Oxe förekommer tämligen allmänt i ängsbackar. Den finska oxeln el. rönnoxeln (S. fennica) har bladen nedtill parbladigt delade. Den är sällsynt hos oss liksom vitoxeln (S. aria), som har hela, sågade blad, vilka på undersidan är vitludna. Rönnen (S. aucuparia) har mångparigt parbladiga blad. Oxelösund, stad vid Östersjön, nära Nyköping, s. Södermanland. 6 047 inv. 1956. God hamn. Stort järnverk. Utskeppningsort för malmen från Grängesbergs gruvfält. Oxen, stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Till O. hör den ljusstarka, rödaktiga stjärnan Aldebaran. Jfr Stjärnhimmeln. Oxenstierna, ryktbar svensk statsmannasläkt. — 1. Axel Gustafsson O., 1583—1654, greve, rikskansler. O. började sin politiska bana under Karl IX och utnämndes efter Gustav II Adolfs trontillträde till rikskansler (1612). Under hela konungens regering var O. hans främste rådgivare och under konungens bortovaro var O. Sveriges verklige re-gent. Med storartad skicklighet ingrep O. i såväl den inre som den yttre styrelsen; på alla statslivets områden märktes hans organiserande förmåga. 1626 utnämndes O. till generalguvernör i Preussen och erhöll senare ledningen av rikets spannmålshandel samt direktionen av alla tullar och licenser i de svenska östersjöländerna, uppdrag, vilka han skötte med stor skicklighet. O. skötte denna tid även de polska underhandlingarna och genomdrev det fördelaktiga stilleståndet i Altmark (1629). Under 30-åriga kriget anförtroddes åt O. att bevara och stärka det svenska väldet i Tyskland. Efter Gustav II Adolfs död framträdde O. som den ledande och sammanhållande kraften på den protestantiska sidan i egenskap av Sveriges fullmyndige legat i Tyskland. 1636 återvände han till Sverige och förde regeringen under Kristinas omyndighets-tid. 1645 avslöt O. freden i Brömsebro. Emellertid blev förhållandet mellan den unga, självrådiga drottningen och den gamle, försiktige rikskanslern alltmera spänt och tidvis inträffade fullständig brytning. Ett hårt slag för O. var dock Kristinas tronavsägelse (1654), som han i det längsta sökte förhindra. —■ 2. Bengt Bengtsson O., kallad Resare-Bengt, 1591—1643, friherre, riksråd. O. företog vidsträckta resor i Europa och österlandet. Han användes av Gustav Adolf för flera diplomatiska uppdrag och tjänstgjorde senare bl.a. som generalguvernör i Livland och Ingermanland. — 3. Bengt Gabrielsson O., 1623—1702, greve, kanslipresident. O. ägde utomordentliga statsmannaegenskaper och hans förmåga togs livligt i anspråk av Kristina och än mer av Karl X Gustav, hos vilken han åtnjöt stort förtroende under hela dennes regering. Sin största politiska roll spelade O. emellertid under Karl XI:s regering, då han från 1680 med ovanlig skicklighet och klokhet ledde de utrikes ärendena och i nära ett tjugutal år sörjde för fredens bevarande. O. var en av förmyndarna för Karl XII och sökte sedermera hos den unge konungen finna gehör för sina kloka råd, dock ofta förgäves. — 4. Johan Gabriel O., 1750—1818, greve, skald, ämbetsman, hovman. De förnämsta alstren av O:s diktning (Skördarna, Dagens stunder) faller inom den naturbeskrivande poesins område. O. skrev även skämtsamma och kvicka tillfällighetsdikter (Disa). Oxford, Lord of, se Asquith. Oxford [åks'föd], universitetsstad vid Thames, mell. England. 