1127 S. Gibraltar, Pyreneiska halvöns sydligaste udde, samt ögruppen Malta, belägen i Medelhavet s. om Sicilien. Bland de utomeuropeiska besittningarna må nämnas Singapore på Malacka, ett flertal ögrupper i Stilla havet, ett sammanhängande område i Afrika från Kaplandet i s. till Sudan i n. jämte en del smärre afrikanska besittningar och en del av de västindiska öarna. Dominionställning med fullständig självstyrelse har Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrikanska unionen, Indiska unionen, Pakistan och Ceylon. Totalarealen av de britt, besittningarna beräknas uppgå till omkr. 32 milj,, km2. — Historia. Angående S:s historia före 1707 se England, Skottland och Irland. Efter föreningen mellan Skottland och England till konungariket S. år 1707 under drottning Annas regering (1702—14) erhöll landet en alltmer framskjuten ställning. Handeln överglänste snart Hollands, som utmattades genom krig. S. deltog i spanska tronföljdskriget med framgång och förvärvade i fredsslutet bl.a. Gibraltar och Newfoundland samt Akadien i Nordamerika. Under sjuåriga kriget 1756—63 förvärvade S. Frankrikes besittningar i Amerika. De själv-ständighetssträvanden, som snart därefter framträdde i Amerika, medförde emellertid 1776 en öppen brytning med moderlandet och genom frihetskriget lösslet sig de nordamerikanska kolonierna utom Kanada från S. Under 1700-t. förvärvade S. ett allt kraftigare inflytande i Ostindien. Den brittiska handeln utvecklades alltmer och under 1800-t. fick städerna som industricentra en alltmer ökad betydelse, som dock ej motsvarades av deras politiska inflytande. De långvariga striderna mot Napoleon i slutet av 1700-t. och början av 1800-t. hade förstört statsfinanserna. Dessa faktorer orsakade ett allmänt missnöje med styrelsen, vilket tog sig uttryck i krav på en parlamentsreform. Efter hårdnackade politiska strider infördes 1832 en ny författning, vilken starkt inskränkte den gamla aristokratins inflytande och gav medelklassen större politisk makt. Under drottning Victoria, 1837—1901, organiserades kolonialväldet allt fastare. Gladstone genomdrev en hel del reformer i liberal anda. Tvis-tigheter med Irland uppstod i slutet av 1800-t. och fick en elakartad karaktär och frågan om home rule blev under 1900-t. brännande. l:a världskrigets utbrott sköt emellertid för en tid denna fråga åt sidan. Arbetarna organiserades till ett politiskt parti under början av 1900-t. Boerkriget, 1899— 1902, säkerställde S:s inflytande i Sydafrika. Victoria efterträddes av Edvard VII (1901—10), vilken i sin tur efterträddes av Georg V (1910—36). Om S:s deltagande i l:a världskriget se Världskrigen 1. Efter detta genomgick S. svåra skakningar på det sociala området, framkallade av en svår kristid med utbredd arbetslöshet. Konflikten med Irland blev dessutom åter akut och medförde erkännandet av Irland (med undantag av Nordirland) som självständig dominion 1922 och helt oberoende 1937. — S. led svårt även av krisen omkring 1930, vilken medförde utbredd arbetslöshet, som i vissa områden blev kronisk (distressed areas). För att skydda den inhemska industrin för konkurrens lämnade S. frihandeln och genomförde tullar. Georg V avled 1936 och efterträddes av sonen Edvard VIII, vilken abdikerade s.