Sta ansökningar om tillstånd att antaga nytt släktnamn. Statistiska kontor, Stockholms stads, se Stockholms stads statistiska kontor. Statsanslag, se Anslag. Statsdepartement, se Departement. Statsform, en stats gestaltning allt efter det sätt, på vilket statsmaktens utövning är organiserad i statsförfattningen. Statsformerna kan bl.a. indelas i monarki el. diktatur (envälde), aristokrati (fåvälde) och demokrati (mångvälde). Statsförbrytelse, brott mot statens säkerhet och bestånd, statsöverhuvudet och folkrepresentationen. Statsförfattning, se Grundlag. Statsgeolog, officiell titel på vissa högre tjänstemän vid Sveriges* geologiska undersökning. StatsheraFdiker, tidigare kallad riksheraldiker, titel på ämbetsman vid riksarkivet, som granskar förslag till stadsvapen, vapen på offentliga byggnader, mynt etc. Statshydrolo'g, titel på tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Kallades före 1945 statshydrograf, en titel som överflyttats på vissa tjänster vid Sjökarteverket*. Statskalender, handbok, innehållande förutom kalendarium förteckning över det inhemska furstehusets (ofta även utländska regentfamiljers) medlemmar, främmande makters beskickningar och konsuler samt den ifrågavarande statens ämbetsmän. En S. utges årligen i de flesta stater. Sveriges statskalender började utges 1813 av Vetenskapsakademin. Statskommissarie, se Statskontoret. Statskontoret, centralt ämbetsverk, som sorterar under finansdepartementet. S. har hand om vissa statens inkomster och utgifter, dess fondförvaltning och vissa pensionsfrågor samt fungerar som allmän remissmyndighet. Chefen benämns generaldirektör. Byråcheferna kallas statskommissarier. Statskunskap, benämning på den vetenskap, som har till föremål studiet av statslivet. Statsliggaren, en årligen utgiven specialiserad redogörelse för anslag på riksstaten, dvs medel som vid varje riksdag anvisas på statens budget. S. utges av statskontoret. Statslös, person, som förlorat medborgarskap, vanligen flykting, som berövats sitt medborgarskap. Jfr Nansenpass. Statsminister, i Sverige och även i Finland titel på statsrådets främste ledamot (regeringschef). S. kan vara departementschef men är vanligen konsultativt statsråd. S. är jämte utrikesministern statens främste ämbetsman med titel excellens. Statsobligation, se Obligation. Statsreglering, förslag till riksstat för följande budgetår som föreläggs riksdagen till godkännande före dess upplösning. Statsrevisor, se Riksdagens revisorer. Statsråd. — 1. S. är i Sverige, Norge, Danmark och Finland benämning på ministären. Antalet medlemmar i S. kan i Sverige växla; det är f.n. 16, utom statsministern och utrikesministern kallade statsråd, av vilka 11 är departementschefer, 4 är konsultativa statsråd utan departement (”utan portfölj”). — 2. I vissa främmande länder används S. som benämning på myndigheter med laggranskande el. andra uppgifter. Jfr Conseil d’état. Statsrådsberedning. Vid allmän S. föredras och beslutas i ärenden vid närvaro av alla statsråden under ordförandeskap av statsministern. Genom S. förbereds de slutgiltiga besluten i konselj. Vid de-partementsberedning är endast chefen för vederbörande departement närvarande jämte föredragande tjänsteman från departementet (undantagsvis också ett konsultativt statsråd). Statsrätt, den del av den offentliga rätten som omfattar statens författning och regeringens och riksdagens organisation och verksamhet, 1114 Statssekreterare, ämbetsman i departement, vars främsta uppgift är att vara departementschefens närmaste biträde vid handläggningen av riksdags-ärenden. Särskild S. finns i alla departement utom utrikesdepartementet. I detta kallas motsvarande befattningshavare kabinettssekreterare. Statsskuld. Sveriges statsskuld uppgick i juli 1955 till 14 524 milj. kr. Räntan på statsskulden uppgick till något över 375 milj. kr. Av S. var 9 430 milj, kr placerade i räntelöpande obligationslån, 1 898 milj, kr i premieobligationslån och 870 milj, kr i skattkammarväxlar, dvs reverser med kort löptid. Jämfört med andra länder hade Sverige en mycket liten statsskuld. Är 1941 uppgick S. till 6 148 638 243 kr och räntan till ej fullt 144 milj, kr. I juli 1942 uppgick S. till 7 170 milj, kr, 1947 till 11 287,2 milj, kr och 1948 till 11 598,3 milj. kr. Statsskuldbok, officiellt register över låneford-ringar på staten. S. förs av riksgäldskontoret. Premieobligationer kan mot en avgift av 50 öre få deponeras i riksgäldskontoret och inskrivas i S. Statssocialism, se Socialism. Statstjänstemännens riksförbund (SR), sammanslutning av personalorganisationer, bl.a. officerare och tjänstemän i högre lönegrader. S. omfattade 1954 41 organisationer med 15 500 medlemmar. Statsutskottet, se Riksdagens utskott. Statsverket betecknar den del av finansförvaltningen, som handhas av regeringen genom statskontoret i motsats till den del, som sköts av riksgäldskontoret. Statsverksproposition, beteckning för det förslag till inkomst- och utgiftsstat för riket, som regeringen vid början av varje riksdag avlämnar till denna. Statsvetenskaplig examen inrättades 1935 och består antingen av en kombination av juridiska och humanistiska ämnen (statsvetenskaplig-juridisk examen), el. av vissa humanistiska ämnen, i främsta rummet nationalekonomi, statistik och statskunskap (statsvetenskaplig-filosofisk examen). Genom S. erhålls titeln politices magister. Statsåklagare är riksåklagaren underordnade allmänna åklagare. Landsfogdarna och förste stads-fiskalerna är S. Stattin, J. R., f. 1886, jurist, landshövding i Väs-ternorrlands län 1944—53. Statue'ra, stadga, uppställa (till varning), förordna. Stattfr, kroppsställning, kroppsväxt. Sta'tus, lat., stånd, tillstånd, läge. — S. q u o a n [kvo], tillstånd, vari något befinner el. befann sig; vanl. för S. quo ante, oförändrat läge. Statu't, stadga, förordning, gällande för institution, förening etc. Statute law [stætt'jot lå], eng., är den engelska lagen i motsats till sedvanerätten (common law). Staudinger [sjta'o-], Hermann, f. 1881, professor i kemi vid universitetet i Freiburg. Erhöll nobelpriset i kemi 1953 för sina undersökningar av de syntetiska stormolekylernas framställning. Stauning, T. A. M., 1873—1942, dansk socialdemokratisk politiker, ursprungligen fackföreningsmän. 1916—18 var S. minister utan portfölj, 1918 —20 socialminister, 1924—26 stats- och näringsminister och från 1929 återigen statsminister. — Efter den tyska ockupationen 1940 ombildade S. regeringen till en samlingsregering. Stavanger, stad vid Boknfjorden, sv. Norge. 51 321 inv. 1952. Residensstad för Rogaland fylke. En av Norges äldsta städer. Betydande sillfiske. Konservfabriker. Skeppsvarv. Livlig sjöfart. S. hade före 2:a världskriget sannolikt den största exporten för konserver i hela världen. Stavang'er amt, se Rogaland fylke. Stavelserim el. slutrim, se Rim. Stavhopp, höjdhopp över ribba, utförs med barn-