953 P. var en f.d. konsul, som blivit tilldelad ståthållar-skapet över en provins. Prokosch [prå'kåsj], Frederic, f. 1909, amerikansk författare, som studerat i Europa och gjort vidsträckta resor. Bland hans romaner märks The Asiatics, The Skies of Europé; svenska titlar: Asiater, Skyar över Europa. ProkrusTes, i grekiska sagor ett tillnamn på den attiske rövaren Damastes el. Polypemon, vilken plågade sina offer på ett slags pinobädd, högg av benen, om de var för långa för sängen, sträckte ut dem med våld, om de var för korta. — P. dödades av Teseus. — Uttrycket ”Prokrustesbädd” betecknar en av illa anpassade åtgärder framkallad pinsam situation. Proku'ra, fullmakt, som innehavaren av en firma lämnar åt en person att i allt, som tillhör bedrivandet av huvudmannens rörelse, handla på dennes vägnar. Person, som erhållit en dylik fullmakt, kallas prokurist. Att en person underskrivit ett avtal som prokurist anges ofta genom orden per procura (förkortas p. p. el. ppr.). ProkuraTor, hos forntidens romare en person, som förde en frånvarande parts talan inför rätta. P. kallades även ämbetsmän, som uppbar skatt i provinserna och som ibland tjänstgjorde som ståthållare. — Under medeltiden liksom på vissa håll ännu betecknar P. åklagare, ombudsman etc. Prokurist', se Prokura. Prola'n, ett hormon, som avsöndras från hypo-fysens främre del och som påverkar äggstockarna, så att äggen mognar. Prolegom'ena, gr., upplysande inledning till skrift e.d. Proletaria't. I det gamla Rom kallades personer, vilkas förmögenhet understeg ett visst givet belopp, för proletärer. I modernt språkbruk används P. som beteckning för den el. de samhällsklasser, som lever vid existensminimum och därför icke kan spara något. Proletä'r, person, som tillhör proletariatet. Uttrycket används bl.a. i kommunistiska manifestet i samlingsformeln ”Proletärer i alla länder, förenen Eder”. Prolo'g, företal. Under antiken betecknade P. inledningen till det grekiska dramat och avsåg att sätta publiken in i den dramatiska handlingen. Numera betecknar P. ett förspel till ett skådespel el. annan festlighet. Prolongation, förlängning, uppskov. — P r o 1 o n-g e' r a, förlänga, bevilja anstånd. Promemo'ria, förkortn. PM, minnesanteckning; kortare skriftlig redogörelse för ett sakförhållande eller utredningsresultat. PromeTeus, lapetos’ och Klymenes son, var enligt grekiska gudasagan en av titanerna. P. stal elden från Zeus och gav den åt människorna. Som straff fastkedjades han vid en klippa och en örn hackade var dag ut hans lever, som tillväxte under natten. Slutligen befriades han av Herakles. Enligt yngre sagor skapade P. människorna. Sagan om P. har dramatiskt behandlats bl.a. av Aiskylos. Prome'tium, i USA använt namn på grundämnet nr 61. Pro mill'e, lat., på tusen. Tecknas °/oo. Prominent', framstående. PromiskuiteT (lat. promis'cue, om vartannat, utan åtskillnad), ett tillstånd av oreglerade sexuella förbindelser. Promotion, den högtidliga akt, vid vilken personer, som avlagt erforderliga prov för doktorsgradens erhållande, tilldelas denna. P. är av mycket gammalt datum och leder sina anor ända tillbaka till medeltiden. Särskilt förr var den förbunden med stora högtidligheter. Promove'ra, tilldela doktorsgraden; jfr föregående. Pro Promulgation, kungörande (av en lag), offentligt tillkännagivande. — P r o m u 1 g e' r a, tillkännage, kungöra (en lag). Prono'men, ersättningsord; ord, som används i stället för andra ord, särskilt substantiv och adjektiv. P. kan vara personliga P., vilka betecknar en bestämd person (jag, du, vi etc.), re-flexiva P., som syftar på subjektet i samma sats (sig), r e c i p r o k a P., vilka uttrycker en växelverkan mellan två el. flera (varandra), possessiva P., som utmärker ett ägande (min, sin, vår etc.), demonstrativa el. utmärkandeP.(den-ne, den här, de där etc.), determinativa P., vilka hänvisar på en efterföljande bestämning (d e n, d e t, d e — som), relativa P., vilka syftar tillbaka till någon el. något (som, vilken), in-t e r r o g a t i v a el. frågande P. (v e m?, vilken?, v a d?) samt indefinita el. obestämda P. (n å-gon, ingen, varje, mången etc.). Prononce'ra, uttala; tydligt angiva. — P r o n o n-c e' r a d, utpräglad, avgjord. Prontosi'1, det första sulfonamidpreparatet. Jfr Domagk. Propagan'da, utbredande av en viss lära el. åsikt. Propagation, fortskridande av en rörelse. Pro Pa'tria, ursprungligen ett hemligt ordenssällskap, som numera verkar för allmännyttiga ändamål, bl.a. genom utdelande av medaljer för medborgerliga förtjänster och dygder, särskilt för långvarig och trogen tjänst. P. utdelar även penningunderstöd åt orkeslösa trotjänare. Propedeuti'k, förberedande kunskaper. Propelfer, skruv, med vars tillhjälp ett fartyg framdrivs. P. har under tidernas lopp varit av synnerligen växlande konstruktion och även nu finns många olika typer. De första teoretiska utkasten till P. daterar sig från 1700-t:s första hälft. I praktiken kan dock problemet sägas ha blivit löst först genom svensken John Ericsson. Pro'per, vårdad, snygg, renlig. Proper'tius, Sextus, omkr. 47—15 f.Kr., romersk skald, vann berömmelse för sina kärlekselegier, i vilka han förhärligade Cynthia. Propone'ra, föreslå, göra framställning om; utbringa (en skål e.d.). Propon'tis, under antiken namn på Marmara-sjön*. Proportion, förhållande; jämnmått, riktigt förhållande; överensstämmelse; form, dimension. Jfr Proportionell. Proportionell'. Inom matematiken sägs två storheter vara P., om deras inbördes förhållande är konstant (a\b = konstant). Omvänt P. sägs två storheter vara, om deras produkt är konstant (ab = konstant). Tre storheter sägs vara P., om den första förhåller sig till den andra som den andra till den tredje (a\b — b:c). Fyra storheter sägs vara P., om den första förhåller sig till den andra som den tredje till den fjärde (a:b = c:d). Jfr Proportion. Proportionella val, se Valsätt. Propos [pråpå'], se Propå. Proposition, framställning, sats, förslag. Regeringens förslag till riksdagen kallas P. i motsats till riksdagsmännens, som nämns motioner. — Då flera förslag i en församling framställts, har ordföranden att för vart och ett av dem i viss ordning fråga församlingen, om den godkänner detsamma, vilket kallas att framställa P. på förslagen. P. besvaras med ja el. nej och ordföranden avgör, vilket förslag som vunnit röstövervikt (om votering ej begärs). Proppreosta't, se Reostat. Pro'prieborgen, borgen, vid vilken borgensmannen ikläder sig samma ansvar som för egen skuld. Proprietä'r, godsägare, egendomsherre. Pro pri'mo, lat., för det första. Props, i allmänhet liktydigt med pitprops*.