Str mera självständig prägel under intryck av hans entusiasm för tidens liberala idéer. S. var en varm anhängare av skandinavismen och en glödande patriot. Bland hans dikter märks folksången U r svenska hjärtans djup, sonettsamlingen Vilda rosor, folklivsdikten De små nattvardsbarnen samt den starkt lyriska Tack för god vakt, skaldens sista dikt. — 2. Se An-gered-Strandberg. Strandflaten, en av grundvatten och låga öar upptagen zon, vilken såsom en bård av några hundra meters till flera kilometers bredd följer Norges västkust och tvärt stöter in till det brant uppstigande inre landet. S. anses vara en i gångna geologiska tider av havet i berggrunden utskulpterad yta. Strandförskjutning, se Nivåförändringar. Strandgyllen, se Barbarea. Strandkrabba el. vanlig krabba (Car'cinus mæ'-nas) är en 7—8 cm bred krabba, vanlig vid västkusten. Ätlig. Strandlinje, gränslinje mellan land och vatten. Ofta markerade av vallar el. terrasser kan gamla strandlinjer spåras långt ovanför nutida stränder (jfr Nivåförändringar). Strandmark, Erik, f. 1919, karaktärsskådespelare, har uppträtt på Dramatiska teatern samt stadsteatrarna i Malmö och Göteborg. Även filmer, t.ex. Hemsöborna (1955). Strandpipare, se Drillsnäppa. Strandråg (El'ymus arena'rius), ett gräs, som förekommer allmänt på havsstränder. S. har krypande rotstock och grova, vitgråa blad. Det planteras på flygsandsfält för att binda sanden. Strandskatsläktet (Haemat'opus) hör till brockfåglarnas familj. Hit hör strandskatan (H. ostralegus), som har röd näbb och röda ben. översidan och främre delen av kroppen är svarta, resten vit. S. är vanlig vid våra kuster. Se sid. 421. Strandsnäcka (LitorPna litore'a), en vid vår v. kust vanlig snäcka med mörkbrunt skal. Se Litorina. Strandvall, av bränningar uppkastad vall av kullerstenar, grus el. sand el. av havs- och sjöis hop-skjuten vall. Strandvipsläktet el. småsnäppsläktet (Tringa) utgörs av snäppliknande små vadare. De har tårna fullständigt skilda. Den allmännaste är kärrvipan (T. alpi'na). Strangulation, tillsnörning, (till)strypning. Strasbourg [strasbo'r], franska namnet på Strass-burg. Strasburger [sjtra'sbor-], Edward, 1844—1912, tysk botanist, grundläggare av växtcytologin (-celläran). Strass, ett kraftigt ljusbrytande blyhaltigt glas, som uppfunnits av österrikaren J. Strasser. S. används vid framställning av ett slags konstgjorda ädelstenar. Strass'burg, franska Strasbourg [strasbo'r], stad vid Rhen i Elsass (fr. Alsace), Frankrike. 200 921 inv. 1954, övervägande tyskar. Världsberömd domkyrka. Universitet, grundlagt 1621, franskt sedan 1919. S., som är av stor strategisk betydelse, är mycket starkt befäst. Staden berördes dock ej direkt av de båda världskrigen. — S. var under medeltiden tysk riksstad, erövrades 1681 av Frankrike, återtogs 1870 av Tyskland och tillhör efter Elsass-Lothringens införlivande med Frankrike detta land. Under den tyska tiden var S. Elsass-Lothringens residensstad. — I S. har Europarådet sitt säte. Strasser. — 1. G. S., 1892—1934, tysk politiker, en av Hitlers tidigaste anhängare. Han företrädde en radikal riktning inom nationalsocialismen och dödades i samband med Röhm-morden 1934. — 2. Otto S., f. 1897, tysk politiker, nationalsocialist, broder till S. 1. Han utträdde 1930 ur partiet och IlgO grundade Svarta fronten men flydde 1933 till Tjeckoslovakien. S. har sedan vistats i Schweiz, Frankrike och USA. Från 1947 bosatt i Kanada. Tillerkändes åter tyskt medborgarskap i nov. 1954 och återvände till Tyskland mars 1955, där han blev ledare för en nationalistisk rörelse, ”Förbundet för Tysklands förnyande”. Strategi', bestämmandet av de militära operationernas mål, de olika arméernas sammansättning och gruppering, valet av angreppspunkter vid en offensiv och reträttlinjer efter ett nederlag m.m. el., med andra ord uttryckt, ledningen av kriget i stort sett. Jfr Taktik. Stratford on Avon [stræt'föd ån ej'vn], stad i mell. England. Shakespeares födelse- och dödsstad. I S. finns Shakespearemuseer och Shakespearetea-ter. 15 000 inv. 1951. Stratigrafi', den del av geologin, som särskilt sysslar med bergarternas ålders- och lagerföljd. Stratosfär, beteckning för de yttre luftlagren, där temperaturen är tämligen konstant. S. definieras på något olika sätt men kan räknas omfatta området 10—80 km över jordytan. På senare tid har man med friballonger, som medfört registrerande instrument, sökt utforska S. Jfr Atmosfären. Stratton-Porter [stræt'n-på'tö], G., 1868—1924, amerikansk författarinna, som skrev populära, sentimentala romaner. Stra'tum, skikt, lager. Stra'tus, se Moln. Straus, Oscar, 1870—1954, österrikisk tonsättare: operetterna En valsdröm, Sista valsen m.fl. Strauss. — 1. D. F. S., 1808—74, tysk teolog, vilken genom en bok om Jesu liv väckte uppseende, då han gjorde troligt att evangeliernas framställning grundar sig på folkliga myter. — 2. Johann S. den äldre, 1804—49, österrikisk danskompositör, populär för sina Wienervalser (Valskonungen). — 3. Johann S., 1825—99, österrikisk dans- och operettkompositör, son till S. 2, bland vars synnerligen populära kompositioner märks valserna An der schönen b 1 a u e n Donau, K ü n s 11 e r-leben, Wein, Weib und Gesang samt operetten Läderlappen. — 4. Richard S., 1864—1949, tysk tonsättare och dirigent. Han skrev framför allt kompositioner för orkester, vilka in-strumenterades på ett glänsande och djärvt sätt. S. använde sig av skarpa kontrastverkningar och skydde ej dissonanser. Han vann entusiastiska beundrare men utsattes även för skarp kritik. S. skrev med förkärlek programmusik (Till E u 1 e n s p i e-gels lustige Streiche, Tod und Verklär ung m.fl.). Bland hans operor må nämnas Sa 1 ome och Rosenkavaljeren. Stravinskij, Igor, f. 1882, rysk-amerikansk tonsättare, pianist och dirigent. Slog igenom i Paris 1910 med baletten Eldfågeln. S. rönte likaledes stor framgång strax efter med Petrusjka och V å r o f f r e t. På det vokala området bör nämnas operaoratoriet O e d i p u s-R e x och operan The R a k e’ s Progress. Stre'ber, en person, som främst strävar efter att komma fram och därvid ej är nogräknad om medlen för att vinna deras bevågenhet, av vilka han är beroende. Streicher, Julius, 1885—1946, folkskollärare och tysk politiker. S. anslöt sig tidigt till nationalsocialismen och företrädde en rå antisemitism. Han utgav veckotidningen Der Stürmer. S. dömdes i Nürnbergprocessen till döden och avrättades. Strejk, arbetsnedläggelse, som sker på de anställdas initiativ. S. är det yttersta stridsmedlet för de anställda i deras strävan att förbättra löner och arbetsvillkor i övrigt. 1909, storstrejksåret i Sve