Pro Propyléer, förhall, särskilt till de forngrekiska tempelområdena. I Aten är Propyléerna vid uppgången till Akropolis* särskilt berömda. Propå', förslag. Pro'rektor, ställföreträdare för rektor vid universitet. Pro'sa, obunden form. — Motsats: bunden form, vers. Prosa'isk, skriven på prosa; förståndsmässig, torr, opoetisk. Prosce'nium, i de antika grekisk-romerska teatrarna den plats av scenen, på vilken skådespelarna uppträdde i motsats till den nedanför belägna orchestran, där kören uppställdes. I de moderna teatrarna är P. den del av skådebanan, som ligger mellan rampen och ridån. Pro secun'do, lat., för det andra. Prosely't, nyomvänd. Proser'pina, lat. namnet för Persefone*. Proskription, fredlöshetsförklaring. — Proskri-be'ra, förklara i akt, landsförvisa. Prosodi', prosodik, läran om språkljudens beskaffenhet (sonoritet, kvantitet, intensitet och tona-litet). I de fornklassiska språken avsåg P. huvudsakligen kvantitetsförhållandet mellan stavelserna (långa och korta). Prospekt', utsikt, anblick; teckning, föreställande det yttre av en byggnad etc.; tryckt anmälan el. plan (för en tidning, skola etc.). Prospekte'ring, metodiskt sökande efter malmer och bergolja, ävensom vatten. Man använder såväl elektriska och magnetiska som gravimetriska metoder. Pross'nitz (tjeck. Prostejov), stad i Mähren, Tjeckoslovakien, sv. om Olmütz. 31718 inv. 1947. Textilindustri. Prost el. kontraktsprost utses av biskopen på förslag av kontraktets prästerskap. P. har en viss förmansställning i förhållande till prästerna i kontraktet. Pros'tata, en körtel, som sitter kring urinröret, där detta utgår ur blåsan. P. är något mer än valnötsstor. Den avsöndrar en vätska, som tillblandas sädesvätskan, vilken härigenom blir mera tunnflytande. ProsTatahypertrofi', sjukdom, som endast förekommer hos äldre män och vid vilken prostatakörteln är förstorad. Den trycker därför ofta samman urinröret, så att urinens avflöde i större el. mindre utsträckning hindras. Besvären kommer så småningom. Tömningen av urinblåsan blir alltmer försvårad. Genom att införa ett rör (kateter) genom urinröret upp i blåsan, kan man tömma denna. Sjukdomen behandlas lämpligen operativt. ProsTejov, se Prossnitz. Prostitution. Yrkesmässigt ingående av könsför-bindelser i förvärvssyfte. Särskilt avses med P. en reglementerad dvs under polisuppsikt stående P. En sådan finns i flera länder. I Sverige avskaffades den reglementerade P. genom lag av 1918. Jfr Könssjukdomar. Prot(o)- (gr. pro'tos, först), i sammansättningar: den första, den ursprungliga. Protagonist', den främste talaren, den skådespelare, som spelar huvudrollen. Prota'goras, grekisk filosof från 400-t. f.Kr. P. räknas som den mest betydande av sofisterna. De flesta av hans skrifter har förkommit, endast några fragment finns kvar. P. tycks framför allt ha betonat den mänskliga kunskapens osäkerhet och otillräcklighet. ProtalFium, den bladformiga lilla skiva, som utgör huvuddelen av gamofyten hos ormbunkarna*. Protegé [-sje'], fr. protégé, skyddsling, gunstling. — Pr o t e g e'r a [-sje-], beskydda, försvara, gynna. Protefnämnen, äggviteämnen. Under denna benämning sammanfattas ett stort antal kvävehaltiga 954 organiska ämnen, av vilka de animaliska ämnena till större delen består. P. ingår även som en viktig beståndsdel i växterna, särskilt i deras frön. Kol, väte, kväve och syre finns i alla P. Flertalet P. innehåller dessutom även svavel, en del jämväl