1079 vissa industrier genom retning kan orsaka sjukdomar, och vid brandskyddet mot skadlig luft. Skyddsombud benämns person, som arbetarna vid en arbetsplats utser för att tillgodose sina intressen med hänsyn till arbetarskyddet. Skyddsskogar kallas skogar, som anses nödvändiga för att skydda mot flygsand el. jordflykt. Enligt skogsvårdslagen är betesrätt och rätt till avverkning begränsade i S. Tidigare omfattade S. även fjällskog med svaga återväxtbetingelser, men sådan skog kallas numera svårföryngrad. Även där är avverkningsrätten begränsad. Skyddstull, se Tullfrågan. Skyddsuppfostran, se Barnavård. Skyddsvärnet, en förening, bildad 1910, vars uppgift är att ”verka för främjande av det allmänna och enskilda räddningsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda, lösdrivare, alkoholister, prostituerade och i liknande avseenden hjälpbehövan-de”. Föreningen, som har sitt huvudsäte i Stockholm, har filialer i Göteborg, Malmö, Vänersborg, Örebro, Gävle, Umeå och Falun. Skyddsympning, se Vaccination. Skydrag, hastigt övergående, lokalt begränsat, av storm och nederbörd kännetecknat oväder. Skyeterrier [skaj-], en skotsk terrier med korta ben och mjukt, utefter kroppens sidor och över huvudet till marken nedhängande långt hår. Skyfall, våldsamt störtregn. Skylight [skaj'lajt], eng., se Skejlejt. SkylFa, Scylla, klippa i Messinasundet; i dess närhet en strömvirvel, Karyb'dis (Charybdis). Passagen mellan denna och S. var i forntiden ansedd som farlig och är hos Homeros förbunden med mytologiska skildringar. I bildlig bemärkelse förekommer även uttryck sådana som: man söker undgå Scylla men fångas av Karybdis el. lotsa mellan S. och Karybdis. Skymningsfjärilar, aftonfjärilar, svärmarfjärilar, en avdelning fjärilar, som förr omfattade flera familjer. Numera förs till S. endast familj S p h i n g i-d a e, som omfattar svärmar e, dödskallefjäril m.fl. Se bild sid. 375. Skyskrapa, ovanligt hög byggnad med ett stort antal våningar. Skyskrapor finns särskilt i Amerikas stora städer. Jfr New York. I Stockholm finns S. vid Hötorget och Kungsgatan. Sky'ter, grekisk benämning på de folk, som bebodde ett område n. om Svarta havet, kallat Sky-tien, närmast motsvarande sydryssland. Under romerska kejsartiden betecknade Skytien allt vidsträcktare områden i ö. Europa och n. Asien. De skytiska folken var till sitt ursprung dels mongoliska, dels ariska. På 800-t. f.Kr. kom S. i beröring med grekerna och mot slutet av 700-t. uppges de ha anfallit stormakterna i Västasien. På 600-t. anses de ha behärskat Medien under nära 30 år. Omkr. 513 f.Kr. företog perserkonungen Darius ett väldigt anfallståg mot S. Under 4:e och 3:e århundradet f.Kr. var S. inbegripna i strider med de macedo-niska konungarna. Därefter försvinner deras namn småningom ur historien. —• Den skytiska kulturen har blivit känd dels genom grekiska författare, dels genom gravfynd. De förnämsta gravhögarna är belägna vid Aleksandropol, nära floden Dnepr. Man har gjort synnerligen märkliga och dyrbara fynd (vaser, vapen, smycken av guld och silver m.m.). Typiskt för den skytiska konsten är dess flitiga användande av djurornament. Skytte, Johan B:son, 1577—1645, statsman. S. var en tid lärare åt prins Gustav Adolf. Han var en mycket framstående vältalare och ägde omfattande bildning, varför han utövade stort inflytande. 1617 blev S. riksråd och utnämndes 1629 till generalguvernör över Livland, Ingermanland och Karelen. 