å. (jfr Simpson). Han efterträddes av brodern Georg VI. 1931—45 satt en nationell samlingsregering vid makten, vilken upprepade gånger omorganiserades i alltmer konservativ riktning. Den leddes 1937—40 av Ne-ville Chamberlain och därefter av W. Churchill. — Utrikespolitiskt förde de borgerliga partierna ända fram till strax före 2:a världskriget en politik av tillmötesgående och undfallenhet för fasciststater-na. Denna politik fördes på det hela taget i samförstånd med de borgerliga partierna i Frankrike. Ar Sto betarpartiet i England begärde en mera aktiv politik men motsatte sig samtidigt upprustning. Under Abessinienkonflikten förde regeringen till en början en mycket lam politik men tvangs till ett något bestämdare uppträdande av en utbredd folkopinion. Då emellertid Frankrike intog en medlande hållning mot Italien, uppnåddes ingen effekt. Under det följande spanska inbördeskriget intog Frankrike tidvis en mera bestämd ståndpunkt, medan däremot S. förde en noninterventionspolitik, som gynnade Franco. I de därefter följande konflikterna med Tyskland rörande Tjeckoslovakien, som fått löfte om hjälp, föll Chamberlain undan och utövade påtryckning på Tjeckoslovakien, vilket ledde till överenskommelsen i München år 1938. Han trodde sig därigenom ha vunnit fred ”i vår tid”. Först sedan Hitler ockuperat Tjeckoslovakien började S. uppträda mera bestämt och lovade nu att stödja Polen. Då Hitler det oaktat anföll Polen medförde detta utbrottet av 2:a världskriget. 1940 störtades regeringen Chamberlain och efterträddes av Churchills samlingsregering. Angående S:s deltagande i 2:a världskriget, se Världskrigen 2. Vid nyvalen 1945 erövrade arbetarpartiet 393 av underhusets platser och bildade regering med Cle-ment Attlee som premiärminister. Den nya regeringen hade att kämpa med stora ekonomiska svårigheter, emedan S. genom kriget förlorat större delen av sina utländska tillgodohavanden, vilket medförde importsvårigheter. Hjälp från USA erhölls emellertid i viss utsträckning. Under arbetarregeringens ledning genomdrevs 1946 socialisering av Bank of England och kolindustrin, under de följande åren av transportmedlen och elektricitetsverken, gasverken och stål- och järnindustrin. Vidare genomfördes fri sjukvård, social- och sjukförsäkring m.m. i anslutning till Beveridgeplanen (National Health Scheme). Delvis på grund av S:s efter kriget försämrade ekonomiska läge måste en hel del regleringar och ransoneringar vidtas för att finansiera dessa reformer. Härtill kom den växande internationella spänningen, som medförde att de militära utgifterna ånyo sprang i höjden. Valutasituationen blev alltmera försämrad och 1949 måste pundet devalveras. Vid nyval okt. 1951 kom de konservativa till makten. Churchill blev premiärminister och Eden utrikesminister. — 1952 avled Georg VI och efterträddes av dottern Elisabet II. — Den nya konservativa regeringen införde importrestriktioner, minskade livsmedelssubventionerna och sänkte skatterna för de sämre ställda befolkningsgrupperna. Den utländska betalningsbalansen förbättrades nu så småningom och 1953 kunde importrestriktionerna delvis hävas. Ekonomins stabilisering jämte utrikespolitiska framgångar har bidragit till att S:s internationella anseende betydligt förbättrats. I samarbete med övriga västeuropeiska stater har S. förbundit sig att hålla trupper på den europeiska kontinenten och slutit ett avtal om samverkan med Europeiska kol- och stålunionen. April 1955 efterträdde Eden Churchill som premiärminister. Vid nyval maj s.å. stärktes de konservativas ställning; de erhöll 345 mandat. Eden avgick som premiärminister jan. 1957, delvis som en följd av Suezkrisen och den brittisk-franska interventionen i den israelisk-egyptiska konflikten nov. 1956 (se nedan). Han efterträddes av Harold Macmillan. Inom det brittiska samväldet har en hel del omvälvningar ägt rum efter 2:a världskrigets slut. 1947 lösgjordes Indien från S.; det uppdelades i två stater, Indiska unionen och Pakistan, vilka fick full självstyrelse som dominions. Ceylon blev 1948 självstyrande dominion. Burma erkändes som helt fri republik s.å. De brittiska mandaten över Palestina och Jordanien upphörde 1946, resp. 1947. 1946 drogs de brittiska trupperna bort från Egyp