893 inv. 1952. Norges huvudstad och dess största stad, säte för regeringen och stortinget. Residensstad i Akershus fylke, biskopssäte för Oslo stift. Universitet med tillhörande institutioner och samlingar. Centrum för Norges kommunikationsväsende. Norges största industristad (två stora skeppsvarv med dockor, stora mekaniska verkstäder, bomullsfabriker, stor tobaksfabrik, skofabriker m.m.). O:s industri arbetar huvudsakligen för hemmamarknaden. O. är Norges största handelsstad med nära hälften av landets import men blott omkr. 20 % av dess export. God hamn. Livlig sjöfart. Näst Bergen Norges största skeppsredarstad. O. kallades före 1925 Kristiania efter stadens grundläggare Kristian IV; namnet Oslo (anses betyda ”ängsslätten under åsen”) härleder sig från stadens föregångare, biskopssätet Oslo (grundlagt på 1000-t.), vars invånare 1624 fick befallning att flytta till stadens nuvarande plats. Oslofjorden (förr Kristianiafjorden), vik av Skagerack, sö. Norge, vid vars innersta del Oslo ligger. Os'lofältet, se Kristianiafältet. Oslokonventionen, ett fördrag, som avslöts den 22 dec. 1930 och trädde i kraft febr. 1932 mellan Sverige, Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Norge, genom vilket dessa länder förband sig att i förväg underrätta varandra om till-ämnade tullhöjningar. Avsikten var att gå ännu längre med avseende på ömsesidiga tullättnader, men detta visade sig ej genomförbart då andra makter vägrade sitt tillstånd och härvid stödde sig på med dem ingångna överenskommelser. — År 1937 avslöts ett nytt avtal, i vilket även Finland deltog. De i avtalet deltagande staterna kallades Oslostaterna. Oslostaterna, se Oslokonventionen. Osma'ner, namn på turkarna, härlett från sultanen Osman I (1259—1326). — O sm a'ni sk, turkisk. Osman'ska riket, Turkiet. Os'mium, mycket sällsynt, med platina besläktad metall. Kem. tecken Os. Atomnummer 76. Atomvikt 190,2. Smältpunkt omkr. 2 700°. O. är det tyngsta av alla kända ämnen; spec. vikt 22,48. Förekommer i naturen i mycket små mängder tillsammans med platina. Osmos, schematisk bild. Osmo's, den företeelsen, att vissa vätskor el. i vätskor lösta fasta ämnen fortare än andra passerar en del organiska el. oorganiska tunna hinnor. Detta förhållande begagnas exempelvis inom industrin vid råsockerfabrikationen för att skilja själva sockret från en del föroreningar (dial/s*). Oss Osmo'tiskt tryck. De s.k. halvgenomträngliga el. semipermeabla hinnorna har den egenskapen, att de genomsläpper lösningsmedel men icke el. i varje fall betydligt långsammare de däri lösta fasta ämnena. Semipermeabla är vissa organiska hinnor. Dylika kan även framställas på konstgjord väg. Så erhålls t.ex. en dylik hinna om ett poröst lerkärl, innehållande kopparsulfatlösning, nedsänks i ett annat kärl, innehållande en lösning av ferrocyankalium. Bägge lösningarna intränger i den porösa lerväggen, och vid gränsskiktet mellan de båda lösningarna utfälls ferrocyankoppar. Om ett på sådant sätt preparerat kärl förses med ett stigrör och fylls med t.ex. en sockerlösning i vatten och därefter nedsänks i ett annat kärl, fyllt med rent vatten, stiger vätskan i stigröret, beroende på att det rena vattnet lättare passerar in genom kärlväggen än sockerlösningen passerar den i motsatt riktning. Den höjd, till vilken vätskepelaren i stigröret stiger, ger ett mått på sockerlösningens osmotiska tryck, dvs på det tryck, som skulle krävas, därest man ville hindra vattnet att genom kärlväggen tränga in till sockerlösningen. Van’t Hoff, som studerat lagarna för det osmotiska trycket, har påvisat, att det följer samma lagar, som gäller för gasers tryck. Det osmotiska trycket, som en viss mängd av ett ämne i en lösning åstadkommer, är alltså lika stort som det tryck, ämnet skulle utöva, därest det i gasform intoge den volym, som lösningen har. I överensstämmelse härmed gäller, att det råder proportionalitet mellan lösningens koncentration och dess osmotiska tryck, att det osmotiska trycket vid en grads temperaturförhöjning stiger med V273 av trycket vid 0° samt att lösningar, som på en viss mängd lösningsmedel håller lika många grammolekyler, vid en och samma temperatur har samma osmotiska tryck. Lagarna för det osmotiska trycket gäller noggrannast för utspädda lösningar. Elektrolyter i vattenlösning bildar skenbart ett undantag från dessa lagar, då de ger ett större tryck än det, som teoretiskt beräknas ur de nyss anförda lagarna. Undantaget är emellertid blott skenbart och föreligger icke, om man vid beräkningarna likställer de genom den elektroly-tiska dissociationen uppkomna jonerna med molekyler. — Isot o'niska kallas lösningar, som har samma O. Osmundsmide, se Blästerverk. Osnabrück [å'sna-], handels- och industristad i delstaten Niedersachsen, Västtyskland. 121 373 inv. 1953. Järn- och stålverk, maskintillverkning, livsmedelsindustri. I det i slutet av 1400-t. uppförda rådhuset finns minnen från Westfaliska freden*. Ossa, berg i nö. Tessalien, Grekland, sammanhänger med berget Pelion. Då giganterna, titaner-na, enligt sagan sökte storma himlen, staplade de ”Pelion på Ossa”. Oss'ian, keltisk sagohjälte från 200-t. Kring O. har spunnits en hel cykel iriska sägner och kväden, vilka under medeltiden överfördes från Irland till Skottland. Dessa s.k. Ossians sånger fortlevde bland allmogen på Irland, i Skottland, på Hebri-derna och på Man. På deras ämnen byggde J. Mac-pherson* sina engelska omdiktningar. Ossiannilsson, K. G., f. 1875, författare. O. har skrivit dikter, noveller och romaner. Hans första produktion förhärligade härskarviljan, de starka människornas, hjältarnas, dådkraft men kännetecknades även av socialdemokratiska sympatier och av förakt för det tryggt borgerliga (M asker, Svart och vitt, Örnar). Sedermera vände han sin kritik mot socialdemokratin och arbetarrörelsen (Barbarskogen). Han har även utgivit historiska romaner och förströelselitteratur. Ossietzsky [åsiät'ski], Carl v., 1889—1938, tysk journalist och pacifist, dömdes redan 1914 till fängelsestraff för sin fredsvänlighet. År 1931 dömdes