1634 blev han president i Göta hovrätt. Jfr Skytte-anska professuren. Skå Skytteanska professuren, professur i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet, inrättad av Johan Skytte 1622 genom donation. Skyttegravsfeber, en smittosam sjukdom, som överförs av klädlöss och som först iakttogs under l:a världskriget, då den härjade svårt j arméerna. S. kännetecknas av feberanfall, som återkommer var femte dag. I de flesta fall återvinns hälsa. Genom att bekämpa lössen bekämpar man S. Skyttemärke utdelas dels till arméns manskap för visad skjutskicklighet, dels inom det frivilliga skyt-teväsendet. S. finns i stål, brons, silver och guld. Skytten, stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Jfr Stjärnhimmeln. Skytterörelsen. Den frivilliga S. har sitt upphov i de skarpskytteföreningar, som på 1860-t. efter engelskt mönster började bildas i Sverige. En centralorganisation för S. tillkom 1889. De primära organisationerna inom S. utgörs numera av skytteföreningar (skyttegillen, skytteklubbar etc.). Skytteför-bunden är sammanslutningar länsvis (i regel) av skytteföreningar. Av skytteförbunden väljs representanter i skytteförbundens överstyrelse, som utgör den frivilliga S:s centrala ledning, och i vilken dessutom ingår ett verkställande utskott jämte tre av kungl. maj:t utsedda ledamöter. S. erhöll för budgetåret 1951—52 i statsanslag ca 1 500 000 kr. Antalet aktiva medlemmar 1952 var ca 230 000. Skywriting [skaj'rajting], eng., betyder ordagrant skrivning på himlavalvet och utförs genom utsläppande av tät, vit rök från flygmaskiner, så att av röken bildas bokstäver m.m. Har funnit användning i reklamsyfte. Skådebanan, en 1910 bildad andelsförening utan personligt ansvar i syfte att bereda den mindre bemedlade svenska publiken tillfälle att mot ringa kostnad åtnjuta god teaterkonst. S. har sitt säte i Stockholm och är numera en lokalavdelning av Riksteaterns publikorganisation. Skådespel, se Drama. Skålknalle, se Gårdfarihandel. Skålpund, äldre svensk vikt = 425 g. Skånberg, K., 1850—83, målare. S. företog flera resor till Holland och Italien samt vistades mycket i Paris. Han målade Stockholms- och skärgårds-motiv samt italienska motiv från Rom och Venedig (Fruktbåt, Trädgård utanför Ro m). Skåne, Sveriges sydligaste landskap. 10 908 km2. 856 207 inv. 1955. S. är genomdraget av ett antal nv.—sv.-liga förkastningar, delvis av betydande språnghöjd (1 000 m och mera); i de sänkta fälten har de sedimentära formationerna undgått förstöring. Av dessa förekommer kritformationen i sv., från Landskrona till Ystadstrakten, samt i ö. i Åhus-Kristianstadstrakten; silurformationen bildar ett brett bälte från Simrishamn upp mot Billesholm; Rhät, Lias och Keuper intar trakten Hälsingborg-Höganäs-Bjuv. över sänkningsfälten höjer sig för-kastningshorstar av urberg som nv.—sv.-liga långsträckta ryggar intill ett hundratal meter, med en absolut höjd av inemot 200 m ö.h. De är Romele-klint, Söderåsen, Kullen, Hallandsås, Linderöds-åsen. De två sistnämnda hänger samman med det urbergsområde, som intar större delen av Skånes nö. hälft. De av sedimentära formationer upptagna delarna av S. har en ur dessa bildad bördig moränjord (moränlera, moränmärgel) som förhärskande jordslag, medan urbergsdelen i nö. har mera sterila jordmåner, stenbunden morän, rullstenssand m.m. S. är relativt sjöfattigt; de största sjöarna är Ringsjön, Våmbsjön, Immeln och Ivösjön. Hela sjöarealen i S. är ej mera än omkr. 300 km2. S. har i det hela flacka kuster utan skärgård, mångenstädes med dyner och flygsand (Skanör-Falsterbo, Åhus m.fl. kuststräckor); mot dessa kustformer sticker de i havet utskjutande horstarna (Kullen, Hallandsås,