Sad filosofin, avvisade läran om arvsynden och odödligheten, tillvaron av andar etc. Sade [sad'], se Sadism. Sadel. — 1. Bakersta ryggstycket av vissa matnyttiga djur (får, rådjur, svin), motsvarande rostbiffen hos oxen. — 2. Ridsadel består av sadelbommen, utförd av stål och trä, överklädnaden, som vanligen är av skinn med stoppning av tagel, samt tillbehören, dvs sadelgjord, stigläder med stigbyglar, filt (vojlock) samt förbygel. Formen på sitsen varierar, beroende på när S. skall användas (vid vanlig rid-ning, kapplöpning etc.). — 3. Mus. Vid övre ändan av stråkinstrument anbragt tvärlist, på vilken strängarna ligger. Sadism, abnorm könsdrift, som finner tillfredsställelse i grymheter. Namnet härleder sig från en fransk författare, markis de Sade (1740—1814), som blev sinnessjuk och i vars romaner S. framträder. Sado, ö tillhörande Japan i Japanska havet. 869 km2. Omkr. 120 000 inv. S. har guld-, silver- och koppargruvor. Sa'dowa, se Königgrätz. Sae'verud, Harald, f. 1897, norsk tonsättare, som bl.a. komponerat sju symfonier, ny musik till Peer Gynt, pianostycken m.m. SAF, förkortning för Svenska arbetsgivareföreningen. Safety first [sej'fti fö'st], eng., i allm. ”säkerhet först”; i spec. bemärkelse sammanfattande beteckning för strävanden, som avser att förebygga olycksfall genom agitation för försiktighet och uppmärksamhet. Saffia'n, marokäng*. Saffran, se Krokus. Safi'r, en vattenklar blå varietet av mineralet ko-rund. Ädelsten. S. framställs numera med konst i vackra, med den naturliga jämgoda varieteter. Saftnim, se Vakuol. Saga. — 1. Nordisk gudinna, omnämnd i Eddan tillsammans med Oden, varför man har antagit, att S. är ett annat namn på Odens maka Frigg*. — 2. Benämning på litterära alster av olika natur, vanligen uppkomna på folklig väg. S. kan vara en sägen, dvs en föga tillförlitlig, oftast historisk berättelse. Vanligen förstås emellertid med S. en uppdiktad, naivt fantastisk berättelse (folksaga), där det övernaturliga intar stor plats. Hjältesagan är en särskild diktart, vilken behandlar historiska el. mytiska personer och händelser. Den isländska sagan är en kortare prosaberättelse med skiftande innehåll. Sager-Nelson, Olof, 1868—96, svensk målare. S. var en inåtvänd mystiker som i egendomliga, grönskimrande målningar gav uttryck åt sin jaglyrik. Sagg'at, Saggatjaure, sjö i n. Lappland, 36 km2. Genomflyts av Lilla Lule älv, som vid sitt inflöde bildar ett vidsträckt delta (Kvikkjokkdeltat). Saginaw [sægg'önå], stad i Michigan, USA. 92 918 inv. 1950. Livlig industristad. Medelpunkt för Michigans saltproduktion. SagittaTius, lat., bågskytt; stjärnbilden Skytten. Sagogryn, se Sagopalm. Sagopalm, beteckning för flera palmarter, av vilkas märg sagogryn el. sagomjöl bereds. Hit hör en hel del ostindiska och sydamerikanska arter. Den äkta sagopalmen (Metrox'ylon rum'phii) finns på Indiska oceanens öar och på Malackahalv-ön. Märgen från S. är stärkelserik. Av denna stärkelse bereds mjöl el. gryn. Grynen är halvgenomskinliga, emedan stärkelsen blivit delvis förklistrad. Sagostundsrörelsen, barnrörelse inom socialdemokratiska partiet, grundad 1903 av K. G. Ossiannils-son. Utom sagostunder anordnades studiecirklar, gruppresor m.m. och även barnkoloniverksamhet bedrevs. S. uppgick 1945 i Unga örnars riksförbund. 