106 900 inv. 1954. Universitetet (grundat på 1200-t.) är ett av världens äldsta och tillika med Cambridge det förnämsta i England. Antalet studenter uppgick 1954—55 till 7 000. Ox'forddown-får [-da'on-], se Fårskötsel. Oxfordgrupprörelsen, en kristlig fromhetsrörelse, startad av Buchman, en amerikansk evangelist (f. 896 1878), vilken år 1921 började sin verksamhet i Oxford. O. antar, att Gud har en plan för varje människas liv. O. uppställer vidare fyra krav, absolut ärlighet, absolut renhet, absolut osjälviskhet och absolut kärlek. Dagen bör börjas med en stilla stund, då man efterlyssnar Guds vilja för dagen. O. lägger särskild vikt på att man i praktiken till-lämpar kristna principer för sitt uppförande. Man bör vidare samarbeta gruppvis och härvidlag anordnas slutna möten under flera dagar, s.k. house parties. O. har i en del länder, framför allt i Sydafrika, Norge och Danmark och i någon mån även i Sverige, vunnit utbredning. Sedan 2:a världskriget kallar sig O. Moralisk upprustning (eng. Moral Re-Armament, förk. MRA). Oxfordrörelsen, en engelsk högkyrklig rörelse på 1830-t, som närmade sig katolicismen. En av ledarna, Newman, jämte ett antal medlemmar övergick sedermera till katolicismen. Oxfordshire [åks'födsjö], grevskap i mell. England. Omkr. 1 200 km2. 275 765 inv. 1951. Oxford University Press, Clarendon* Press. Oxhuvud, äldre rymdmått med i olika länder varierande storlek. I Frankrike motsvarar sålunda ett O. (en barrique) 228 liter, i England 286,25 liter. Oxiben'zoesyra, salicylsyra*. Oxi'd, ett grundämnes förening med syre. O., som med vatten ger syror, kallas sura O. el. syre-anhydri'der. O., som kan anses ha uppkommit ur baser genom förlust av vatten, kallas basiska O. el. basiska anhydrider. Många grundämnen ger flera O. Efter antalet ingående syreatomer benämner man dessa dioxider, trioxider etc. Man skiljer även ifråga om grundämnen, som kan förekomma med växlande valens, mellan egentliga oxider och oxi-duler, varvid den sistnämnda benämningen ges åt den förening, i vilken grundämnet ifråga ingår med den lägre valensen. Kväve kan sålunda med syre ge icke mindre än fem föreningar: kväveoxidul [N2O], kväveoxid [NO], kvävetrioxid [N2O3], kvävetetroxid el. kvävedioxid [N2O< el. NO2] samt kvävepentoxid [N2O5]. Oxider, som innehåller mer syre än den vanliga oxiden, kallas understundom superoxider, t.ex. vätesuperoxid, kem. formel H2O2, som innehåller mera syre än den vanliga väteoxiden el. vatten, kem. formel H2O. Oxider, som innehåller mindre syre än den vanliga oxiden, kallas för suboxider. Oxidation, varje kemisk reaktion, vid vilken syre binds. Oxidationsmedel är ämnen, som lätt avger syre t.ex. kaliumpermanganat, kaliumklorat och vätesuperoxid. Som O. betecknas också understundom tillförandet av klor el. andra negativa radikaler el. slutligen borttagandet av väte. Motsatsen till O. är reduktion. Oxide'rat silver, blandningar av silver och svavelsilver, som används till inläggningar på silverarbeten. Även silver, överdraget med en tunn hinna av svavelsilver, benämns O. Oxidu'1, se Oxid. Oxstyng, nötstyng*. Ox'us, forntida namn på Amu-darja. Oxöga, en med rund el. oval öppning försedd teaterloge nära scenen; ovalt el. runt fönster. Oyama [å'jama], I., 1842—1916, japansk fältherre, överbefälhavare i rysk-japanska kriget. Oz., förkortning för ounce*. Ozelo't, se Panterkatt. Ozenfant [å'saqfarj'], Amédée, f. 1886, fransk målare, utvecklade tillsammans med Charles Edouard Jeanneret (Le Corbusier*) från 1918 en dekorativ ytstil, ”purismen”, med starkt förenklade, av tekniken inspirerade former. De utgav 1919—25 den programmatiska men mångsidiga konsttidskriften L’E sprit Nouveau. Ozo'n, se Syre. Oäkta barn, föråldrad benämning på utomäkten-skapliga* barn.