Skå Stenshuvud) skarpt av med sina branter och söndersplittrade klippformationer. Sv. delen av S. ansluter sig i sin allmänna naturbeskaffenhet närmare till Danmark och Nordtyskland än till den svenska urbergsnaturen. Av S:s landarealer är i sv. omkr. 75 %, i nö. omkr. 40 % odlade och resp. 17 % och 46 % skogbärande mark. Jordbruk är huvudnäring i högre grad än i något annat svenskt landskap. Bland de av naturförhållandena betingade industrierna må nämnas stenkols-, lervaru- och cementindustrier. Städer: Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Höganäs, Eslöv, Ystad, Trelleborg, Skanör med Falsterbo, Kristianstad, Simrishamn, Ängelholm, Hässleholm. S. är delat på Malmöhus och Kristianstads län; se vidare under dessa. Skånska banken AB, Malmö, är en 1935 gjord sammanslagning av AB Sydsvenska banken, grundad 1922, och AB Skånska banken, grundad 1920. Aktiekapital 20 400 000 kr 1956. Skånska Cement AB i Malmö grundades 1871 och har ett aktiekapital på 66 milj, kr 1956. Till S. hör cementfabrik, kalkbruk, tegelbruk m.m. Skånska cementgjuteriet AB, i Stockholm, är en entreprenadfirma för hus-, industri-, väg- och vattenbyggnader samt asfalt- och marmorarbeten. Har egna betongvarufabriker och marmorstenshuggeri-er. Aktiekapital 12 milj, kr 1956. Är anslutet till Skånska Cement AB. Skånska Dagbladet är en daglig, i Malmö utkommande tidning, grundad 1888. S. var ursprungligen liberal men blev sedan ett språkrör för jordbrukarna. Sedan 1928 är S. officiellt organ för bondeförbundet. Skånska hovrätten, se Hovrätt. Skäck, se Hästraser. Skädda, se Pleuronectidae. Skäggdopping, se Doppingar. Skägg-gam, se Lammgam. Skägglav (Usne'a barbaTa), en på träd, gärdesgår-dar etc. allmänt växande lav. Den grcniga bålen bildar toviga, grå massor, varav namnet. Skäggsvamp, en sjukdom, som orsakas av svamparter, vilka på icke hårbevuxna ställen orsakar revormar*. På hårbeväxt hud orsakas varbildning i hårsäckarna. Håren blir sköra och avbryts strax över hudytan och går lätt att rycka ut. Sedan håren avlägsnats, lämpligen med hjälp av röntgen, botas sjukdomen med hjälp av antiseptiska omslag och salvor. Om S. påminnande sjukdomstillstånd kan även orsakas av bakterier. Skäkta. — 1. Beteckning för ett slags pil, som fordom användes vid bågskytte. — 2. S. är även beteckning för Vägglus. — 3. Se Linberedning. Skäktning, en slaktmetod, som är påbjuden i judarnas religion och som även används av muhammedanerna. Mjukdelarna på djurets hals genomskärs intill kotpelaren, varefter det bundna djuret får förblöda. S. är förbjuden i flera länder, i Sverige från 1 juli 1938. S. måste i jämförelse med numera använda slaktmetoder betraktas som ett onödigt djurplågeri. Skälderviken, municipalsamhälle i Barkåkra kommun i Kristianstads län. 794 inv. 1955. Skälderviken, vik av Kattegatt på Skånes nv. kust. I S. utfaller Rönneå. Invid utloppet ligger en livligt besökt badort, S:s havsbad. Skälmroman, se Pikareskroman. Skänkel, ben, skalm, dvs den ena av ett par skaklar. Skänninge, stad på östgötaslätten, v. Östergötland. 