1024 Sagra'dabark, Frangulabark*. Sagån, å på gränsen mellan Västmanland och Uppland. Längd 50 km. Sahalin, se Sachalin. Sa'hara, Saha'ra (arab, ”öknen”), jordens största ökenområde, bel. i Nordafrika, s. om Atlasbergen och kustlandet utmed Medelhavet, mellan Atlanten och Nildalen. Ytvidd 8 milj. km2. Förr var den åsikten förhärskande, att S. utgörs av en flack, enformig sandslätt. Till stor del upptas emellertid öknen av kala klippor och berg el. av stenbeströdda marker. I de mell. delarna av S. utbreder sig vidsträckta bergstrakter, bland vilka Ahaggarmassivet når 3 000 m ö.h.; Tibesti, längre åt sö., når 2 700 m ö.h. — I mell. Sahara uppnås temperaturer på 50° C. Temperaturväxlingarna mellan vinter och sommar är ej så stora. Däremot varierar temperaturen betydligt (ända till 30—40°) mellan natt och dag; växtlighet och djurliv är synnerligen torftiga och saknas med undantag för de sparsamt förekommande oaserna fullständigt i det inre av S. Den till 2—3 milj, uppgående befolkningen består i v. och n. av berber, i nö. av beduiner (araber), i det inre av S. av negrer, tuareger och biandfolk. Genom S. går sedan gammalt transitohandel efter karavanvägarna från det inre av Afrika till Medelhavskusten. Planer har varit uppe att bygga en järnväg mellan Algeriet och det inre av S.; man tillgodoser kommunikationerna genom regelbunden biltrafik. Politiskt tillhör ö. S. Egypten, Libyen och Sudan, övriga delar Frankrike med undantag för ett spanskt område på v. kusten. Sa'hib, arab., ”herre”, ”mästare”; i Indien brukad hederstitel för européer. Om kvinnor används memsahib. Sahlgrenska sjukhuset, ett sjukhus, som tillhör Göteborgs stad. Undervisningssjukhus vid Medicinska fakulteten i Göteborg. Saigon, huvudstad i Syd-Vietnam (belägen i förutvarande Cochin-China). Tillsammans med den närbelägna staden Cholon, vilken kan betraktas som S:s förstad, hade S. 1,6 milj. inv. 1951, varav 17 000 européer. Livlig handel med export av ris och andra tropikprodukter. SaFmaa, i vidsträckt bemärkelse det sjösystem i sö. Finland, vilket utbreder sig mellan S:t Michel och Joensuu, sammanlagt upptagande en yta ay 4 800 km2, i trängre bemärkelse ett sjöområde ö. om S:t Michel, 1 300 km2. S. avflyter genom Vuok-sen till Ladoga och står genom Saima kanal i förbindelse med Finska viken. Saint [säg], Sainte [sägt], fr. (mask. resp, fem.), eng. saint [sejnt, helgon, eljest sint, sönt], förkortat S:t, S:te, franskt och engelskt ord för helig, ingår i en mängd ort- och personnamn t.ex. i Saint-Etienne. Motsvarande spanska ord är San, Santo, Santa, t.ex. i San Salvador; motsvarande portugisiska Säo, ex. Säo Paulo. Samma betydelse har Sanct, Sankt (förk. S:t) t.ex. i S:t Erik. Se under resp, förkortningar. Saint Andrews [sönt æn'dros], stad på Skottlands ö. kust. Universitet, grundat 1411 med 1 831 studenter 1955. Saint-Bartélemy [säg -telmi'], se Barthélemy. Saint-CIoud [sägklo'], liten stad intill Paris vid Boulogneskogen. I S. låg ett kungligt och kejserligt lustslott, vilket förstördes under fransk-tyska kriget 1870. Saint-Denis [sägdni']. — 1. Frankrikes skyddshelgon, led martyrdöden i slutet av 200-t. Enligt legenden vandrade S. efter halshuggningen två (franska) mil bärande sitt huvud i händerna. S:s dag är 9 oktober. — 2. Stad vid Seine strax n. om Paris, Frankrike. 81 000 inv. 1954. Industrier av skilda slag. Berömt kloster, grundlagt på 600-t. Kyrka från 1100-t. med konungagravar. Saint-Dié [särjdie'], stad i nö. Frankrike vid flo-