929 stående människoras. 1954 kunde engelska forskare under ledning av W. E. Le Gros Clark och K. P. Oakley visa att P. var en förfalskning. PinipinelFa är ett till familjen Umbelliferae hörande växtsläkte, som saknar svepe och har ägg-formig frukt. Hit hör anis (P. anisum), en i s. Europa odlad ört, vars frukter utgör en uppskattad krydda. Backanis (P. saxPfraga) är en i vårt land vildväxande, mångårig växt. Pimp'sten, se Pimsten. Pim'sten, geol., mycket poröst vulkaniskt glas. Porerna härrör av gasbubblor, som gått bort vid lavans stelnande. Pinakote'k, tavelgalleri (t.ex. Gamla och Nya pinakoteket i München). Pinang, se Penang. Pincett', ett slags nyptång, som används av läkare vid operationer, anatomiska dissektioner o.d., av urmakare m.fl. Pincio [pin'tsjå], en kulle på vänstra stranden i Rom. Pin'daros, omkr. 522—442 f.Kr., den grekiska antikens största lyriska skald. P. tillbragte sitt liv i Tebe och på resor inom det grekiska väldet. Bland de åt eftervärlden bevarade dikterna intar P :s oden den förnämsta platsen. De utgörs av lovsånger till segrarna i idrottstävlingarna. Pin'den, se Pindos. Piifdos, Pindus, bergssträckning i Grekland, bildande gräns mellan Epirus och Thessalien. Högsta toppen är Smolika, 2 575 m ö.h. P. används som symbolisk beteckning för Apollons och sånggudinnornas hemvist. Pinero [pini'rå], sir Arthur Wing, 1855—1934, engelsk dramatiker, som skrev talrika skådespel i en realistiskt allvarlig stil. Ping-pong-spei, se Bordtennis. Pingst firas hos judarna sju veckor efter påsk; hos de kristna är pingstdagen femtionde dagen efter påsk. Pingstlilja, se Narciss. Pingströrelsen, beteckning för en religiös folkrörelse, som uppstod i början av 1900-t. i samband med en större väckelse i Wales, och som sedan spritt sig över hela världen. Till Sverige kom P. 1907. 1910 bildades av P:s anhängare Filadelfiaför-samlingen i Stockholm. Bland dess ledare märks Lewi Pethrus. Till medlemmarna hörde bl.a. författaren Sven Lidman, vilken efter en schism med Lewi Pethrus 1948 utträdde ur församlingen. P. kännetecknas av en hysteriskt betonad religiositet med tungomålstalande o.d. Pingvi'ner (Sphenisciformes) är fåglar av säreget utseende, påminnande om alkor men egentligen närmare besläktade med doppingar och lommar (Colymbiformes). P. har vingarna ombildade till årliknande simredskap, kägellik kroppsform, litet huvud, rak, från sidorna hoptryckt näbb och benen fästade långt bakåt. De rör sig på land i upprätt ställning med korta, otympliga steg. De är synnerligen skickliga simmare och lever av kräftdjur, blötdjur och fiskar. P. bebor den antarktiska kontinenten och södra tempererade zonens kuster. Pin'je (Pi'nus pi'nea) är en i Medelhavsländerna förekommande högrest tall med kort, karakteristiskt utbredd krona, parvisa barr och horisontalt riktade, brett äggformiga kottar samt hårdskaliga, smalt vingade frön. De mandellika frökärnorna (pinjo'lerna) är ätliga. Pinkerton [pingk'ötön], världsbekant amerikansk detektivfirma, grundad 1850. Huvudkontoret är i Chicago. Pinkiang, se Harbin. Pinksalt, ett till färgen ljusrött tennsalt, ammo-niumklorostanna't, som används i färgerier. Pinnnio, stenig grushed. Kungspingviner. Pinntorpafrun, en i flera sägner omtalad hård och snål slottsfru. Pin'scher, se Hundraser. Pint [pajnt], engelskt rymdmått = 0,568 1. Pinturicchio [-torick'iå], egentligen Bernardino di Betto, omkr. 1455—1513, italiensk målare, tillhörande den umbriska skolan. P. utförde på uppdrag av påvefamiljerna företrädesvis religiösa målningar av starkt dekorativ verkan. Pin'xit, förkortat pinx, pxt eller p (lat. ”har målat”), på målningar till signaturen fogad verbform för att meddela upphovsmannens namn. Pio'n (Paeo'nia), växtsläkte, tillhörande familj Ranunculaceae. Arterna har stora blommor med fem kronblad. Hos vissa odlade former t.ex. b o n d-r o s (P. officina'lis) har en del ståndare ombildats till kronblad, så att blommorna blir flerdubbla. Pionjä'r, pioniä'r, skansgrävare, ingenjörssoldat; banbrytare, föregångsman. Piotrkow, en av Polens äldsta städer, fordom krö-ningsstad. 53 000 inv. Pipa. — 1. Äldre svenskt rymdmått = 2 oxhuvud = 180 kannor = 4,71 hl. — 2. Sp., port, och eng. (pipe, utt. pajp) rymdmått av växlande storlek, särskilt använt som vin- och oljernått. Piparefåglar (Charadrii'nae) hör till vadarnas artrika grupp, underordningen småvadare. P. har rak näbb, litet gap, hög och tvärt uppstigande panna och spetsiga vingar. P. är dels strand-, dels hedfåglar, utbredda över hela jorden. Hit hör: Fjällpiparen, ovan gråbrun utan vit halsring, förekommer i nordliga delar av Europa och Asien; Strandpiparen (flera arter), växlande, oftast gråbrun färgteckning men med vit ring kring halsen, förekommer i de flesta länder (hos oss tre arter); vidare ljungpiparen, kustpiparen och vip-släktet. Alla P. är flyttfåglar. Piper, Karl, 1647—1716, statsman, var en av Karl XI :s mest anlitade rådgivare och åtnjöt konungens synnerliga förtroende. Senare blev han även Karl XII:s främste rådgivare. I slaget vid Pol-tava 1709 råkade P. i rysk fångenskap, där han kvarstannade till sin död. Pipetf, se Hävert. Piplärkor (Anthus) hör till tättingar. De har tämligen lång, inskuren stjärt. De sjunger under flykten liksom lärkor. Flera arter i Sverige. 30