Pip 930 Pippi'n, Pipin (fr. Pépin, utt. pepäg). — 1. P. den mellerste (P. av Héristal), omkr. 635—714, frankisk storman av den karolingiska ätten, besegr. Neustriens konung 687 vid Tertry. F.å. blev P. erkänd som major domus över Austrasien, Neustrien och Burgund. —- 2. P. den lille, omkr. 714—768, den förres sonson, son till Karl Martell, efterträdde 741 sin fader som major domus över Neustrien, Burgund och Provence. De övriga delarna av frankiska riket tillföll P:s broder Karlman men övergick 747 i P:s hand. 751 utropades P. till frankernas konung. Han förde flera segerrika krig och lade grunden till Kyrkostaten. P. var även en skicklig organisatör. Pipranka, se Aristolochia. Pir, vågbrytare; långsträckt, armliknande utbyggnad av en hamn, som används till lossnings-och lastningsplats för fartyg m.m. och som tjänar som skydd mot vågor. Pirandell'0, L., 1867—1936, italiensk författare, som väckte ett visst uppseende med sina skådespel (Sex roller söka en författare, Henrik IV m.fl.). P. hade utpräglat sinne för dramatiska effekter och ett originellt grepp på problemen. Mindre lyckad är den filosofiskt djupsinniga formulering, han ibland använde. P. erhöll nobelpriset i litteratur 1934. Pira't, sjörövare, fribytare. . Piratkusten, Trucial-staterna, ett område i ö. Arabien vid Persiska viken, som står under brittiskt beskydd. 15 600 km2. Ca 80 000 inv. (araber). Petroleum. Pärlfiske. Pire'us el. Peiraieus, hamnstad till Aten, Grekland. 184 802 inv. 1951. P. ingår med andra förstäder i Stor-Aten. En av Levantens bästa hamnar och betydande industristad. P. anlades i början av 5:e årh. f.Kr. P. var under forntiden starkt befäst och förenad med Aten genom långa murar. — Besatt, av tyskarna 1941—okt. 1944. Pire'uslejonet, ett sittande marmorlejon, vilket från hamnstaden Pireus som krigsbyte fördes till Venedig, där det uppställdes vid arsenalen. Man har på lejonets sidor funnit runristningar, vilka visat sig vara av samma slag som runinskrifter, funna i Uppland, och härstammar från omkr. 1070 e.Kr. Piro'g. — 1. Primitiva folks kanoter. — 2. Rysk maträtt, en pastej med fyllning av kött el. fisk. Pirquet [pirkä'], Clemens, 1874—1929, österrikisk läkare. Känd för den av honom uppfunna tu-berkulinreaktionen (Pirquets reaktion), varvid det yttersta hornlagret på huden avskrapas och tuberkulinet anbringas på det avskrapade stället. Vid positiv reaktion får man efter 24—48 timmar en rodnad upphöjning på det ställe där tuberkulinet applicerats. Pfru, i finsk mytologi benämning på den onde. Piruett', kringsvängning på tåspetsen; en hästs kretsvändning omkring inre bakfoten. — P i r u e t-te'ra, göra piruetter. Piråi(Myxi'ne glutino'sa), en till rundmunnar hörande ålliknande fisk, som lever vid vår v. kust; borrar sig in i andra fiskar; har sugmun beväpnad med horntänder. Pi'sa, stad i Toscana, Italien, huvudstad i provinsen P. 83 000 inv. 1947. Genom sina många praktfulla byggnader från 11- och 1200-t. en av Italiens vackraste städer. Särskilt ryktbara är det lutande tornet i P., ett med pelarrader smyckat, 55 m högt, starkt lutande klocktorn, samt den i basilikaform byggda domkyrkan. Universitet, grundlagt 1338. Pisang', se Banan. Pisa'no, namn på flera medeltida italienska konstnärer från Pisa. — 1. Niccolö P., d. omkr. 1280, främst bekant för de med reliefer prydda predikstolar, som han tillsammans med sina lärjungar utförde i Pisa och Siena. — 2. Giovanni P., d. omkr. 1314, den förres son, arkitekt och bildhuggare. P. Det lutande tornet i Pisa. utförde förutom begravningsplatsen C a m p o s a n-to i Pisa madonnastatyer, predikstolar m.m. — 3. Andrea P., omkr. 1290—omkr. 1349, bildhuggare och arkitekt, som medverkade vid uppförandet av domen och klocktornet i Florens. Pisca'tor, Erwin, f. 1893, tysk teaterman vilken som elev till Reinhardt satte sin prägel på den tyska 20-talsteatern. Verksam i USA 1939—51. Pisi'dien, forntida landskap i s. Mindre Asien. Pissarro [-arå'], Camille, 1830—1903, fransk målare. En av impressionismens förgrundsfigurer. Pist, plattform för fäktningstävlingar. Pistachemandlar [pistasj'-], ett slags gröna mandlar, som äts el. används i finare bakverk. Pistill', det honliga könsorganet hos an-giospermer. P. är bildad av ett eller flera sammanvuxna fruktblad. Den nedersta delen är utvidgad och benämns fruktämne. I detta finns fröämnet inneslutet. Ovanför fruktämnet har P. ofta en utdragen hals, stiftet, som uppbär märket. På märket upptas frömjöl. Från frömjölskornen utväxer slangar, vilka tränger ner till ägget i fröämnet. En från slangen frigjord hanlig cell befruktar ägget. Pistol. — 1. Äldre franskt guldmynt. — 2. I äldre tider be nämning på alla handeldvapen, avsedda för en hand. Numera huvudsakligen använt som namn på dylika automatiska handeldvapen. Pistong', äldre benämning på kolv el. kanna. Pitcairn [pitt'kän], brittisk ö i Stilla havet, 5 km2. 143 inv. 1953, vilka är avkomlingar av ett litet antal engelska sjömän, som, efter ett myteri på fartyget Bounty tillsammans med några kvinnor från Tahiti, bildade en koloni på ön 1790. 1856 var befolkningen för stor för öns resurser, varför den frivilligt begav sig därifrån till Norfolk-öarna. 40 personer återvände dock snart, ön är fruktbar. Export av apelsiner och ananas. Pistill. 1. Frömjölskorn som gror. 2. Embryosäck. 3. Ägg som befruktas. 4. Fröämne. 5. Fruktämnesvägg.