logi perativa enheter skulle driva produktionen. De kommunistiska riktningarna företräder önskemål om att den nya organisationen genomförs med våld och till en början säkerställs genom en proletariatets diktatur. Inom de socialdemokratiska partierna söker man på övertygelsens väg mer el. mindre målmedvetet arbeta för en socialistisk samhällsordning. Våld och förtryck är i och för sig aldrig önskvärda och en diktatur, som en gång genomförts, är svår att avskaffa. I ett socialistiskt organiserat samhälle väntar man inte blott att nå fördelar genom att produktionsmedlen bättre utnyttjas, utan också att de sociala slitningar, som sammanhänger med en ojämn egendomsfördelning, skall försvinna. Detta innebär naturligtvis ej att alla konflikter skulle vara lösta och att man skulle undgå den skillnad, som ligger i att en del personer är överordnade och andra underordnade. Medan det kapitalistiska systemet bygger på ”maktlystnad” och ”förvärvsbegär”, om man vill använda extrema beteckningar, skulle det socialistiska samhällssystemet enbart bygga på ”maktlystnad”. En duglig person strävar efter att nå fram till en mer ansvarsfull och överordnad ställning, därför att denna ställning i och för sig medför fördelar. Även om han inte får bättre betalt genom att få en mer ledande ställning, kommer han dock att göra sitt bästa för att nå fram till en sådan ställning. Man utgår med andra ord från att det inte är bara av direkta ekonomiska skäl personer strävar att göra sitt bästa. Människor har en allmän ambition att vara dugliga och om utsikterna att arbeta sig fram är lika för alla, kommer man kanske i större utsträckning att göra sitt bästa än vad nu är fallet. S. är, om ordet tas i vidsträcktare betydelse, en företeelse med mycket gamla anor. Redan den grekiske filosofen Platon angav i sin skrift ”Staten” konturerna för ett idealsamhälle med rent kommunistiska drag, och bröderna Gracchus företrädde under andra århundradet e.Kr. i Rom på jordfrågans område strävanden med starkt agrarsocialistisk tendens. De första kristnas sammanlevnad byggde i viss mån på kommunistiska principer. I 1500-t:s England framlade Thomas More planen för en på kommunistisk grund byggd idealstat. Senare har många andra författare följt samma vägar. Den moderna S. är i första hand betingad av de specifika missförhållanden, som var förknippade med industrialismens genombrott. Det tillstånd av ytterlig fattigdom, i vilket den egendomslösa kroppsarbetande befolkningen var försänkt, den nöd och de lidanden av olika slag, som karakteriserade dess liv, födde med nödvändighet behovet att söka finna en samhällsorganisation, som bättre tillgodosåg alla samhällsmedlemmars behov. R. Owen i England, C. H. de Saint Simon och F. M. C. Fourier i Frankrike och många andra, som brukar sammanföras under beteckningen de utopiska socialisterna, framlade planritningar till en nyorganisation av samhället, på vilkas snara genomförande de trodde. Bland de utopiska socialisterna må också nämnas svensken N. H. Quiding, mest känd som författare under pseudonymen Nils Nilsson arbetskarl. P. J. Proudhon i Frankrike, som företrädde anarkistiska idéer, präglade slagordet ”Egendom är stöld”. Louis Blanc företrädde statssocialistiska idéer, som i förvanskad form fördes ut i verkligheten genom de efter februarirevolutionen inrättade nationalverkstäderna. De försök till praktiskt realiserande av de från olika håll framlagda idéerna, som gjordes, ledde dock aldrig till några bestående resultat. Antingen upphörde de så småningom av sig själva el. också kvävdes de av de maktägande. Det sista skedet i socialismens historia har sin upprinnelse i Tyskland, där på 1840-t. och under de närmast följande decennierna en rad män fram Soc trädde, som kan betecknas som den moderna socialdemokratiska arbetarrörelsens grundläggare. Bland dessa må nämnas Ferdinand Lassalle, Friedrich Engels och framför alla andra Karl Marx*. Den senares läror var tidigare grundläggande för S., men har i allt mindre utsträckning spelat roll för det praktiskt politiska handlandet. Se vidare Kommunism och Socialdemokrati. Socialistiska sovjetrepublikernas förbund, förkortat SSSR, se Ryssland. Socialkurator finns numera vid de större sjukhusen och har till uppgift att hjälpa patienterna med deras personliga angelägenheter, t.ex. bostad och arbete. Liknande tjänstemän finns också vid större privata företag m.fl. Socialminister, den vanliga benämningen på statsrådet och chefen för socialdepartementet. Socialpolitiska institutet, se Socialinstitut. Socialregister förs enligt lag av 1936 i varje kommun och upptar alla personer, som får understöd av det allmänna. Socialstyrelsen, centralt ämbetsverk, som sorterar under socialdepartementet och har att handlägga frågor rörande bl.a. barna- och ungdomsvård, allmänna barnbidrag, mödravård, socialhjälp, social hemhjälp och nykterhetsvård. S. sammanställer även statistik av skilda slag, bl.a. rörande löner och priser, och utarbetar konsumentprisindex. Chefen för S. är generaldirektör. Socialvårdsförbundet, Svenska (f.d. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet), bildades 1906 och utgör en riksorganisation för socialnämnder, barnavårdsnämnder, vissa föreningar m.m. Förbundet bedriver upplysningsverksamhet och utbildar föreståndarinnor för ålderdomshem och barnhem. Socialvårdskonsulent, statlig tjänsteman som biträder länsstyrelsen i dess tillsyn över socialhjälps-och barnavårdsverksamheten samt tjänstgör som rådgivare åt kommunerna i socialvårdsärenden. Soci'etas, lat., sällskap, samfund. S. ingår särskilt i namnen på en del vetenskapliga föreningar. Société, fr., societet, samfund; litterärt, konstnärligt, vetenskapligt el. industriellt sällskap; sällskapskrets. — S. anonyme, fr., aktiebolag. Society [sösaj'iti], eng., sällskap, samfund. Societä'r (fr. sociétaire), egentl. medlem av ett samfund; används mest om skådespelarna-delägarna vid Théatre* Frangais. Socinia'ner, anhängare av en närmast till protestantismen ansluten religiös rörelse, som uppstod i Polen i slutet av 1500-t. Riktningen grundades av italienaren Sozzini (1539—1604). S. skilde sig från de övriga protestanterna framför allt därigenom, att de förkastade treenighetsläran. Då de ställde sig avvisande mot statstjänst och särskilt mot krigstjänst, kom de i konflikt med myndigheterna. 1658 blev S. landsförvisade. Deras samfund upplöstes och medlemmarna anslöt sig till unitariska riktningar i andra länder. Sociologi', vetenskapen om de lagar, som reglerar det mänskliga samhällslivets former och utveckling. Benämningen är skapad av den franske filosofen A. Comte. Socionom [-å'm], officiell titel (sedan 1952) för person som utexaminerats från socialinstitut*. Socken, ett kyrkligt, administrativt område, som i regel sammanfaller med kommun. Socker, sackaro's, vanligt socker, rörsocker, finns i många växter, framför allt i vitbetor och sockerrör, som bildar utgångspunkt för den fabriksmäs-siga framställningen av S. S., som är lösligt i vatten och i utspädd alkohol, kristalliserar i vackert utbildade kristaller. S. vrider polarisationsplanet åt höger. Under inverkan av ett enzym, som benämns inverta's, el. vid kokning med utspädda syror sönderfaller det i glykos och fruktos. Melis är vitt men