Piacenza [-tjen'tsa]. — 1. Provins i n. Italien. 3 000 km3. — 2. Befäst stad vid Po, huvudstad i P. 1. 80 000 inv. 1949. Piani'no, se Pianoforte. Pianiss'imo, it., mus., förkortas pp., mycket svagt. Pia'no (förkortat p.) it., mus. — 1. Sakta, med svagt anslag. — 2. Se Pianoforte. Pianoforte, piano, hammarklaver, skiljer sig bl.a. från de gamla klaveren därigenom, att hammaren, som slår mot strängen, efter anslaget medelst en fjäder genast trycks tillbaka, så att strängen blir fri. Tonen blir härigenom klangfullare. Som P:s uppfinnare räknas en italienare, CristoPori, som levde i början på 1700-t. Efter P:s utseende skiljer man på taffel, som är rektangulär, flygel, som är vingformig, och pianino, som har lodrätt ställda strängar. Pianola, självspelande piano. Piaster. — 1. Turkiskt skiljemynt = Vioo turkiskt pund. — 2. Egyptiskt mynt = Vioo egyptiskt pund. Piazza [-att'sa], it., torg, offentlig plats, bred gata. Pic, fr., se Pik. Picador [-då'r], sp., beriden tjurfäktare, vilken med lindriga lanssting retar tjuren. Picardie [-di'], gammal provins i n. Frankrike vid Engelska kanalen. 13 000 km2. En bland Frankrikes bördigaste trakter med betydande produktion av spannmål och sockerbetor. Picasso [-kas'å], P. R., f. 1881, spansk målare, verksam i Paris. Till en början målade P. i sekelskiftets fördrömda stil, hans blå och rosa perioder. Sedermera (1907—12) övergick P. till geometriska former och räknas som en av kubismens upphovsmän. Han kom så småningom över till ett abstrakt måleri av färger, ytor och linjer. På 20-talet övergick P. till en klassiskt influerad stil. Senare har han växlat mellan en ytterligt driven expressionism och en mer realistisk stil. Hans viktigaste verk är monumentalmålningen G u e r n i c a (1937), en konstnärlig protest mot Francos våldsdåd. PiccadilFy, namnet på en av Londons huvudgator, som börjar vid torget Piccadilly Circus, i Londons centrum. Piccard [-ka'r], A., f. 1884, schweizisk fysiker och meteorolog, professor i Bryssel sedan 1922. P. har utfört uppmärksammade uppstigningar i stratosfären med ballong och nådde 1932 en höjd av 16 940 m. Uppstigningarna har bl.a. haft till uppgift att mäta den kosmiska strålningen. Han har också gjort nedstigningar i djuphavet med sitt bathyscope till över 4 000 m. Piccini [pittji'ni] el. Piccinni, 1728—1800, italiensk operakompositör. P. flyttade 1776 till Paris, där han vann stor framgång med sina operor (R o-1 and, Cecchina m.fl.). Mellan P:s och Glucks anhängare (”piccihnister” och ”gluckister”) fördes en musikhistoriskt ryktbar strid. Picc'olo, it., liten, beteckning för hotellpojkar. Pichin'cha, vulkan i Anderna, belägen i en provins av samma namn, Ecuador. Når 4 790 m ö.h. Pickelhuva, en med spets försedd hjälm, som särskilt använts i Tyskland. Pick'els el. eng. pickles, grönsaker av olika slag t.ex. gurkor, morötter, blomkål, inlagda i starkt kryddad vinättika. Pickford [pikk'föd], Mary, f. 1893, amerikansk filmskådespelerska som jämte Garbo var stumfilmens populäraste kvinnliga stjärna. Pick'nick, måltid under utflykt i det fria. Pick'olaflöjt, se Flöjt. Pickwickklubben, se Dickens. Pi'co, sp., bergstopp, pik*. Pico de Orizaba [-åritha'va] el. Citlaltepetl är Mexikos högsta vulkan, 5 700 m ö.h. Pie Pico de Teyde [-tej'de], vulkan