Rid 987 på ett glänsande sätt av R. R:s politik lade grunden till det av Ludvig XIV befästa enväldet. Som statsman intar R. ett av de förnämsta rummen i Frankrikes historia. Richepin [risjpärf], J., 1849—1926, fransk författare. R. utgav diktsamlingar (La mer, Les c a r e s s e s), utmärkta av en materialistisk, starkt sensuellt betonad livsuppfattning men även av lyrisk friskhet och entusiasm. Bland hans romaner må nämnas La g 1 u, bland hans dramatiska arbeten Le flibustier, Le chemineau. Richert [rikk'-], J. G., 1784—1864, svensk rätts-lärd och politiker. Sin förnämsta insats gjorde R. på lagstiftningens område. 1814—32 var han medlem av en kommitté, tillsatt för revision av civil-och kriminallagstiftningen. Efter Oskar I:s trontillträde tog R. plats i en 1841 tillsatt lagberedning och omedelbart efter dennas upplösning 1845 i en ny lagberedning, vars arbete avslutades 1851, då R. återvände till sin 1822 erhållna domsaga. Richert, Arvid, f. 1887, svensk diplomat, minister i Berlin 1937—45. Generaldirektör och chef för kommerskollegium 1945—48. Landshövding i Älvsborgs län 1949—55. Richesse oblige [risjäs' åbli'sj], fr., rikedom förpliktar. Jfr Noblesse oblige. Richet [risje'], Charles, 1850—1935, fransk läkare, som utförde betydelsefulla undersökningar rörande anafylaxi', en ökad känslighet för vissa ämnen, som inträder först efter en el. flera insprut-ningar. För dessa undersökningar erhöll han 1913 nobelpriset i medicin och fysiologi. Han hade för övrigt sällsynt omfattande intressen. Så var han och Tatin de första, som gjorde försök med aeroplan. R. ägnade sig vidare ivrigt åt fredssaken (Kriget —• det förgångna, freden — framtiden). R. skrev dessutom romaner och en operatext. Richmond [ritsj'mönd]. — 1. Förstad till London, på s. stranden av Thames. 42 000 inv. 1951. På grund av sina stora parker är R. livligt besökt av Londonbor. — 2. Huvudstad i Virginia, USA. 230 210 inv. 1950. Tobaksindustri. — 3. Stadsdel i New York utgörande ön Staten* Island. 191 555 inv. 1950. RichTer. — 1. J. P. F. R., 1763—1825, tysk författare, bekant under namnet Jean Paul. På 1790-t vann R. stor berömmelse för sina romaner (H e s-p er u s, Leben des Quintus Fixlein, T i t a n), vilka går i en humoristiskt sentimental stil med en ofta träffsäker karaktärsteckning, men vilkas språk är något tungt. — 2. A. L. R., 1803— 84, tysk tecknare och målare, direktör för akademin i Dresden 1848. R:s skämtsamma teckningar med romantiska motiv från tyskt småborgarliv vann en utomordentlig popularitet och reproducerades i en mångfald träsnitt (Fürs Haus, Der Sonn-t a g). R. var även verksam som landskapsmålare. Richthofen [risjt'-], P. W. F. von, 1833—1905, tysk geograf och geolog. R. företog betydelsefulla forskningsresor i Kina. Ricinolja, en svagt gulaktig olja, som erhålls av frö från ricinväxten. Vid framställningen befrias oljan från det giftiga ämnet ricin, som finns i fröna. R. används som avföringsmedel. Ricfnväxten (Ric'inus commu'nis) hör till familj Euphorbiaceae. I våra trädgårdar, där den odlas som prydnadsväxt, blir den manshög, men i tropikerna är den ett träd på ända till 10 m. Afrika är troligen växtens hemland. Av fröna pressas ricinolja*. Richsha(w), förkortning för Jinrikisha*. Rickson, Levi, f. 1868, författare som under pseu donymen Jeremias i Tröstlösa skrivit folkvisebeto-nade dikter samt folklivsskildringar (Jeremias bok). Riddar Blåskägg, se Blåskägg. Riddare, under medeltiden namn på medlemmar av det adliga krigarståndet. Riddarväsendet utgjorde en av medeltidens betydelsefullaste samhällsinstitutioner. För att bli delaktig av riddarvärdighe-ten måste den unge adelsmannen tjäna först som page och därefter som väpnare vid sin länsherres el. annan förnämlig krigares hov. Riddarvärdighe-ten utdelades vanligen i samband med kyrkliga el. världsliga festligheter men även som belöning på slagfältet. Adelsmannen dubbades till riddare medelst ett slag över nacken med flatsidan av ett svärd. Som utmärkelsetecken bar R. gyllene sporrar. I samband med dubbningen avlades riddar-eden, i vilken R. lovade att försvara den kristna tron samt skydda alla svaga och värnlösa. Alla R. ansåg sig som medlemmar av samma samfund, ehuru särskilda riddarordnar stundom bildades. Riddaren av den sorgliga skepnaden, benämning på Don Quijote, hjälten i Cervantes’ berömda roman; skämtsam benämning på en sorglustig och opraktiskt idealistisk person i allmänhet. Riddarholmen, holme i Mälaren inom Stockholms stads område. Riddarholmskyrkan, på s. sidan av Riddarholmen i Stockholm, började uppföras i slutet av 1200-t; numera svenska kungafamiljens gravkyrka. Kyrkan är byggd i gotisk stil och försedd med tre skepp samt flera i nyare tid tillbyggda gravkor. Det äldsta är det i renässansstil uppförda Gustavianska koret från 1630-t. Det Karolinska gravkoret, i barockstil, är beläget mitt emot det Gustavianska och uppfördes 1686—1743. I anslutning till det Gustavianska uppfördes 1858—60 det tredje kungliga gravkoret, det Bernadotteska. Riddarhuset från Riddarhustorget, Stockholm. Riddarhus, den svenska benämningen dels på den byggnad, där adelsmöten m.m. hålls, dels på adeln som samfund. Den nuvarande Riddarhusbyggnaden på udden mellan Norrström och Riddarholmska-nalen påbörjades 1642 och avslutades 1672. Vid R:s uppförande medverkade fransmannen S. de la Vallée, tysken H. Wilhelm, holländaren J. Ving-boons, fransmannen J. de la Vallée (S. de la Vallées son) och svensken A. V. Edelsvärd. Senare har R. tillbyggts och restaurerats. Trots detta är R. i konstnärligt avseende ovanligt enhetligt och räknas som en av Sveriges vackraste byggnader. Riddarhusavgift, en avgift, vars storlek bestäms av adelsmötet och som betalas av varje myndig adelsman. Riddarhusordning kallas den svenska adelns ståndsförfattning. I och med den av Gustav II Adolf utfärdade stadgan av år 1626, kallad riddarhusordning (RHO), fastställdes adelns organisa