Rim 993 över statens räkenskapsväsen, att tillse att förvaltningen sköts med nödig sparsamhet och i överensstämmelse med gällande föreskrifter samt att handha statens bokföring i stort. I spetsen för R. står en generaldirektör. Verket är uppdelat i en budgetbyrå, tre revisionsbyråer och en finansstatistisk byrå. Riksrätt, en särskild domstol, som har att handlägga mål emot statsråd el. i statsrådet tillfälligt föredragande för brott, som består i ett handlande i strid med grundlagens stadgande (Reg.-formen § 106), samt emot ledamot av Högsta domstolen el. Regeringsrätten, vilken icke med oväld fullgjort sitt domarevärv (Regeringsformen § 101). Riksrös, gränsmärke mellan två länder. Rikssalen, i Stockholms slotts s. länga, används bl.a. vid riksdagens öppnande. R. i Uppsala slott är bekant bl.a. därför att drottning Kristina i denna sal avsade sig kronan. Riksskattmästaren, under 1600-t. i Sverige titel på en av de höga riksämbetsmännen*, den femte i rang. R., som förestod rikets drätsel, hade förut titeln kammarmästare. Den siste R. var Sten Bielke (d. 1684).o Riksspråk, de bildades samtalsspråk, står i en viss motsats till dialekterna i ett språk. Det svenska R. el. högsvenskan ansluter sig närmast till Mälarlandskapens dialekter. Riksstat, en uppställning över statsverkets inkomster och utgifter, som vid slutet av riksdagens vårsession fastställs för kommande budgetår. Riksståthållare, titel på en ämbetsman, som kunde utnämnas att förestå den norska regeringen i Oslo enligt Norges grundlov av 1814. Ämbetet upphävdes 1873. Riksstäder, i det forna Tyska riket benämning på de städer, vilka lydde omedelbart under kejsaren och riket, även kallade riksomedelbara städer och fria R. Riksteatern har till uppgift att företrädesvis på de platser i landet, där fasta, av staten understödda scener icke finns, ordna goda teaterföreställningar, endera genom egna turnéer eller genom samverkan med övriga statsunderstödda scener, i första hand Operan och Dramatiska teatern. I Riksteaterns uppgifter ingår också att genom upplysningsverksamhet i tal och skrift befrämja det allmänna intresset för god scenkonst. För verksamheten utgår årligt statligt anslag från lotterimedel, för spelåret 1956—57 närmare 1,4 milj. kr. Antalet föreställningar spelåret 1955—56 var 1 622. Riksteaterns publikorganisation, förkortat RPO. Rikstelefon, se Telefon. Riksvakanslista, lista över lediga platser i riket, till vilka lämpliga sökande saknas i resp, distrikt. R. uppgörs varje vecka av Arbetsmarknadsstyrelsen på grundval av uppgifter från arbetsförmedlingens huvudkontor i varje län. Riksvapnet, Svenska, fastställdes 1908 genom lagen om rikets vapen, i vilken förbjöds godtyckliga förändringar av detsamma. Officiell skillnad infördes mellan stora och lilla R. Om Danmarks rätt att föra tre kronor som vapen tvistades mycket under 1500-t. Riksvärderingsnämnden har till uppgift att bestämma fordringsbelopp för militära rekvisitioner samt fastställa taxor Riksvärn, ty. Reichswehr, den värvade armé på 100 000 man och flottpersonal på 15 000 man, som Tyskland enligt Versaillesfreden 1919 fick uppställa. 1936 införde Hitler allmän värnplikt men beteckningen R. användes ännu en tid. Riksåklagaren, förk. RÅ, sedan 1948 av Kungl. Maj:t tillsatt ämbetsman, som har ledningen av åklagarväsendet i riket och har att åtala brott, som hör under allmänt åtal, samt de brott som Kungl. Maj:t, justitiekanslern el. riksdagens ombudsmän Stora och lilla riksvapnet. (JO och MO) överlämnar till honom. Vid RÅ-äm-betet finns fyra byråchefer. Riksämbetsniän, från senare hälften av 1500-t. benämning i Sverige på vissa högre ämbetsmän. Bland dessa kallades riksdrotsen, riksmarsken, riksamiralen, rikskanslern och riksskattmästaren ”de fem höge riksämbetsmännen”. Karl XI avskaffade dessa riksämbeten, av vilka en del återupplivades för en kort tid under Gustav III och Gustav IV Adolf. Av dem finns numera endast riksmarskalks-ämbetet kvar. Riksäpple, symbol för härskarvärdighet, ofta utformat som en jordglob och krönt med ett kors. Jfr Riksregalier. Ril'ke, R. M., 1875—1926, österrikisk skald. Bland R:s diktsamlingar må nämnas Mir zur Feier, Das tägliche Leben. R:s diktning utmärks av en skir drömstämning, uttryckt på ett smidigt men ofta dunkelt språk. Rim, i inskränkt och vanlig bemärkelse liktydigt med slutrim, dvs ”fullständig samklang mellan (ord och) takter i avseende på slutljuden”. Till R. i dess vidsträcktare bemärkelse räknas även allitteration* och assonans*. Alltefter sitt stavelseantalo indelas R. i e n-staviga el. manliga (han-kan), t v å-staviga el. kvinnliga (henne-denne), t r e-staviga el. löpande (klängande-flängande) samt f y r-staviga (förstockade sig-bockade sig). Rimbaud [rärjbå'], A., 1854—91, fransk skald, som förde ett mycket äventyrligt liv. Han var god vän till Verlaine men utsattes för ett mordförsök av denne. R. skrev i symbolistisk stil och har haft mycket stort inflytande på senare fransk diktning. Rim'bert (Rembert), d. 888, Nordens andre ärkebiskop. R. var Ansgarius’ vän och medhjälpare och blev efter dennes död (865) ärkebiskop i Bremen. Han skrev en berömd levnadsteckning över Ansgarius, Vita Anskarii, vilken innehåller många värdefulla upplysningar. Rimbo, municipalsamhälle 2 mil v. om Norrtälje, ö. Uppland. 1 253 inv. 1956. Järnvägsknut. RimTaxe, i nordiska gudasagan namn på den häst, med vilken Natt färdas över himlavalvet. Markens dagg ansågs vara fradga från R:s betsel. 32