Soc Sockerrör. mindre rent S., farin, är gulaktigt, ävenledes mindre rent S. Jfr Sockerarter och Sockertillverkning. Sockerarter, vattenlösliga kolhydrater med söt smak. Man skiljer mellan enkla S., som icke under upptagande av vatten kan sönderdelas i enklare S., och sammansatta, som besitter denna egenskap. Till de enkla S. hör bl.a. druvsocker, fruktsocker och galakto's. Till de sammansatta S. hör vanligt socker el. rörsocker, maltsocker och mjölksocker. Sockerbeta, se Beta. Sockerdricka innehåller 5—6 % socker, jämte kolsyra och essenser. I stället för socker tillsätts ibland sackarin el. krystallos. Sockerkulö'r, en brunfärgad lösning, som erhålls genom att upphetta socker med litet soda. Sockerlönn, se Acer. Sockerröret (Sac'-charum officina'rum) hör till familjen Gra-mineae och är ett 2— 5 m högt gräs, vars strå äger en synnerligen sockerrik märg (ca 18 %). Dess hemland är Bengalen och Bortre Indien. S. har sedan urminnes tider odlats i Indien. Numera är dess odling koncentrerad till Amerikas tropiska och subtropiska delar. Sockersjuka, diabe'-tes, en sjukdom som närmast beror på nedsatt verksamhet hos de s.k. Langerhanska cellöarna i bukspottkörteln. Dessa avsöndrar ett ämne, insulin, som är nödvän digt för sockeromsättningen i kroppen. En person, som lider av S., kan ej förbränna kolhydrat på normalt sätt. Blodets halt av socker blir därför högre än normalt och en större el. mindre mängd socker utsöndras därför med urinen. På grund härav måste man inskränka mängden av kolhydrat i födan el. inspruta insulin. Jfr Insulin. Sockertillverkning. Utgångsmaterialet vid S. är sockerrör el. vitbetor. Vid framställning av socker ur sockerrör utpressas den sockerhaltiga saften med hjälp av roterande valsar, varetter den kokas, sedan den tillsatts med en ringa mängd kalk. Den vid kokningen bildade klara lösningen avskils från bottensatsen och från det skum, som samlar sig på ytan, varefter den indunstas och får kristallisera. Härvid bildas råsocker, från vilket moderluten, som benämns melass, får avrinna. Råsockret, som är brunt och innehåller en del föroreningar, renas därefter genom raffinering. Vid raffineringen upplöses råsockret i vatten, befrias från äggviteämnen och avfärgas med tillhjälp av benkol, varefter sockerlösningen indunstas i vakuum. Den melass, som ännu vidhänger det på detta sätt renade råsockret, kan avlägsnas genom tvättning med en koncentrerad lösning av rent socker, vilket förfaringssätt kallas däckning. Vid framställning av socker ur vitbetor skärs dessa i smala strimlor (betsnitsel), ur vilka sockret utdras med tillhjälp av hett vatten enligt den s.k. motströmningsmetoden. Den så erhållna sockersaften försätts med kalk, varigenom den befrias från en hel del av de föroreningar, som den innehåller, överskottet av kalk utfälls, sedan lösningen filtrerats med koldioxid; efter förnyad filtrering och eventuellt avfärgning indunstas sockerlösningen i vakuum, varetter sockret skils från melas 1092 sen genom centrifugering. Härefter raffineras sockret bl.a. genom däckning. Av avfallsprodukterna vid raffineringen bereds den vita melisen och den gula farinen. I Sverige har man sedan gammalt stött sockerproduktionen, tidigare genom tull, sedermera genom direkt understöd. Från och med 1932 är sockermarknaden underkastad en fullständig statlig reglering. Man har infört importmonopol. Mellan staten och sockerbolaget upprättas årligen kontrakt angående priset på sockerbetor och marknadspriset på socker. År 1952 beräknades värdet av produktionen av raffinerat S. till 240 milj. kr. Sockerärter, se Ärter. Socrates, se Sokrates. Soda, natriumkarbonat, kem. formel Na2CO3. S. förekommer dels kristalliserad (kristallsoda), dels som ett vitt, lättlösligt pulver (kalcinerad S.). Kristallsoda används i hushållet vid tvätt, medan den kalcinerade S. huvudsakligen kommer till användning för industriella ändamål, framför allt i tvål-och glasfabrikationen. Utgångsmaterialet för framställning av S. var tidigare askan efter vissa havsväxter. Numera är utgångsmaterialet koksalt. Sodaframställningen ur koksalt sker på två olika sätt. Enligt den ena metoden, som efter uppfinnaren kallas för Leblancs sodametod, upphettas först koksaltet med stark svavelsyra, varvid natriumsulfat erhålls. Vid glödgning av natriumsulfatet med kol och kalciumkarbonat erhålls därefter S. och svavelkalcium. Vid utlakning med vatten av blandningen av dessa båda ämnen, den s.k. råsodan, löses allenast natriumkarbonatet. Enligt den andra metoden, den s.k. ammoniaksodametoden, inleds ammoniak-gas och kolsyra i en mättad koksaltlösning, varvid surt ammoniumkarbonat erhålls. Vid tillsats av koksalt till en lösning av detta salt utfaller det svårlös-liga sura natriumkarbonatet, som genom glödgning överförs i S. Sodavatten, en kolsyrehaltig vattenlösning, som innehåller 1—2 % salter (natriumbikarbonat, koksalt m.m.). Soddy [sådd'i], Frederick, f. 1877, engelsk kemist, som utfört banbrytande undersökningar rörande de radioaktiva ämnena, vilka bl.a. lett till resultat, som varit mycket betydelsefulla för atomforskningen. S. erhöll 1921 års nobelpris i kemi. Sodom, se Gomorra. Sodomi', onaturlig könsdrift (riktad mot djur). Soekarno, Sukarno, Achmed, f. 1899, indonesisk nationalistledare, president i republiken Indonesien 1949. Soemba el. Sumba, en av de Små Sundaöarna, Indonesien. 11 090 km2. 182 000 inv., malajer. Soemba'wa el. Sumba'wa [som-], en av de Små Sundaöarna, Indonesien. 14 700 km2. 316 000 inv., malajer. Ön har stora vulkaner. Se Temboro. Soerabaj'a, se Surabaja. Soerakar'ta, se Surakarta. Sofia [så'fia], huvudstad i republiken Bulgarien, belägen på en högslätt i landets v. del, nära Donaus biflod Isker och vid järnvägen Istanbul—Wien. 437 000 inv. 1950. S. är byggd i modern europeisk stil. Från den tid, då S. tillhörde Turkiet (1382—1878), kvarstår numera endast ett fåtal byggnader, däribland Sofiakyrkan, efter vilken staden har sitt namn. S. har universitet sedan 1888. Industrin omfattar bryggerier, sockerfabriker, tillverkning av olika slags vävnader m.m. Sofia, 1836—1913, drottning av Sverige och Norge, dotter till hertig Vilhelm av Nassau, 1857 förmäld med dåvarande hertigen av Östergötland, sedermera (1872) konung Oskar II. Sofia Albertina, 1753—1829, svensk prinsessa, dotter till Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik. Efter S. ärvde kungafamiljen Arvfurstens palats i Stockholm, vilket sedermera såldes till staten.