Sfo (Makers of modern Europé; sv. översättning Italiens verkliga ansikte). Sforzan'do el. sforza'to, it., mus., eftertryckligt, markerat. Sfär, se Klot. Sfärernas harmoni var enligt Pythagoras de för mänskliga sinnen oförnimbara ljud, som uppkom vid planeternas rörelser. Sfä'risk avvikning, se Aberration, Lins och Spegel. Sfäroida'1, av sfärisk form, klotformig. — Inom fysiken används benämningen S.-tillstånd om det tillstånd, som vissa vätskor antar, då de bringas i beröring med en starkt upphettad yta. Se Leiden-frosts fenomen. Sfärome'ter, instrument för mätning av små höjder, t.ex. tunna plattors tjocklek, krökningsradien för sfäriska ytor etc. Sgraffe'ra, skugga genom parallella streck; även rista ett mönster på sten el. lergods. s’Gravenhagen [s'-sjra'fen-], Haag*. SGU. — 1. Förkortning för Sveriges godtempla-res ungdomsförbund. — 2. Förkortning för Sveriges geologiska undersökning. sh., förkortning för eng. shilling. Shackleton [sjækTtön], sir Ernest Henry, 1874— 1922, engelsk forskningsresande. S. deltog i Scotts sydpolsexpedition 1901. Under en egen expedition 1907—09 nådde han en punkt blott 18 mil från sydpolen. År 1914—16 företog han en ny sydpolsexpedition men lyckades ej komma i land på det antarktiska fastlandet. År 1921 startade han ännu en polarexpedition men avled i Sydgeorgien på sitt fartyg i jan. 1922. Shaftesbury [sja'ftsböri], I. A. A. Cooper, lord Ashley, l:e earl av Shaftesbury, 1621—83, engelsk statsman, stod först på Karl I:s sida under inbördeskriget men övergick sedan till parlamentet. Från 1654 var han motståndare till Cromwell, verkade för restaurationen och blev av Karl II utsedd till ledare av finansstyrelsen. 1670 blev han medlem av Cabalministären. Emellertid inträffade en brytning med hovet, och S. blev från 1674 Englands främste oppositionsledare och skaparen av whigpartiet. Han genomdrev bl.a. katolikernas utestängande från parlamentet och antagandet av habeas-corpus-akten. — 2. A. A. Cooper, 7:e earl av Shaftesbury, 1801—85, engelsk filantrop, medlem av parlamentet 1826, senare ledare för 10-timmarsrörelsen. Efter ett energiskt arbete från S:s sida antogs slutligen lagen om 10 timmars arbetsdag för kvinnor och minderåriga. S. var dessutom livligt intresserad av flera filantropiska och religiösa företag, exempelvis för förbättrandet av sinnessjukvården. Shaker [sjej'kö], eng. (av shake, skaka), cocktail-blandare (kärl av glas el. metall). Shakespeare [sjej'kspiö] el. Shakspere, William, 1564—1616, engelsk författare. Om S:s levnad finns endast sparsamma upplysningar. På 1580-t. lämnade han sin födelsestad Stratford on Avon och begav sig till London, där han enligt traditionen till en början tjänade sitt uppehälle genom att vakta teaterbesökarnas hästar. Sedermera blev S. medlem av en skådespelartrupp, vilken uppträdde i Globe-teatern. Som skådespelare och författare hade S. tämligen goda inkomster. 1597 inköpte han en egendom i Stratford och lämnade skådespelaryrket och författarskapet för alltid. På S:s tid hade skådespelarens yrke lågt anseende och de dramatiska författarnas var ej mycket bättre. S:s dramer vann vidsträckt popularitet, men som författare hade han ej högt anseende. Han fick stå tillbaka för personer, vilkas namn nu är i det närmaste glömda. Man vet ej säkert, i vilken ordningsföljd hans skådespel tillkom. Man brukar indela dem i fyra grupper. Hans ungdomsdramer utmärks av en le 1052 ende fantasi med en dragning åt det idylliska t.ex. En midsommar nattsdröm, Kärt besvär förgäves, Så tuktas en argbigga m.fl. Samtidigt och senare skrev han en del dramer med historisk bakgrund, Henrik IV, Richard III, Richard II m.fl. Till den andra perioden räknas de stora lustspelen Köpmannen i Venedig, De muntra fruarna, Som ni behagar samt en del allvarligare skådespel, Hamlet, Othello m.fl. Särskilt i de senare målar han på ett överlägset sätt mänskliga strävanden, strider och nederlag. Tillvarons osäkerhet, tvivlandets bitterhet, kärlekens tjusning och besvikelse, det mänskliga förnuftets otillräcklighet och känslornas villande makt framträder på ett för alla tider gripande sätt. Senare kom hans stora sorgespel Kung Lear, M ac-beth, Timon av Aten, där olyckan kommer med den klassiska tragedins ödesbestämda oundviklighet bottnande i människornas egna karaktärer. Här ger han uttryck åt ett bittert människoförakt, som man ansett härleda sig från de personliga erfarenheter, vilka sedermera förmådde honom att uppge sin skaldeverksamhet. Under den sista perioden skrev han mera vemodiga och fantasirika skådespel t.ex. En vintersaga och Stormen. Det sista skådespelet har man ansett symbolisera ett till hälften ömt, till hälften sorgset avsked till skaldekonsten. Det var en jämförelsevis kort tid av sitt liv, som S. ägnade åt författarverksamhet, men under denna tid medhann han en enastående rik produktion. Att han ofta använde äldre skådespel som förebilder, förringar ej värdet av hans dramer. Även som lyrisk författare åstadkom han mästerverk. Särskilt uppskattade är hans sonetter. Under följande århundrade blev visserligen hans skådespel ofta spelade, men först på slutet av 1700-t. började de uppskattas till sitt fulla värde, till en början i England och sedermera även i det övriga Europa. Till svenska har han översatts av Hagberg och Hallström. Shamrock [sjæm'-], kvist av vitklöver, vilken bärs som sinnebild av Irland på S:t Patriks dag den 17 mars. Shan, kin., berg. Shang'hai, se Sjanghaj. Shang'haja, med list och våld tvinga sjömän att ta hyra. Shannon [sjænn'ön], flod i Irland, utfaller i Atlanten. 360 km. Irlands största flod. Shan-si, se Sjan-si. Shan-tung, se Sjan-tung. Shao-hing, stad i ö. Kina i provinsen Chekiang. Omkr. 200 000 inv. Sharett (tidigare Shertok), Moshe, f. 1894 i Ryssland, israelisk politiker, 1948—56 Israels utrikesminister. S. kom till Israel 1933. Tillhör arbetarpartiet. Sha-si, stad vid Yangtzekiang i mell. Kina. 114 000 inv. Bomullsindustri. Shatt al Arab, se Schatt-el-Arab. Shaw [sjå'], G. B., 1856—1950, engelsk författare. Som ung kom S. till London, där han till en början försörjde sig som ackompanjatör och journalist. Han skrev denna tid några romaner (O m a-k a), vilka dock väckte föga uppmärksamhet. De skådespel, han sedermera författade, vann emellertid en oerhörd popularitet. Hans dramer behandlar särskilt sociala missförhållanden och konventionella åskådningar. Med satirisk skärpa och gnistrande kvickhet avslöjar S. humbug och känslotän-kande, två ting, vilka han anser orsaka huvudparten av allt mänskligt elände. Speciellt vänder han sig härvidlag mot förhållandena i England, vilket tidvis gjort honom illa sedd i patriotiska kretsar därstädes. Bland hans skådespel må nämnas Mannen och hans överman och Pygmalion.