8g i Indiska ormtjusare. läge en synnerligen betydande handelsstad och gjordes vid 1500-t:s början skattskyldigt under Persien. Staden förstördes 1622. — 2. Se Hormus. Ormussundet, det sund, som förenar Persiska viken med Arabiska havet. Minsta bredd 45 km. Or'muzd, egentligen Ahuramazda, se Mazdaism. Ormvråken (Bu'teo buteo) hör till dagrovfåglarnas (Accip'itres) ordning. Mell. och v. Europa. Förekommer över hela Sverige, norrut åtminstone till mell. Norrland. Lever av diverse små gnagare, ormar, ödlor, grodor, gräshoppor, även fåglar, övervägande nyttig. Flyttfågel. Häckar i träd. O. har rundad stjärt, som är kortare än hökens. Jfr Vråk-släktet. Ornament', prydnad, prydnadsmönster, utsirning. Med avseende på ornamentikens motivval brukar man skilja på geometriska ornament och växt- och djurornament. Orna't, prästerlig ämbetsdräkt. Orne'ra, pryda, utsira. Ornitolo'g, fågelkännare, naturvetenskapsman, som studerar fåglarna. Ornäs, vid sjön Runn, sö. Dalarna, historiskt ryktbar ort sedan Gustav Vasas tid. Jfr Barbro Stigsdotter. I O. finns den bekanta Ornässtugan som är statsegendom sedan 1897 och som innehåller Gustav Vasa-minnen. Ornäsbjörken (Be'tula dalecar'lica) är en form (sannolikt en mutation) av masurbjörken (B. alba verrucosa). Den utmärks av djupt flikiga blad. Oro, se Ur. Orogene'tiska rörelser, geol., sådana pressningar i jordskorpan, som ger till resultat bergskedjeveck-ning. OFphei drängar (OD), ett 1853 bildat sångsällskap i Uppsala, vars medlemmar består av studenter och f.d. studenter. OFpington, se Hönsraser. Orr, sir John Boyd, f. 1880, engelsk näringsfysiolog, professor vid universitetet i Aberdeen 1942 —45, kansler för universitetet i Glasgow 1946, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (Food and Agriculture Organization) 1945—47. O. har utfört ett storartat arbete för att utreda tillgången på näringsämnen i olika delar av världen. För sin verksamhet på detta område och sin strävan att genom bättre organisation förhindra undernäring erhöll han Nobels fredspris för år 1949. Orre (Tet'rao tetrix), hönsfågel, släkt med tjädern. Kluven stjärt. Orrtuppen når en längd av omkr. 55 cm. Orrhönan blir omkr. 45 cm. Allmän i hela vårt land. Lever av knoppar, späda blad, säd, frön och bär men förtär även larver och insekter. Osa Rackelhanen har orrtupp till fader och tjäderhöna till moder. Se bild sid. 422. Orrefors, glasbruk i sö. Småland. Världsberömd tillverkning av prydnadsglas, ”Orrefors-glas”. Orrfåglar, familj hönsfåglar, med fjäderklädda tarser utan sporrar. Till O. hör tjäder, orre, järpe och ripa. Orsa, municipalsamhälle i Kopparbergs län vid Orsasjön, mell. Dalarna. 1 389 inv. 1955. Orsa finnmark, den till Gävleborgs län hörande nö. delen av Dalarna. Orsasjön, sjö i Dalarna, n. om Siljan, med vilken den förbinds genom sundet Mora Noret. Orsborn [å'sbön], Albert, f. 1886, eng. frälsningssoldat, general för Frälsningsarmén 1946—54. Efterträddes av W. Kitching. Orsova [åTsjå-], stad i sv. Rumänien vid Donau. 9 000 inv. Petroleumraffinaderier. — Strax nedanför O. löper Donau genom en trång genombrotts-dal, som kallas Järnporten. Örsten, se Stinkkalk. Ort. — 1. Äldre svensk vikt, Vioo skålpund = 4,25 g; rymdmått = 1 jungfru*. — 2. Se Id. Ortega y Gasset [årte'ga i gasset'], 1883—1955, spansk filosof, författare och politiker. O. var 1911 —36 professor i filosofi i Madrid. Han företrädde en liberal, kulturell riktning och spelade en viss roll i Spanien. Hans bok Massornas uppror är översatt till svenska. Orfles, en av Östalpernas högsta toppar, 3 900 m ö.h., belägen i n. Italien, nära gränsen till Schweiz och Österrike. Ortnamnskommissionen, före 1930 benämnd Orts-namnskommittén, tillsattes 1902 och leder statens ortsnamnsundersökningar. Dess samlingar finns i Svenska ortnamnsarkivet i Uppsala. Orto-, gr., rät(t)-; inom kemin beteckning som används dels om den väterikaste syran av en oxid, dels om bensolföreningar, i vilka två vidstående väteatomer i bensolkärnan ersatts av andra atomer. Ortoceratfter, för silurformationen utmärkande försteningar, bestående av mestadels raka, i kamrar avdelade skal, allmänt förekommande i Sveriges bankade, undersiluriska kalkstenar (ortoceratit-kalk). Sådana finns i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Dalarna, Jämtland och Öland. O. tillhör huvudfotingarnas klass. Ortodox', rättroende, renlärig, dogmtrogen, hög-kyrklig. Ortodoxa kyrkan, se Grekisk-ortodoxa kyrkan. Ortografi', rättstavning. Ortokla's, se Fältspater. Ortokroma'tisk är en fotografiplåt, som genom särskild preparering bringas att återge färgskiftningar på ett riktigare sätt än vanliga plåtar. Ortolansparv, se Busksparvsläktet. Ortopedi', vetenskapen om rörelseorganens missbildningar och sjukdomar. Ortosyra, se Orto-. Ortsavdrag, se Skatt. Orust, ö utanför Bohuslän, sv. om Uddevalla. 346 km2. Till storleken Sveriges tredje ö och den största av västkustöarna. Orvar Odd. — 1. Norsk sagohjälte, om vilken berättas en mängd bedrifter. O. besegrade bl.a. Arn-grimssönerna i en beryktad holmgång på Samsö. — 2. Pseudonym för O. P. Sturzen-Becker. Orwell [å'oell], George (pseud. för Eric Blaier), 1903—50, engelsk författare, vars böcker Djurfarmen (1945) och 1 9 8 4 (1949) är tidssatirer av fruktansvärd styrka. Orvie'to, stad på ett berg i mell. Italien med en berömd domkyrka. 7 300 inv. I trakten av O. produceras ett berömt vin. Os, kem. tecken för en atom osmium. O. s. a., förkortning för ”om svar anhålles”.