på Teneriffa, Kanarieöarnas högsta topp. 3 710 m. Picot [-kå'], beteckning på en kantning av små öglor. Picquart [pika'r], G. M., 1854—1914, fransk militär, vilken ärligt framhöll sin övertygelse om Drey: fus’ oskuld och därför spelade en avgörande roll i Dreyfusprocessen. Pictus, förkortat pict., lat., målat. Jfr pinxit. Pidgin-engelska [pidd'jin-], engelsk-kinesiskt blandspråk, som talas i ostasiatiska hamnstäder, framför allt i Kanton. Pièce [piä's], fr., stycke, pjäs. — P. d e résis-t a n c e [dö resistarfs], huvudrätten vid en måltid; vid en teaterföreställning e.d. det, som tilldragit sig den mesta uppmärksamheten. Pieck [pi'k], Wilhelm, f. 1876, tysk kommunistisk politiker. P. var en av de ledande inom kommunistpartiet och flydde därför 1933 till Sovjetunionen. Efter 2:a världskriget blev han ledare för det socialistisk-kommunistiska enhetspartiet i östzonen. 1949 utsågs han till president i den östtyska folkrepubliken och omvaldes 1953. Piedestal, el. pjedestal, fotställ för en byst, en vas etc. Pfelisjärvi, 10 mil lång sjö i n. Karelen, Finland. Piemonte, landskap i n. Italien vid gränsen mot Frankrike. 25 400 km2. 3 518 177 inv. 1951. Viktigaste stad Turin, 720 032 inv. 1951. — P. är till övervägande del ett bergland. Mell. delen, området kring Po, är ett jordbruksområde med majs, vin och frukt som förnämsta produkter. Mullbärsträdet odlas i stor utsträckning för silkesmaskkultur. Sidentillverkning. Pierce [pi'ös], F., 1804—69, USA:s fjortonde president (1853—57). P:s sydstatsvänliga politik ökade avsevärt det spända förhållande mellan nord-och sydstaterna, som utlöste sig i inbördeskriget 1861—65. Pierlot [pjärlå'], H., f. 1883, belgisk politiker, konseljpresident hösten 1939. P. motsatte sig den av konung Leopold beslutade kapitulationen och överflyttade med regeringen till London 1940. Han återvände efter befrielsen och ombildade regeringen. Avgick febr. 1945. Pierre [pjä'r], huvudstad i South Dakota, USA. 5 700 inv. 1950. Pierre Loti [pjä'r låti'], se Viaud, J. Pierrot el. pjärrå, komisk figur i den från Italien härstammande franska folkpantomimen. Kvinnlig motsvarighet: Pierrette. Pietå, it., kallas i konsten framställn. av Jungfru Maria sörjande vid Frälsarens lik. Pfetarsaari, finskt namn på Jakobstad*. Pfetas, hos romarna pliktuppfyllelsens och fromhetens gudomlighet. Pie'terma'ritzburg, huvudstad i provinsen Natal, Sydafrikanska unionen. 74 000 inv., varav 32 000 vita, 1951. Pietel, egentligen fromhet, vördnadsfullhet, tacksam tillgivenhet. Pietism, sammanfattande beteckning för religiösa rörelser, vilka särskilt betonar den personliga fromheten i motsats till den oftast mera nyktra, officiella kyrkliga religiositeten. Särskilt känd är den rörelse, som i slutet på 1600-t. uppstod i det protestantiska Tyskland och som anfördes av Spener. En annan av denna rörelses märkesmän var Francke. Denna riktning lade mindre vikt vid lärans renhet, mera vid praktisk kristendom. Rörelsen väckte förbittrat motstånd, men slog så småningom igenom i början på 1700-t. för att sedermera ebba ut i officiell kyrklighet. Bland senare rörelser av samma slag må nämnas kväkarna i England och herrnhutarna i Tyskland. I Sverige uppstod på 1700-t. en pietistisk rörelse, vilken mötte starkt motstånd. Privata reli