga skotten används till människo-föda, nässelkål. Av rotstockarna erhålls vid kokning en gul färg. Stammens fibrer kan användas vid vävnad, nättelduk. Den andra, etternässlan (U. urens), är ettårig och förekommer som ogräs. Näsström, Gustaf, f. 1899, tidningsman, konstkritiker. Verksam i Stockholms-Tidningen sedan 1931, från 1/11 1956 dess huvudredaktör. Nätet, ett veck av bukhinnan, som utgår från magsäcken och täcker över tarmarna.