Pia Plankton i mikroskopisk förstoring. T.v. koloni av alger, t.h. djurplankton. för odling av vissa växter såsom t.ex. tobak, kaffe, bomull och socker. Plantagenet [fr. plagtasjnä', eng. plæntæd'jinit], namn på den engelska dynastin Anjou, vilken innehade Englands tron från 1154 till 1485. Ätten delades på två rivaliserande huvudgrenar, Lancaster och York (se Rosornas krig), vilka 1485 efterträddes av den Tudorska ätten. Plassey [plæs'i], ort i Väst-Bengalen, Indiska unionen, vid vilken Clive 1757 besegrade en upprorisk här av infödingar. Plast, plas'ter, sammanfattande beteckning på konsthartser och vissa konstfibrer. Plastfk, bildhuggarkonst; konsten att föra sig graciöst och ledigt (t.ex. på scenen). — P 1 a s t i-c i t e' t, form-, bildbarhet. — P 1 a s' t i s k, bildbar; vackert formad; klar och uttrycksfull. Plastilfna, en massa, som används för modelle-ring. Plastron [-rårf], fr., bröstharnesk, även skjortveck och ett slags bred herrhalsduk. PlataPai, lat. Plataeae, forntida stad i Beotien. Vid P. besegrades perserna 479 f.Kr. av grekerna under Pausanias*. PIata'n (Platanus) är ett högvuxet träd med handflikiga blad, långt skaftade blomhuvuden och borst-håriga nötter, som förekommer dels i v. Asien, dels i Nordamerika. P. orientalis är ett allmänt i s. Europa planterat parkträd med lönnlika blad med fem huvudnerver. Den amerikanska P. occidentalis har blad med tre huvudnerver. Barkens egendomliga avflarnande ger stammarna ett säreget utseende. Plataeae, se Plataiai. Plateau [-tå'], fr., platå, även smörgåsbricka. Plåten. — 1. Baltzar von P., 1766—1829, Göta kanals grundläggare, statsman. P. tjänstgjorde som sjöofficer men tog avsked ur krigstjänsten 1800. På P:s initiativ tillkom 1810 kanalbolaget för byggandet av Göta kanal med P. som ordförande. P. utvecklade en utomordentlig energi vid detta arbetes fullföljande. — 2. Baltzar v. P., f. 1898, civilingenjör, som tillsammans med Munters konstruerat en kylapparat, vilken fabriceras av Elektrolux och som nått allmän användning. PIateresk'-stiI, dekorativ, spansk renässansstil på 1500-t. P. påminner om ett rikt genombrutet guldsmedsarbete. PlaTina [el. plati'na], sällsynt, mycket tung, ädel metall. Kem. tecken Pt. Atomvikt 195,23. Atomnummer 78. Atomvärde 2 el. 4. Specifik vikt 21,4, smältpunkt omkr. 1 770°. — P. är en vit, glänsande, mycket smidbar metall. Liksom guld förändras den ej, huru starkt den än upphettas i luften. Den 932 angrips ej av syror men däremot av kungsvatten*. Glödgas P.-salter, erhålls P. i porös form, s.k. P.-svamp, vilken bl.a. har egenskapen att bringa en blandning av luft och vissa gaser att tändas och därför kan användas för tändning av gaslågor. — P. har stor användning till skålar etc. på kemiska laboratorier liksom i den kemiska industrin. Dessutom används P. i smycken för infattning av ädelstenar. — De största mängderna P. erhålls från Kanada, Ryssland och Columbia. Stora fyndigheter har på senare tid upptäckts i Sydafrika. PlaTinametaller, en grupp sällsynta metaller, omfattande rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina. De tre första har atomvikter mellan 101 och 107 och en spec. vikt av omkr. 12, de tre sista atomvikter mellan 190 och 196 och en spec. vikt av omkr. 22. De är alla mycket svårsmälta. PlatFnaräv, en ljusare variant av silverräv, som man genom korsning fick fram i Norge 1934 och som sedan fått begränsad spridning. P. betingar högt pris som pälsverk. Täckhåren skiftar i blåviolett och bottenullen är djupt grå. Platinasvamp, se Platina. Platinft, nickelstål, innehåller 46 % nickel och 0,15 % kol. P. har lika stor utvidgning för värme som glas och platina och kan därför användas i stället för platina i glödlampor. Platitude [-ty'd], fr., platthet, smaklöshet. Platon, 427—347 f.Kr., grekisk filosof. Han blev tidigt Sokrates’ lärjunge och grundade sedermera en filosofskola, Akademi'a, i Aten, vilken uppkallades efter byggnaden. Hans tidigare skrifter behandlar moraliska problem och söker försvara So-krates’ och hans läror inför eftervärlden. I sina senare arbeten (Faidros, S y m p o sio n, Staten, F a i d o n) utformar P. sin idélära. Han utgår från att ju mera sanning något innehåller, desto mera verkligt är det. Våra intryck av de sinnliga tingen är nu endast vaga skuggbilder, och de sinnliga tingen själva växlar ständigt. ”De är icke, de blir.” Mera bestående och mera verkliga är idéerna t.ex. skönhetens idé. Något är skönt endast i den mån det avspeglar det skönas idé, det verkligt sköna. Så kommer P. till det resultatet, att över sinnevärlden finns en idéernas värld. Idéerna blir i P:s läror i viss mån ett slags väsen med självständig tillvaro. Själen intar en mellanställning mellan sinnevärlden och idévärlden. Den är odödlig, dvs den har alltid existerat och den kommer alltid att existera. Själen har därför minnen från en föregående tillvaro, från idévärlden. Ur detta vill P. förklara, att vi har t.ex. det skönas idé som en aldrig förverkligad tankebild inom oss, en bild, som han anser ej skulle existera, om den måste ha hämtats från sinnevärldens dimmiga och bristfälliga område. I senare arbeten uppbygger P. med utgångspunkt från sin filosofiska åskådning, en aristokratisk-kommunistisk statslära. På samma gång han vill lämna makten åt några få, åt de visaste och de bästa, fordrar han även mycket stora inskränkningar i de enskildas frihet. De högre stånden får ej ingå äktenskap och ej ha privat egendom. De lägre stånden hopparas genom lottdragning. Barnen är statsegendom och skils från mödrarna för att uppfostras gemensamt. — P:s arbeten är skrivna i dialogform, utgörs av konstnärligt överlägsna och ofta dramatiskt verkningsfulla samtal mellan fingerade personer. Hans åskådningar har utövat ett djupgående inflytande och de flesta s.k. ideella filosofiska system anknyter mer el. mindre till hans läror. Plato'nisk, anknytande till Platons åskådningar, ideell, ren. — Plato'nisk kärlek, kärlek, fri från sinnlighet.