Rid tion. Adelns förhandlingar hålls på Riddarhuset. Som adliga betraktas de ätter, vilka inskrivits i rid-darhusmatrikeln (introducerats på Riddarhuset). En ny R. utfärdades 1762, men 1778 återupplivades 1626 års R. Senare har flera nya R. utfärdats, av vilka den sista stadfästes 1866. Riddarhyttan, vidsträckt gruvfält i Västmanland; järn- och kopparmalmer samt cerium-mineral, som innehåller det i glödlampsindustrin m.m. använda grundämnet cerium. Riddarhytte AB, Riddarhyttan, grundades 1877; äger järn- och koppargruvor vid Riddarhytte gruvfält, järnverk, sågverk och kraftstationer samt betydande jord- och skogsarealer. Aktiekapital 6 milj, kr 1956. Riddarna av runda bordet, se Artursagan. Riddarordnar, benämning på medeltida såväl andliga som världsliga riddarföreningar el. brödraskap. Riddarsporre (Delphi'nium consol'ida) tillhör familj Ranunculaceae. Bladen är fint flikiga, blommorna vackert blå. Den växer på åkrar och är tämligen allmän i vårt land. Blommar på för- el. högsommaren. Många arter av riddarsporrsläktet (Del-phinium) odlas för de vackra blommornas skull, t.ex. stor riddarsporre (D. ela'tum). Ridderskapet och adeln, sedan 15OO-t:s mitt benämning på frälseståndet i Sverige och Finland. Som riksdagsstånd organiserades R. genom 1626 års riddarhusordning. 1866 förlorade adeln sin representationsrätt vid riksdagen i och med upphörandet av den äldre riksdagsordningen. Ridgway [ridsj'oäj], Matthew, f. 1895, amer. general, deltog i 2:a världskriget. Efterträdde Mac Arthur som överbefälhavare i Korea 1950, blev 1951 tillika chef för de amerikanska stridskrafterna i Fjärran östern. April 1952—53 chef för atlant-paktsstyrkorna i Europa, 1953—55 USA:s arméchef. Ridå', förhänge, gardin, särskilt teaterförhänge. Riefling [ri'f-], Robert, f. 1911, norsk pianist och pedagog, framför allt känd som Bachtolkare. Riemann [ri'm-]. — 1. G. F. B. R., 1826—66, tysk matematiker. R. utförde synnerligen betydelsefulla undersökningar bl.a. inom funktionsteorin och talteorin. — 2. Hugo R., 1849—1919, tysk musikteoretiker, 1901 professor i musikvetenskap vid universitetet i Leipzig. R. var verksam på alla områden av musikteorin. Han utgav ett flertal skrifter, bl.a. ett musiklexikon. Rien'zi el. Rienzo, Niccolo di, kallad Cola di R., omkr. 1313—54, folkledare i Rom. R. drömde om att höja Rom ur dess förfall. Han sökte krossa adelns makt och förmå påven att återvända till Rom från Avignon. 1347 proklamerade han nya styrelseformer i en sammankallad folkförsamling och tog även styrelsen i sin egen hand. Snart miste han emellertid folkets förtroende och flydde 1348 från Rom. 1354 återvann han för en kort tid makten men dödades under ett folkupplopp. R:s historia har dramatiskt behandlats, bl.a. i en opera av Wag-ner. Riesengebir'ge [ri'sen-], berggrupp på gränsen mellan Polen och Tjeckoslovakien (Böhmen), utgörande den högsta delen av Sudeternas bergssystem. De högsta topparna av R. ligger på dess n. sida. Bland dem är Schneekoppe högst (1 600 m ö.h.). Rif(f), en bergskedja invid Marockos kust. Riffkabyler, kabylstammar i bergstrakten Rif i Marocko. Jfr Abd-el-Krim. Ri'ga, huvudstad i sovjetrepubliken Lettland, f.d. republiken Lettland, belägen i Livland vid floden Dynas mynning. 