Sta 1110 ledamot av första kammaren 1912—17, ecklesiastikminister 1930—32, biskop i Strängnäs 1927 och i Växjö 1933. Staden mellan broarna, se Stockholm. Sta'dion. — 1. Forngrekiskt längdmått, motsvarande 185 m (understundom dock av annan längd). — 2. Benämning på forngrekiska löparbanor. — 3. Benämning på vissa moderna idrottsanläggningar av särskilt stora dimensioner. S. var ursprungligen benämning närmast på de idrottsanläggningar, som utförts för de moderna olympiska spelen, men används numera även om andra större idrottsanläggningar. S. i Stockholm är uppfört efter ritningar av T. Grut och ägs av staten. Det invigdes till Olympiska spelen 1912 och rymmer omkr. 20 000 åskådare. Se också Fotbollstadion. Sta'dium, utvecklingsskede. Stadius, Uno, 1871—1936, rektor, finländsk folk-bildningsman, under detta sekels första årtionde verksam i Sverige. S. startade här år 1905 en serie flyttande folkhögskolekurser. Han var även en av grundarna av Brunnsviks folkhögskola och dess förste föreståndare. S. erhöll aldrig svenskt medborgarskap och återvände till Finland, där han återinförde IOGT 1913. Han blev där en av den finländska nykterhetsrörelsens ledare. Stadsarkitekt har till uppgift att i samråd med byggnadsnämnden utöva tillsyn över byggnadsverksamheten i stad. Jfr Byggnadslagstiftning. Stadsfiskal är åklagare i stad i alla de fall, där ej åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet el. särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet förordnad för visst mål. Stadsfogde handhar utmätningsärendena i en stad och tillsätts av magistraten (i Stockholm av överståthållarämbetet). Stadsfullmäktige, se Stad. Stadshus, en representations- och förvaltnings-byggnad i en stad. S. används någon gång som beteckning för rådhus, vilket senare dock egentligen endast är en domstolsbyggnad. Särskilt känt är Stockholms stadshus, som uppförts efter ritningar av Östberg 1911—23. Stadskollegium, institution, som i Stockholm och Göteborg handhar ledningen av den kommunala förvaltningen och förbereder de ärenden, som skall förekomma i stadsfullmäktige. S. består av tolv av stadsfullmäktige för ett år valda ledamöter. Vidare deltar huvudstadens nio borgarråd ss. föredragande för sina resp, rotlar, och dessutom äger fullmäktiges presidium rätt att närvara vid kollegiets sammanträden. Stadsmission, beteckning på kristlig hjälpverksamhet bland fattiga i städer. Stadsplan. Bestämmelser angående S. finns i lagen om fastighetsbildning i stad av 12 maj 1917 samt i byggnadslagen och byggnadsstadgan av 30 juni 1947. — Se Byggnadslagstiftning. Stadsstyrelse, förr institution, som inom städer, vilka ligger under landsrätt, utövade de funktioner av administrativ och kommunal natur, som i städer med egen jurisdiktion tillkommer magistraten. S. är avskaffad från 1938. Stadsvapen har uppstått ur sigill, vilka användes under 1200-t. och 1300-t. S. fastställs av kungl. maj:t efter ansökan och sedan statsheraldikern yttrat sig. Se färgbilaga. Staèl von Holstein, Anne L. G., 1766—1817, fransk författarinna, dotter till den franske finansministern Necker, gift med svenske ambassadören E. M. S. Madame de S. hyste mycket frisinnade åsikter och hennes salong, som besöktes av den förnäma världen i Paris, blev centrum för intrigerna mot Napoleon. Hon förvisades slutligen från Frankrike och tillbragte de följande åren på resor i Tysk land m.fl. länder. Efter Napoleons fall återvände hon till sitt hemland. S. är en av de första romantikerna i den franska litteraturen. Bland hennes arbeten märks förutom romaner (C o r i n n e) verket De 1’ A11 e m a g n e, i vilket hon gör sina landsmän förtrogna med den tyska kulturen, samt ett arbete över den franska revolutionen, vars orsaker här för första gången görs till föremål för ett mera ingående studium. Stafett', ilbud, kurir; ihålig trä- el. papprulle som används vid stafettlöpning. Staffa [stæfPö], basaltö bland Hebriderna vid Skottlands västkust. Berömda grottbildningar (Fingals grotta). Staffage [-a'sj], figurer i förgrunden av en landskaps- el. arkitekturtavla. Staffan, se Stefan. Staffansvisor, gamla visor, sjungna på annandag jul, Staffans dag, av från hus till hus vandrande, utklädda gossar. Staffordshire [stæf'ödsjö], grevskap i mell. England. 1.6 milj. inv. 1951. 2 876 km2. I S. finns stenkolsgruvor, järn- och porslinsindustri. Stag, tåg, med vars tillhjälp master m.m. stöttas. Stagne'lius, E. J., 1793—1823, skald. S. var en av den svenska romantikens mest typiska representanter, ehuru han ej anslöt sig till fosforisternas krets. Till sin natur var han lyriker. Hans diktning är ofta dunkel och svårfattlig, särskilt då skalden söker ge uttryck åt sin mystisk-religiösa livsåskådning (diktsamlingen Liljor i Saron). Högst når S. i sina sällsynt melodiska romanser (Älvorna, N ä c-k e n). Av övriga verk må nämnas hjältedikten Vladimir den store och sorgespelet B a c-chanterna. Stagne'ra, stå stilla, vara stillastående. — Stagnation, stillastående, stockning. Stagvända, vända mot vinden (om fartyg). Stahlhelm (ty., ”stålhjälm”), tysk konservativ, halvt militär organisation, grundad 1918. S. uppgick i SA efter Hitlers övertagande av makten. Stalaktitgrotta i Ariège, Sydfrankrike. StalaktiT, droppsten av kalkspat, som bildas i kalkgrottor genom avdunstning av kalkhaltigt vatten, som droppar ned genom sprickor i bergarten. S. har oftast form av hängande istappar men kan även anta draperi- och kulissliknande former. Sta'lin, Josef Vissarionovitj (egentligen Dsjugasj-vili), 1879—1953, rysk politiker av georgisk börd. S. studerade först till präst men anslöt sig tidigt till socialdemokratin och blev 1903 deporterad till Si-