1023 det nordtyska låglandet. På grund av den stora rikedomen på sten- och brunkol är S. en av Tysklands förnämsta industristater med ytterst mångsidig industri. Bland viktigare industrigrenar märks textil-, maskin- och metallindustri, porslins- och glasindustri, pappersindustri, bokbinderier och boktryckerier (Leipzig) samt tillverkning av musikinstrument. Viktigaste industristäder är Leipzig, Dresden och Chemnitz. — 2. F.d. preussisk provins, belägen omkring Elbes mell. lopp nv. om S. 1; ingår nu i delstaten Sachsen-Anhalt, Östtyskland. — Historia. De områden, som motsvarar nuvarande S., beboddes ursprungligen av germanska stammar. Under 600-t. översvämmades emellertid dessa områden av slaviska stammar men blev från och med 900-t. åter germaniserade. 1423 kom det dåvarande hertigdömet S. under markgreven Fredrik av huset Wetti'n, vilken erhöll kurfurstlig värdighet. Under 1400-t. delades de kurfurstliga besittningarna på två linjer. Den ernesti'nska linjen erhöll det egentliga kurfurstendömet (det forna hertigdömet) S. Den alberti'nska linjen fick bl.a. markgrevskapet Meissen samt n. delen av Thü-ringen. Hertig Morits av den albertinska linjen råkade på 1540-t. i strid med sin syssling, kurfurst Johan Fredrik. I förbund med kejsar Karl V besegrade han Johan Fredrik (se Schmalkaldiska förbundet) och fråntog honom en stor del av hans besittningar, främst det egentliga kurlandet, med vilket följde den kurfurstliga värdigheten. Hädanefter var den albertinska linjen den politiskt mest betydande. Under trettioåriga kriget slöt sig S. först till de kejserliga men tvangs att för en tid övergå till Sverige (1631—35), varefter kurfursten åter anslöt sig till kejsaren. 1697 valdes kurfurst Fredrik August till Polens konung under namn av August II och härmed grundades en personalunion mellan Polen och S., vilken varade i 66 år. Under sjuåriga kriget utsattes S. för en långvarig preussisk ockupation men förlorade intet landområde. Efter att ha besegrats av Napoleon vid Jena 1806 slöt sig S. till Frankrike. S.å. antog kurfursten titeln k o-n u n g av S. På Wienkongressen måste den saxiske konungen avstå tre femtedelar av sina länder till Preussen. I 1866 års krig mellan Österrike och Preussen ställde sig S. på Österrikes sida. En preussisk armé inryckte i S., som ställdes under preussisk militärförvaltning. S.å. beslöts, att S. med oförminskat område skulle inträda i Nordtyska förbundet. S:s vidare historia sammanfaller med Tysklands historia. Sachsen-AFtenburg [sak'sen-], förr hertigdöme i Tyska riket. 1 300 km2. S. utgjorde efter 1920 en del av fristaten Thüringen, som numera utgör en delstat i Östtyskland. Sachsen-Anhalt [sak'sen-an'halt], delstat i Östtyskland, bildad 1945 genom förening av de förutvarande provinserna Anhalt och Sachsen. 24 669 km2, 4,2 milj. inv. 1952. Huvudstad: Halle. Omfattande odling av sockerbetor och centrum för sockerindustrin. Sach'senhausen (tidigare Oranienburg*), ort i Brandenburg i n. Tyskland, där nazisterna hade ett koncentrationsläger. Sachsen-Ko'burg-Go'tha [sak'sen-], förr hertigdöme i Tyska riket, beläget i Thüringerwald, bestående av S.-Koburg och S.-Gotha, tillsammans 3 300 km2. Från 1920 utgör S.-Koburg en del av Bayern, under det att S.-Gotha uppgick i Thüringen. Sachsen-Meiningen [sak'sen maj'-], förr hertigdöme i Tyska riket. 2 400 km2. Från 1919 utgör S. en del av Thüringen. Sachsen-Weimar-Eisenach [sak'sen vaj'mar aj'-], förr tyskt storhertigdöme. 3 600 km2. Uppgick 1919 i Thüringen. Sachsiska Schweiz [sak'siska-], ett bergland ut Sad med Elbe, mellan Dresden och Böhmen. S. utgörs av en sandstensplatå med egendomliga klippbildningar (Bastei, Königstein m.fl.) och är genomskuret av djupa dalar. För sin naturskönhet är S. mycket besökt av turister. Sachsiskt porslin [sak'siskt-], se Meissen. Sack, Erna, f. 1903, tysk sopransångerska, känd från grammofonskivor och filmer. Koloratursångerska. SackarimetrF, bestämning av sockerhalten hos lösningar. Sker i allmänhet genom undersökningar av lösningarnas förmåga att vrida polarisationspla-net. Kan även ske på rent kemisk väg el. genom användning av särskilt konstruerade areometrar (Ballings sackarometer). SackarFn, benzoesyresulfimi'd, en organisk kvävehaltig förening, som har starkt söt smak (omkr. 550 gånger sötare än rörsocker). S. har emellertid en svag metallisk bismak. Det verkar ej giftigt. S. el. sackarinnatrium (kristallo's) används särskilt av sockersjuka personer som sötningsmedel samt även vid tillverkning av läskedrycker o.d. I en del länder har man under motivering av att S. saknar näringsvärde förbjudit användandet av S. vid fabrikation av drycker o.d. Sackaro's, vanligt socker. Sackville-West [sæk'vil oäst'], V. M., f. 1892, engelsk författarinna, som utom diktsamlingar skrivit skildringar ur aristokratins liv. S. är gift med H. Nicolson. SACO, förkortning för Sveriges akademikers centralorganisation. Sa'cra [sa'kra], plur., lat., heliga ting el. bruk, helgedomar, gudstjänst. Sacramen'to [sak-]. — 1. Flod i Californien, USA. Utfaller i San Francisco-viken. S. har en längd av omkr. 600 km och är segelbar för större fartyg upp till staden Sacramento. — 2. Huvudstad i Californien, USA. 137 572 inv. 1950. Viktig handelsstad. Sacré-Cæur. Sacré-Cæur [sakrekö'r], dyrkan av Jesu heliga hjärta, som bedrivs av manliga och kvinnliga brödraskap inom katolska kyrkan. S. är vidare namn på en kyrka på Montmartre i Paris, uppförd av Abadie 1875. Sacrileg'ium [sak-], lat., helgerån; störande av kyrkofrid, förgripelse på det heliga. Sac'ro egois'mo, it., helig egoism, en förhärligande beteckning på italiensk erövringspolitik. Sadducéer, judiskt prästparti i motsatsställning till fariséerna. S., som var påverkade av den grekiska