Ora 888 Orangutang. den bygger den ett enkelt bo. Den är oerhört stark, och fullvuxna hannar torde t.o.m. kunna besegra sådana bestar som jätteormar och krokodiler. Ora'nien, gren av huset Nassau, uppkallad efter det 1713 med Frankrike införlivade furstendömet Orange. Under nederländska frihetskriget uppträdde prins Vilhelm av Oranien som Nederländernas anförare och efter hans död fortsattes hans verk av sonen Moritz. 1672 valdes en medlem av ätten, prins Vilhelm III, till ståthållare i Holland och Zeeland, och 1689 blev denne även vald till konung av England, Skottland och Irland. Från 1815 regerade en gren av ätten O. med kunglig värdighet i Nederländerna. 1890 utdog ätten med Vilhelm III på manssidan, varefter den oraniska furstetiteln ärvdes av Vilhelms dotter Vilhelmina. Ora'nienbaum [-baom], stort ryskt slott v. om Leningrad, numera rekreationshem. Ora'nienburg, förstad till Berlin. I O. upprättade nazisterna det första koncentrationslägret, senare kallat Sachsenhausen. O'ra pro no'bis, lat., bed för oss. — O'ra et 1 a b o'r a, bed och arbeta. Oration, (högtids)tal, vältaligt föredrag. — O r a-to'risk, vältalig. — Ora'tor, (väl)talare. Ora'tio obli'qua, lat., indirekt tal, dvs indirekt an-föring. Jfr följande. Ora'tio rec'ta, lat., direkt tal, dvs direkt* anföring. Orato'rium, mus., större episkt-lyriskt tonverk, vanligen med bibliskt innehåll. O'ravais, kustsocken i Vasa län, Finland, bekant för den drabbning, som där utkämpades i sept. 1808 under finska kriget och som slutade med ett ödesdigert nederlag för den svenska armén. OFbis, lat., krets, även i betydelsen himlakretsen, världen. Orchardson [å'tsjödsön], sir William, 1838—1910, skotsk målare, känd för sina historiska genremålningar (Napoleon ombord på Bellerophon). Orches'tra, i den grekiska teatern benämning på den nästan cirkelformiga plats, som låg mellan skådebanan och åskådarrummet. Den romerska teaterns O. var endast halvcirkelformig. Motsvarande plats på den moderna teatern upptas av teatermusikerna. Orchida'ceae, orkidéer, är den största faneroga-ma växtfamiljen. Den hör till de en-hjärtbladiga växterna (monokotyledo'nerna). Orkidéerna är örter med stamknölar el. rotstockar. Blommorna har sex kalkblad i två kransar, är ensymmetriska och har ofta egendomligt utseende. Ett av kalkbladen (läppen) är större än de övriga. Vanligen finns blott ea ståndare, som är fäst på pistillens märke. Fruk ten är en kapsel med ofantligt små frön. I tropikerna växer orkidéerna ofta epifytiskt på stammar el. grenar, dvs utan att hämta sin näring från värdväxten. I Sverige finns ca 40 arter. Flera av dessa hör till släktet Orchis, t.ex. nyckelblomster (O. maculata), som har fläckiga blad och violetta blommor. Vanlig är även nattviol* (Habenaria bifolia). Många tropiska orkidéer odlas i växthus. Till O. hör även vanilj. Or'cus, i den romerska gudasagan namn på dödsrikets gud, även på själva dödsriket el. underjorden. Orczy [å'ksi], Emmuska, 1865—1947, engelsk författarinna av ungersk härkomst, känd särskilt för sin roman The Scarlet P i m p e r n el (sv. övers. Den röda nejlikan, 1907), som även filmats. Ordblindhet, ett vid vissa skador på hjärnan uppträdande symtom, bestående i att skriven text ej kan läsas, fastän synen ej är skadad. O. är en form av afasi. Jfr Afasi. Orddövhet, sensorisk afasi, se Afasi. Ordensfly, se Nattfly. Order, befallning, uppdrag; hand., beställning. Ordföljd. Språkv. Man säger, att O. är rak, om subjektet står före predikatet. Står däremot predikatet före subjektet, talar man om omvänd el. inverterad O. OrdinanTia, förr använd benämning på en för ett visst biskopsstift gällande förordning angående kyrkliga frågor; stundom namn på kyrkliga förordningar i allmänhet. Ordina'ta, se Analytisk geometri. Ordination. — 1. Av läkare meddelad föreskrift. — 2. Prästvigning. Ordinä'r, medelmåttig, av vanlig beskaffenhet. Ordjur (Tyroglyph'idae), små ljusröda el. vita kvalster. Vanliga är m j ö 1 o r e t, som lever i mjöl el. andra växtämnen, o s t o r e t, som lever på ost, samt h u s o r e t, som lever på socker, sylt, möbelstoppningar o.d. O. är besvärliga att utrota. Ordklasser. Språkv. Med hänsyn till ordens beskaffenhet indelar man dem i substantiv, adjektiv, verb, pronomen, adverb, räkneord, konjunktioner och prepositioner. Gränserna mellan de olika O. är dock ej alldeles skarpa. Ordnar, slutna föreningar, vars medlemmar arbetar för ett bestämt mål och underkastar sig vissa ordensregler; benämning på de yttre utmärkelsetecken (band, stjärnor, kors etc.), vilka medföljer en värdighet inom en orden. Under medeltiden bildades en massa såväl andliga som världsliga O. (munkordnar, riddarordnar). Under nyare tid har även bildats talrika ordenssällskap, vilka verkar för ett el. annat ändamål. O. kallas även samfund, i vilka medlemskap vinns genom en av landets re-gent tilldelad värdighet, åtföljd av det till denna värdighet hörande tecknet. Bärandet av detta utmärkelsetecken är den enda sammanhållningspunk-ten inom samfunden. Exempel på svenska O. av detta slag är serafimer-, svärds-, vasa- och nordst järneordnarna. Då sådana ordnar saknar egentlig betydelse och sällan blir ett exakt och rättvist mått på den verkliga förtjänsten, har man på en del håll strävat att avskaffa O. Ord och Bild, en 1892 grundad illustrerad månadsskrift för litteratur och konst m.m. Ordoanans', militär, kommenderad att tjänstgöra hos en överordnad. Ordonnan'ser kallades förr vissa kungliga förordningar i Frankrike. Bekanta är de s.k. juliordon-nanserna 1830, vilka gav anledning till julirevolutionen. Ordsjonikid'se. — 1. Förut territorium i RSFSR, n. Kaukasien, Ryssland, ingår nu autonoma republiken Nord-Ossetin. — 2. Före 1931 Vladikav-kas, nuvarande namn (från 1944) Dzaudzjikau, hu