Pcg ståndsväxlingar. Dessa mäts numera mångenstädes genom självregistrerande peglar, vilka på en genom ett urverk löpande pappersremsa inristar en kurva. PegmatiT, grovkristallinisk utbildningsform av granit, syenit m.fl. bergarter. P. bildar ofta gångar i och invid granitområden och innehåller ibland många sällsynta pneumatolytiska mineral (ex. Yt-terby). Péguy [pegi'], Charles, 1873—1914, fransk författare. Ursprungligen socialist, sedermera religiöst nationalistiskt inställd. Hans diktverk É v e var under l:a världskriget mycket läst i Frankrike. P. stupade i Marneslaget. Peh'Ievi el. Pah'lavi. — 1. Dynastibeteckning för den nu härskande fursteätten i Iran. Jfr Riza. — 2. Namn på två medeliranska dialekter. —■ 3. Iranskt guldmynt. Pehrson, Karl Axel, f. 1921, målare, är i sina abstrakta, av strömmande liv fyllda kompositioner en utsökt kolorist. Vägledd av insektvärldens former har han skapat suggestiva polykroma skulpturer i trä. Han har även med framgång löst monumentaluppgifter. Pehrsson-Bramstorp, se Bramstorp. Pehrsson (i Åkarp), Per, 1853—1950, folkhögskolelärare, medlem av andra kammaren 1897— 1908 för högern. P. gav genom en motion uppslaget till Åkarpslagen. Peignoir, fr. (av peigne, kam), se Penjoar. Pei-ho, mindre flod i n. Kina, som passerar nära Peking och Tientsin och faller ut i Chi-li-bukten. Peiping, se Peking. Pei'pus, sjö i Sovjetunionen på gränsen mellan Estland och RSFSR. Står i s. genom ett sund i förbindelse med Pskovska sjön och i n. genom floden Narova med Finska viken. P. och Pskovska sjön upptar tillsammans 3 513 km2. Peiraieu's, se Pireus. Pejla. — 1. Att bestämma den riktning, i vilken ett föremål iakttas från en given punkt. — 2. Att pejla pumpen innebär att med tillhjälp av en graderad käpp, som nedsänks i pumpen, undersöka den höjd, till vilken vattnet står i ett fartyg. Pejoratfv, ord, prefix el. suffix, som innebär något nedsättande, t.ex. miss gärning, miss haga. GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT Peking, 1928—49 Peiping, huvudstad i förbundsrepubliken Kina. 2,9 milj. inv. 1954. Staden har en omkrets av 33 km och rektangulär form med en 916 utsträckning i n.—s. av 8,5 km och ö.—v. av 7 km. Den omges av en hög mur och utanför den av en vallgrav; den uppdelas av en öst-västlig mur i två hälfter, den norra, mandsju- el. tatarstaden, den södra, kinesstaden. Muren omkring den förra är 17 m hög och försedd med nio portar, av vilka tre går till kinesstaden, som är omgiven av en lägre mur med sju portar. I n. stadsdelens inre ligger den genom en särskild mur avskilda ”kejsarstaden”, vars inre kvarter upptas av den ”förbjudna” el. ”röda staden”, även den avskild genom en mur. I dennas innersta del ligger de forna kejsarpalatsen, tempel, bibliotek m.m.; utanför denna innersta stadsdel förekommer i kejsarstaden konstgjorda ut-siktshöjder (70 m höga) och grävda sjöar, universitet, kaserner m.m. Utanför kejsarstaden, i tatarstaden, finns flera prinspalats, tempel, observato-rium (byggt 1272), legationskvarteret, detta också omslutet av en mur. Den s. delen av P., kinesstaden, är företrädesvis handelsstad med ett rörligt liv på de trånga gatorna. Även där förekommer talrika tempel med vidsträckta tempelgårdar, bl.a. ”himmelens tempel” och ”åkerbrukets tempel”. Längs muren, som skiljer P:s båda huvuddelar, går järnvägslinjer, vilka förbinder P. med Tientsin och Hankow. P. står norrut genom mandsjubanan i förbindelse med den sibiriska järnvägen. P. har under många olika namn existerat ända sedan andra århundradet före vår tideräkning. På Marco Polos tid (på 1200-t.) hette staden Ta-tou. Från 1400-t. var P. oavbrutet det kinesiska rikets huvudstad. Efter boxarupproret (1901) öppnades staden för européer och har sedan i flera avseenden utvecklats efter europeiskt mönster (byggnader, järnvägar och andra transportmedel, stenlagda gator osv). Utanför n. stadsmuren ligger de nya universitetsbyggnaderna och i deras närhet botanisk-zoologiska trädgården. Pekinganka, se Anka. Pekinge'ser, se Hundraser. Pekingmänniskan, Sinan'thropus pekinen'sis. S. om Peking påträffades 1927 kranium och skelettdelar härrörande från en urtidsmänniska från äldre kvartärperioden och samma formkrets som Pithec-anthropus*. Fyndet fick namnet P. Pekk'ala, M., 1890—1952, finsk politiker, tillhörande socialistiska enhetspartiet. Jordbruksminister 1926—27, finansminister 1939—41. Försvarsminister 1944—46 och statsminister mars 1946—juli 1948. Pekora'1, en av synnerlig dumhet eller stilistisk tafatthet kännetecknad skrift. Pektfnämnen, föreningar mellan sockersyror och sockerarter, som vid kokning ger en geléartad massa. P. finns i en del frukter såsom äpplen, vinbär. Peku'nier, pengar (skämtsamt.) — P ekuniä'r, angående pengar, penning-. Pelagianism, en religiös åskådning, som uppkallats efter grundläggaren, den brittiske munken Pe-lagius, d. omkr. 418. Han gjorde gällande, att människan ej var behäftad med s.k. arvsynd utan syndade av fritt val. Kyrkan anslöt sig emellertid till Augustinus’ predestinationslära, enligt vilken alla människor har arvsynd men Gud utvalt några få till frälsning. Även semipelagianismen, en lära, som särskilt vann anhängare i s. Frankrike och som gick ut på att människans omvändelse sker genom samverkan av Guds nåd och hennes egna ansträngningar, förkastades av kyrkan på en synod i Orange 529. Pela'gisk (av gr. peFagos, hav), hörande till havet. Pela'gius, se Pelagianism. Pelare, egentligen ett stöd, som ej har cylindrisk form, i motsats till kolonn. Vanligtvis kallas dock även kolonner för P. Pelargo'nium är ett släkte av buskar och örter, tillhörande familjen Geraniaceae. Ca 230 arter är PEKING (centrala delarna)