899 gaste handelsstad. 108 000 inv. Export av kaffe, olja och kryddor. Betydande oljeanläggningar. Palen'cia, stad i provinsen P., n. Spanien. 34 000 inv. Gotisk katedral byggd 1321—1516. Textil- och maskinindustri. — Provinsen P. hade 235 304 inv. 1952. Palen'que, ruinstad i staten Chiapas, sö. Mexiko, känd av spanjorerna sedan omkr. 1750. P. var en av de mest betydande mayanska städerna under ”gamla riket”. Paleo- (av grek, palaios', gammal), i sammansättningar: forn(tida); fossil. PaleobotanFk, se Paleontologi. Paleogeografi, den avdelning av geologin, som söker utreda de geografiska förhållandena under forna perioder av jordens utveckling. Jfr Paleontologi. Paleografi', kännedomen om olika skrivsätt under forntiden och medeltiden. PaleolFtisk, till den äldre stenåldern hörande. De paleolitiska kulturskedena tillhör de senaste istiderna och interglaciala tiderna samt början av post-glaciala tiden. Paleoli'tisk konst, konstyttringar från den äldre stenåldern. Från denna periods tidigaste skede kan man knappast tala om något, som skulle motsvara konst i nutida konventionell mening, ehuru man kan skönja en viss konstnärlig blick i förfärdigandet av redskap. Småningom började man emellertid smycka ben- och hornredskapen med geometriska ornament. Samtidigt uppträder friskulpturer för första gången i form av små människo- och djur-statyetter. Senare förekommer skulpturer i låg relief och i ornamenten ingår cirklar och spiraler. Under ett ännu senare skede förekommer såväl geometrisk som figural ornamentering, och man börjar nu utföra hällmålningar i rött, gult och svart. Jfr Grottmålningar. Paléologue [-lågg'], G. M., 1859—1944, fransk diplomat och skriftställare. 1914—17 var han sändebud i Leningrad. P:s skildringar från tsartidens Ryssland har blivit mycket uppmärksammade. Paleontologi', vetenskapen om gångna geologiska perioders växtvärld (paleobotanik) och djurvärld (paleozoologi). Paleoty'p, boktryck från 1400-t. (även början av 1500-t.). Paleozo'iska tidsåldern och Paleozo'iska formationer, se Geologiska perioder. Paleozoologi', se Paleontologi. PaleFmo, stad på Sicilien, belägen på dess n. kust. 501 000 inv. 1951. Siciliens viktigaste handelsstad. P. var fordom Siciliens huvudstad. Flyghamn. Universitet med 7 454 studenter 1952. Palesti'na, ursprungligen benämning på en kort kuststräcka utmed ö. Medelhavet mellan städerna Joppe (Jaffa) och Gaza, har sedan kommit att beteckna området kring Jordan jämte angränsande kuststräcka i v. utmed Medelhavet. P. tillhörde före l:a världskriget Turkiet, erövrades åren 1917—18 av engelsmännen och var 1920—48 engelskt mandatområde. Detta omfattade 23 000 km2. Invånarantalet var 1946 1 912 000, därav 1 143 000 muhammedaner (araber), 608 000 judar och 145 000 kristna samt omkr. 15 000 nomadiserande beduiner. P. uppläts efter l:a världskriget i viss utsträckning som ”nationellt hemland” för judarna. — P. uppfylls av en kalkstensplatå, som av Jordanflodens dalgång delas i två hälfter, en östlig, mera jämn, en västlig, sönderskuren av talrika dalgångar. Jordan, P:s största flod, genomflyter landet i nord-sydlig riktning. Den bildar avlopp för sjön Genesaret och utfaller i det avloppslösa Döda havet. Jordandalen är världens djupaste dalsänka; Döda havets vattenyta ligger ej mindre än 400 m under havet. Huvudnäring är jordbruket, som dock drivs synnerligen primitivt. Den judiska befolkningen har emellertid Pal uppodlat stora områden. Särskilt har fruktodlingen gjort framsteg. Bland produkter må nämnas vete, korn, apelsiner, tobak. Huvudstaden Jerusalem hade 165 000 inv. 