917 Pel 5 6 7 8 Pelarordningar. 1—3. Egyptisk lotus-, papyrus- och palmkolonn. 4—6. Dorisk, jonisk och korintisk kolonn. 7. Toskansk kolonn. 8. Kolonn med kompositakapi-täl. I nedre raden joniskt och korintiskt kapitäl. kända, och de tillhör nästan alla Sydafrika. En mångfald hybrider finns. P. är omtyckta prydnadsväxter. De går dock ofta under benämningen ge-ranier. Pelarhelgon, se Styliter. Pelarordning (kolonnordning), benämning på olika pelarsystem inom antikens byggnadskonst och därifrån utgående stilarter. Inom de grekiska kolonnordningarna skiljer man mellan den d o-r i s k a, den j o n i s k a och den korintiska. Äldst och enklast är den doriska (omkr. 1000 f.Kr.), vars kolonn består av runt skaft och kapitäl men saknar bas. Den joniska (omkr. 600 f.Kr.) kolonnen består av bas, skaft och kapitäl. Kapitälet är uppburet av voluter, ett slags plattor, vilka i spiral böjer sig nedåt åt sidorna. Den korintiska (omkr. 450 f.Kr.) är den rikast och friast utsmyckade. Kapitälet, som mest avviker från de andra stilarna, utgörs av en av bladornament prydd, bägarformig stomme. Vanligen omges denna av två över varandra belägna kransar med uppåtriktade, utåtböjda blad. Kapitälet avslutas av voluter. Även i dekora-tionssätt, arkitravens utseende m.m. avviker de olika stilarna från varandra. — Den romerska liksom den toskanska P. utbildades ur de grekiska, företrädesvis den doriska. Utmärkande för den romerska kolonnordningen är pilastern, halvpelaren. Pelas'ger, urinvånarna i Grekland. Pelerfn, under 1700- och 1800-t. benämning på slängkappa el. kappa utan ärmar för dam. Numera beteckning på stor kappkrage, som faller ned över axlarna. Pelika'nfotsnäckan är en i hav allmänt förekommande snäcka, som har skalmynningen utdragen i flikar, så att den liknar en simfågels fot. Pelika'nfåglar (Peleca'nidae) bildar en familj inom storkfåglarnas ordning (Ciconiiformes). P. har lång och rak näbb, i spetsen försedd med en hake; mellan underkäkens bägge grenar finns på undersidan en tänjbar hudsäck. Halsen är lång, benen korta, stjärten kort och avrundad. Pelikansläk-tet räknar ca 10 arter inom Gamla och Nya världens tropiska zoner, av vilka må nämnas vita pelikanen (Pelica'nus onocrofalus), hemmahörande i Afrika och Asien, som uppnår en längd av ca 150 cm. Pe'lion, se Ossa. PeFjekaise nationalpark i v. Lappland omfattar 146 km3. Peljuöarna, se Palauöarna. Pella'gra, en sjukdom, som betingas av brist på PP-vitaminer och som består av matsmältningsrubb-ningar, hudutslag och symtom från nervsystemet. P. förekommer framför allt i Medelhavsländerna och orsakas av mindervärdig (skämd) majs. Pellerin [pelräq'], Auguste, 1853—1929, fransk industriman, som anlade den första margarinfabriken i Skandinavien i Kristiania (1876) och sedermera upprättade en fabrik i Göteborg. Peloponnesiska kriget, se Grekland, historia. Peloponne'sos, Peloponnesus, forntida namn på halvön Morea* i s. Grekland. Peltier [peltje'], J. C. A., 1785—1845, fransk fysiker, egentligen urmakare, känd för sina undersökningar rörande de termoelektriska* fenomenen samt luftelektriciteten. Peltiers fenomen [peltje's], se Termoelektricitet. PeFtonen, V., 1869—1913, finsk författare under namnet Johannes Linnankoski, ett av den finskspråkiga litteraturens främsta namn. Bland P:s alster må nämnas romanerna Sången om den eldröda blomman, ett Don-Juan-motiv, behandlat i fantastisk-realistisk stil, samt Flyktingar-n a, en fint psykologisk verklighetsskildring. Pelus'ker el. sandärter är ett slags foderärter, som mognar sent. Ärterna är grågula med violetta pric