393 000 inv. 1949. R. är en av Östeuropas viktigaste industri- och handelsstäder. Export av trävaror, lin, hampa och spannmål. Im- 988 port av fisk, stenkol, maskiner och kolonialvaror. Universitet grundat 1919. Före l:a världskriget var R. medelpunkten för de i östersjöprovinserna bosatta tyskarna vilka fullständigt behärskade handeln. Handel och industri drabbades hårt av l:a världskriget. R. intogs av ryssarna 1940 och var besatt av tyskarna 1941—okt. 1944. Rigabalsam, ett sprithaltigt läkemedel, som fordom användes vid sårbehandling. Rigaud [rigå'], H., 1659—1743, fransk målare, som utförde ståtliga porträtt (Ludvig XIV). Rigaudon [rigådårj'], gammal proven?alsk pardans. Ri'ga-viken, vik av Östersjön, mellan Livland och Kurland. I R. ligger ön Runö och utanför denna öarna ösel och Dagö. Ri'gel, fixstjärna av första storleksklassen i stjärnbilden Orion; dess avstånd från vårt solsystem uppskattas till 330 ljusår och dess verkliga ljusstyrka till 8 000 gånger solens. R. har vitt ljus och hör till de s.k. heliumstjärnorna. Rigg, sammanfattande beteckning för ett fartygs master, rundhult och segel, se bilderna. Ri'gi, berggrupp i Alperna, nö. om Vierwaldstät-tersjön på gränsen mellan kantonerna Luzern och Schwyz i Schweiz. Till R:s högsta topp, Kulm 1 800 m ö.h., från vilken man har en vidsträckt utsikt, leder kugghjulsbanor. R. är livligt besökt av turister. Rigidite't, stelhet, styvhet. Rigole'ra, rajole'ra*. Rigoletfo, opera av Verdi. Rigorism, överdrivet allvar, alltför stor stränghet, överdrivet sträng sedelära. — Rigorist', sträng sedelärare; person, som är oböjlig i åsikter och handlingar. — Ri g or is't i sk, rigorö's, alltför sträng, hård, oböjlig; noggrann. Ri'gveda, den äldsta av de indiska religionsur-kunderna. Jfr Veda. Riihimäki [ri'-], viktig järnvägsknut i s. Tavast-land, Finland. Riisager [ri's-], Knudåge, f. 1897, dansk tonsättare, som intar en betyd, plats bland landets kompositörer. Han har skrivit symfonier, baletterna Tolv med posten och Slaraffenland samt filmmusik. Riiser-Larsen, Hjalmar, f. 1890, norsk polarfor-skare och flygare, som bl.a. deltagit i expeditioner med Amundsen. Chef för flygvapnet 1945—46, verkställande direktör i Det Norske Luftfartselskab från 1948. Då detta 1950 kom att ingå i Scandi-navian Airlines System blev R. regionalchef i Norge. Rijadh el. Riyadh el. Riad, en av huvudstäderna i Saud-Arabien, omkr. 60 000—100 000 inv. Den andra är Mecka. Viktig karavanvägknut. Rijeka-Susak, se Fiume. Rikard, Richard, konungar av England. — 1. R. I Lejonhjärta, 1157—99, son till Henrik II, som han efterträdde 1189. R. deltog i tredje korståget och utförde därvid en mängd tappra bedrifter, som kom honom att framstå som idealet för en riddare. På hemfärden från Jerusalem tillfångatogs R. av Leopold av Österrike, vilken överlämnade honom till kejsar Henrik VI. Efter över ett års fångenskap friköptes R. 1194 och återvände till England. Under strid med en vasall blev han dödad. — 2. R. II, 1367—1400, son till prins Edvard av Wales (Svarte prinsen),efterträdde 1377 sin farfader Edvard III. Som 14-årig visade R. stort mod och sinnesnärvaro under ett bondeuppror men blev senare en synnerligen despotisk regent och tillfångatogs slutligen av sin kusin, Henrik Bolingbroke (Henrik IV). Han insattes 1399 i Tower, där han undertecknade sin tronavsägelse. Sannolikt avled R. redan f.å. — 3. R. III, 1452—85, son till protektorn hertig Rikard av York. Efter sin broder Edvard IV:s död 1483