Sak Sakförare, person som biträder andra inför ratta utan att vara advokat. Sakra'I, gudstjänst-, religions-. Sakrament, en religiös handling, som anses förmedla en gudomlig nådegåva. Inom de protestantiska kyrkorna räknas med två S., dopet och nattvarden, inom romersk-katolska kyrkan räknar man med ytterligare fem S., nämligen konfirmationen, boten, sista smörjelsen, prästvigningen och äktenskapet. Sakramenta'1, hänförande sig till sakramenten. Sakrevision, en revision som icke inriktar sig på räkenskaps- och siffergranskning utan på ändamålsenlighet, planmässighet och sparsamhet. För den statliga förvaltningen inrättades för dessa uppgifter år 1946 en statens sakrevision. Sak'ristia, sidorum i kyrka, vanligen beläget intill koret, där ceremoniella föremål m.m. förvaras. Sakrosankf, allra heligast; okränkbar. SakunTala el. Sjakuntala, se Kalidasa. Sala, stad vid Sagån, ö. Västmanland. 10 645 inv. 1956. Sala silvergruva, upptäckt år 1511, var förr mycket givande, men bearbetas numera icke. Kalk-stensbrott invid staden. Sala'din el. Saladdin, 1137—93, sultan i Egypten och Syrien. S. intog Jerusalem, vilket gav anledning till det tredje korståget, anfört av Fredrik Bar-barossa och Rikard Lejonhjärta. 1192 avslöts ett fördrag mellan de kristna och S. S. behöll Palestina med undantag av kuststräckan mellan Jaffa och Antiokia. Saladjä'r, sallatskål; låg glasskål för sylt etc. Sala gruva, tidigare Sveriges största silver- och blygruva, bruten på en i kalksten (och dolomit) intill ett system skölar förekommande blyglans. Gruvan hade sin blomstringstid på 1500-t. men nedlades 1908. Sala'm, arab., hebr. sjalå'm, frid!, allm. gängse hälsningsord. Salaman'ca, stad i s. delen av landskapet Leon, nv. Spanien, belägen vid floden Tormes. 81458 inv. 1952. S. är biskopssäte och har ett av Europas äldsta universitet (grundat 1239). S. blev 1936 centralpunkt för Franco-partiet. Salamandrar. Salamanderdjur (Salaman'dridae), en fam. stjärt-groddjur, vilka förlorar sina gälar och som fullvuxna huvudsakligen lever på land. Hit hör bl.a. vattenödlor och salamandersläktet (Salamandra). Det senare släktet har mera trind kroppsform. Till detta hör den svart- och gulfläckiga e 1 d s a larn a n d e r n (S. maculosa), som finns i Medelhavsländerna, och den i Alperna förekommande a 1 p-salamandern (S. a'tra), som är helt och hållet svart. Inom den medeltida alkemin användes S. som symbol för eldens element. 1026 Sa'lamis, ö vid v. kusten av Ättika, Grekland. 100 km2. Invid S. slog Themistokles i spetsen för den grekiska flottan perserna år 480 f.Kr. Salanga'n (Colloca'lia esculenTa), en tornsvala med långa vingar, ovan svartbrun, under grå. Längd 12 cm. S. förekommer på Sundaöarna och kuster i sö. Asien. Den bygger kolonivis sitt bo i grottor med hjälp av ett limartat ämne, som avsöndras från spottkörtlarna. Jfr Kinesiska svalbon. Sala't, en bön, som av muhammedaner skall förrättas fem gånger dagligen. Salaza'r, A. de Oliveira, f. 1889, portugisisk nationalekonom och politiker, finansminister 1928— 32 och premiärminister sedan 1932. Med stöd av den 1951 avlidne presidenten Carmona lyckades S. ordna Portugals finanser. S. regerar med i det närmaste diktatorisk myndighet och anses vara Portugals ”starke man”. April—juni 1951 var S. t.f. president efter Carmona tills general Lopes blev vald och S. återtog premiärministerposten. Salberget, benämning på Sala gruva*. Salchow, U., 1877—1949, f. i Köpenhamn, sportsman, grosshandlare i Stockholm. S. vann upprepade gånger världsmästerskap i konståkning på skridskor samt konstruerade en mycket använd konståknings-skridsko. S. var president för Internationella skridskoförbundet 1925—37. SaFdo, överskott, tillgodohavande, skillnaden mellan debet och kredit vid ett kontos avslutande. Sale, se Saale. Salem. — 1. Gammalt namn på Jerusalem. — 2. [se'jlöm]. Huvudstad i Oregon, USA. 43 140 inv. 1950. — 3. Stad i nö. Massachusetts, USA. 43 000 inv. Läderindustri. — 4. Stad i indiska staten Madras. 202 335 inv. 1951. Saler'no, stad i Campanien, s. Italien, vid Saler-noviken. 88 000 inv. 1947. Ärkebiskopssäte. Stor bomullsindustri. S. var under medeltiden berömt för sin av benediktinmunkar 1150 grundade medicinska högskola. Salford [så'lföd], industristad i nv. England, numera sammanbyggd med Manchester*. S. har livlig industri (bomulls-, linne-, siden- och maskinfabriker). 171 500 inv. 1954. Salicy'lsyra, orto-oxibenzoesyra, kem. formel CeHiOHCOOH, en organisk syra, som bildar färglösa kristaller, vilka är föga lösliga i vatten. S. verkar antiseptiskt och används för att göra sylt och dylika födoämnen mera hållbara vid förvaring. Inom medicinen används preparat av S. vid en hel del sjukdomar, särskilt reumatiska sjukdomar. Ett stort antal sådana preparat har framställts, vilka alla har likartad verkan. Det mest bekanta av dessa är acetylsalicylsyra. Sali'n, saltverk, salthed. Salisbury [så'lsböri]. — 1. Gammal biskopsstad, sö. om Bristol, s. England. 31 000 inv. Berömd katedral, uppförd på 1200-t. — 2. Huvudstad i Syd-Rhodesia, Sydafrika. Med förstäder 69 098 inv. varav 40 434 européer 1951. Salisbury [så'lsböri]. —■ 1. Robert Talbot Gas-coyne-Cecil S., se Cecil3. — 2. Robert Arthur James Cecil, 5:e markis av S., f. 1893, före 1947 viscount Cranborne, engelsk konservativ politiker, medlem av underhuset 1929—41, av överhuset från 1941. Dominionminister 1940—42 och 1943—45. Lord Privy Seal 1942—43, ledare av överhuset 1942—45 och 1951—52, samväldesminister 1952 och från 1953 Lord President of the (Privy*) Council. Sa'liska franker, se Franker. Sa'liska mineral kallas med ett gemensamt namn kvarts, natrium-, kalium- och kalciumsilikatminera-len, således i främsta rummet fältspaterna samt zir-ko'n* och korund*, i motsats till de femiska mineralen. Saliska bergarter är sådana, vilka till övervägande del består av S.