1946. — Historia. P. var bebott redan 5000—4500 f.Kr. Under den yngre stenåldern (3500—2500) var P. bebyggt av icke-semiter och först omkr. 2500 blev landet övervägande semitiskt. Den första hebreiska invandringen ägde sannolikt rum omkr. 1450. Samtidigt började P. komma under egyptiskt välde. Från omkr. 1200 var P. självständigt. På 700-t. f.Kr. erövrades största delen av Israels rike av assyrerna, som 586 även erövrade återstoden, Juda rike. Senare var perser, macedo-nier och greker herrar i P., som även har tillhört romerska väldet (63 f.Kr.—135 e.Kr.). Efter romarrikets delning var P. i de bysantinska kejsarnas ägo. 614 erövrades det av perserna och 636 av araberna. 1099 erövrades Jerusalem av korsfararna, vilkas rike ägde bestånd till 1187. På 1200-t. intogs P. åter av muhammedaner; 1516—1920 var det under turkiskt välde. I P. kvarlevde dock hela tiden en del judar och tanken på en judisk invandring blev genom sionismen aktuell redan mot slutet av 1800-t. Den judiska staden Tel-Aviv grundades 1909. Under l:a världskriget intogs P. av engelsmännen och avträddes 1918 av Turkiet till de allierade. 1920 blev P. engelskt mandatområde. En ökad judisk invandring, särskilt från Östeuropa, började vid denna tid. Engelsmännens immigrationspolitik var emellertid mycket restriktiv. — Invandringen av judar till P. ökade emellertid väsentligt under 1930-t., vilket framförallt sammanhängde med judeförföljelserna i en del länder. Denna invandring understöddes av sionistiska organisationer. Den stödde sig på den engelska s.k. Balfourdeklarationen av nov. 1917 enligt vilken P. skulle utgöra ett nationellt hem för judarna. Till följd av invandringen utbröt upprepade stridigheter mellan araber och judar. Med anledning härav sände England som mandatärmakt en kommission till P., vilken 1937 avlämnade rapport, vari föreslogs en uppdelning av P. i en arabisk del, som skulle förenas med Trans-jordanien, samt en självständig judisk del. En mindre del av P., omfattande Jerusalem och Betle-hem med en korridor till havet, skulle stå under brittiskt mandat. Den föreslagna lösningen avvisades av såväl judar som araber. 1939 fattades ett brittiskt parlamentsbeslut, enligt vilket den judiska befolkningen i Palestina skulle få växa till högst en tredjedel av hela befolkningen i landet. Vidare skulle den judiska immigrationen begränsas till 75 000 personer per år fram till 1944; efter denna tidpunkt skulle ingen invandring få äga rum utan arabernas medgivande. Denna nya politik från engelskt håll ledde till en skärpning av läget. Judarna krävde att få upprätta en rent judisk stat i Palestina och av extremister sammansatta ligor bildades, vilka bekämpade den engelska mandatförvaltningen. 1946 och 1947 framförde engelsmännen förslag om viss autonomi för P. Dessa förslag förkastades emellertid av såväl judar som araber. Engelsmännen beslöt nu att överlämna mandatet till FN, som tillsatte en kommission. Denna föreslog hösten 1947 att landet skulle delas i en judisk och en arabisk stat: förslaget antogs av FN:s generalförsamling samma år. Då det brittiska mandatet utgick 15/5 1948 anfölls den nya judiska staten Israel omedelbart av staterna i Arabförbundet. Se vidare Israel. Pales'tra, gr., brottningsbana, fäktskola, gymnastikhus. — PalestrPk, fäktkonst, gymnastik. Palestrfna, Giovanni P. da, 1525—94, italiensk kompositör. P. räknas som den katolska kyrkans störste tonsättare. Han komponerade flera mässor, av vilka den mest kända ärMissaPapaeMar-c e 11 i. Bland P:s andra verk må nämnas S t a b a t m a t e r. Palett', målares färgbräde el. -skiva.