fosfor. Största delen av djurens muskler, körtlar och blod består av äggviteämnen, som schematiskt kan indelas i P., proteider och albuminoider. Karakteristiskt för flertalet av dessa är, att de koagulerar, om deras lösningar upphettas, att de är svårlösliga el. olösliga i alkohol, samt att de fälls ur sina lösningar av vissa syror (salpetersyra, garvsyra, pikrinsyra m.m.) och av vissa salter. Lösningarna är i regel kolloida och vrider alltid polarisationsplanet åt vänster. Bland de i naturen förekommande äggviteämnena märks albuminerna, som ingår i äggvita och blodserum, är lösliga i vatten och koagulerar vid upphettning till 70° i närvaro av något salt, de i vatten olösliga globulinerna, till vilka räknas fibri-nogen, som ingår i blodplasman, och myosin, varav musklerna till största delen är uppbyggda, samt fos-forglobulinerna, till vilka bl.a. räknas kasein el. ostämne samt legumin, som förekommer i ärtväxternas frön. Proteiderna är till sin sammansättning mera komplicerade än de egentliga äggviteämnena och kan sönderdelas i dylika jämte andra ämnen (färgämnen, kolhydrat). Till proteiderna hör t.ex. hemoglobin, det röda färgämnet i blod, nukleopro-teiderna, som förekommer i djurorganismens cellkärnor, samt glykoproteiderna, som finns i brosk m.m. Till albuminoiderna, som utgör djurkroppens stödjesubstanser, räknas bl.a. hornämne el. kera-tin, den väsentliga beståndsdelen i överhud, hår och naglar, samt i kollagen, som bildar huvudmassan i bindväv, benväv och brosk. Protektion, beskydd, försvar. Protektionism, skyddstullsystem. Se Tullfrågan. Protektionist', anhängare av skyddstullar. Protek'tor, lat. (”beskyddare”), riksföreståndare. Oliver Cromwell* innehade titeln ”Lord high pro-tector” i egenskap av den engelska republikens högste styresman. Senare övergick titeln till sonen Richard Cromwell*. Protektora't, skyddsvälde, betecknar som regel ett område, över vilket en främmande nation med mer el. mindre hårdhänta medel skaffat sig bestämmanderätt. Under 2:a världskriget upprättade Tyskland ett flertal P. i de ockuperade länderna. ProteolyTiska enzy'm, enzym, som verkar sönderdelande på äggviteämnen. Exempel på P. är pep-sin, som förekommer i magsaften, och trypsin, som finns i pankreassaften. Pro tertio, lat., för det tredje. Prote's, en konstgjord del, som avser att utfylla el. ersätta någon kroppslig bristfällighet, t.ex. löständer, konstgjorda lemmar etc. Protest', bestridande, gensaga. P. utförd genom viss myndighetsperson (landsfiskal, notarius publi-cus etc.) erfordras bl.a. för skyddande av växelrätt, då växelförpliktelse icke uppfyllts. Protestantism, sammanfattande beteckning för de nordeuropeiska religiösa rörelser, vilka under början av 1500-t. arbetade för en brytning med den romersk-katolska kyrkan. Orsakerna till P:s uppkomst var flera. Den romersk-katolska kyrkan hade alltmer inriktat sig på strävanden efter politisk makt. I de ledande kretsarna inom kyrkan var det religiösa intresset svagt. Renässansens strävan efter tankefrihet och kritiska inställning mot gammal auktoritetstro verkade inom den katolska kyrkan nedbrytande. I Nordeuropa fick renässansströmningarna en allvarligare inriktning. Här trädde de konstnärliga intressena tillbaka för de vetenskap-ligt-filosofiska. Detta medförde, att man här mindre inriktade sig på kritik av och förakt för äldre åskådningar och mera strävade att finna något slags sanningskärna bakom de dogmavlagringar»