3 860 inv. 1956. S. var under 1200—1400-t. en betydande stad. Skäppa, äldre svenskt rymdmått av i olika landsdelar varierande storlek CA, Vb och V8 tunna). Skäppland, äldre svenskt mått för åkerareal, ung. = 8 ar. 1080 Skärböna, se Störböna. Skärfläcka (Recurviros'tra avocetfa), fågel, hörande till vadarnas ordning (Grallatores). Näbben är starkt uppåtböjd och tillplattad. Den vackra, till färgen vita och svarta fågeln fanns förr vid Ölands s. udde och ännu tidigare på Gotland. Den förekommer vid kusterna av mell. och s. Europa samt i Asien och Afrika. Skärhamn, municipalsamhälle i Tjörns kommun, Göteborgs och Bohus län. 1 028 inv. 1955. Fiskeläge. Skärlångor (Gaidrop'sarus) hör till torskfiskarna och har skäggtömmar på nos och underkäke. En hel del arter finns i n. Atlanten och i Medelhavet. Den fyrtömmade S. förekommer i Skagerack och i Östersjön, den femtömmade vid Sveriges västkust. Skärmbildsundersökning kallas en metod för röntgenfotografering, varvid den av röntgenstrålningen på en fluorescerande skärm frambragta bilden fotograferas med en vanlig kamera. Härvid erhålls en betydligt mindre bild. S. har ej en vanlig röntgenbilds skärpa men är billig och tidsbesparande och används därför vid massundersökning. Skärmfjäll, agn, kallas hinnlika högblad, som sitter intill gräsens blommor och omsluter dessa. Skärmgaller, en elektrod mellan det vanliga gallret och anoden i ett elektronrör. S. har till uppgift att minska kapacitansen mellan dessa. Skärmytsling, mindre strid såsom patrullstrid, förpostfäktning m.m. Skärpiplärka (Anthus spinoletta littora'lis), en brungrå, spräcklig fågel, besläktad med sädesärlan. S. förekommer allmänt på skär vid kusten. Skärrfåglar (StrisoTes), en fågelordning, som kännetecknas av långa, spetsiga vingar, svaga och korta fötter och svag näbb. Hit hör tornsvalor, nattskärror och kolibrifåglar. Se bild sid. 421. Skärseld, lat. purgatoTium, är, enl. den romerskkatolska kyrkan, en om helvetet påminnande ort, där de, som ej blivit evigt fördömda, får genomgå en reningsprocess, innan de insläpps i himmelen. Protestantismen förnekar existensen av S. Skärsnäppa (Trin'ga, mari'tima) hör till småsnäp-porna. Den har korta, rödgula ben, är ovan svart, undertill vit med gråbrun hals. Längd ca 15 cm. Häckar i Sverige i Jämtland och förekommer vintertid i Bohuslän. Skärsten erhålls, då rostad kopparmalm smälts med kol och slaggbildande ämnen. S., som lätt skils från slaggen, består huvudsakligen av svavelkoppar. Skärtorsdag, benämning på torsdagen i påskveckan. På denna dag befriades i den äldre protestantiska kyrkan och i romerska kyrkan botgörare från kyrkostraff, dvs renades (skärades) från sina synder och återupptogs i församlingen. Skölar, vid gruvor bruklig beteckning för sprick-fyllnader i malmfälten. S. är ofta av betydelse för malmkropparnas begränsning. Sköld, ett skydd av trä, läder el. metall, som användes under forntiden och medeltiden och även brukades under l:a världskriget. S. försågs under medeltiden med igenkänhingsmärken. Sköldmärket liksom hjälmprydnaden utvecklades till igenkän-ningstecken, vilka gick i arv inom släkterna. De mönster, färger etc., som användes i sköldmärkena, fastställdes genom systematiska regler. Läran om dessa benämns heraldik. Sköld. — 1. Otte S., f. 1894, målare, 1938—42 professor vid Konsthögskolan, dess direktör från 1941, överintendent och chef för Nationalmuseum från 1950. Efter en märklig period som kubist och futurist ägnade sig S. på 20-talet åt den sakliga realismen och skapade i denna stil en rad omsorgsfullt genomarbetade och charmfulla fönsterutsikter, kaféinteriörer och gatubilder med parismotiv. S. har under senare år vid sidan av sin administrativa