Stu sprängladdningar o.d. och tillverkas för kortare el. längre bränntid. Stuck, murbruksliknande blandning av kalk, gips, sand, krita, färgämnen etc., vilken används till reliefprydnader, listverk o.d. S. användes redan inom den antika konsten och har rikligt förekommit i senare stilarter. Stuck [sjtok'], F. von, 1863—1928, tysk målare och skulptör, professor vid akademin i München. Bland S:s målningar, vilka företrädesvis går i en måttligt stiliserad stil, märks Backanttåg, Synden, Kriget, Det onda samvetet m.fl. Stuckatu'r, arbete i stuck. Jfr Stuck. Stuckenberg, Viggo, 1863—1905, dansk författare. S. skrev stämningsrika diktsamlingar (Fly-vende sommer, Sne) och utförligt känslo-analyserande, ofta pessimistiska prosaberättelser (Sol, A s m a d a e u s). Student, se Studentexamen. — Studentiko's, karakteristisk för studentlivet. Studenter och arbetare, en år 1886 i Uppsala bildad förening, som sedermera erhöll filialer i Stockholm, Göteborg och Lund. Dess syfte var att sammanföra bokligt bildade personer och kroppsarbetare till personligt umgänge och att därigenom, liksom genom samkväm, föredrag, diskussioner m.m., söka verka utjämnande på klasskillnaderna. År 1925 gjordes i Stockholm ett försök att återuppta S:s verksamhet på nytt efter det att den legat nere sedan år 1911. Jfr Laboremus. Studentexamen, avgångsexamen från högre allmänt läroverk. S. är dels muntlig, dels skriftlig. De närmare bestämmelserna för S. har under senare år undergått åtskilliga förändringar. Det antal personer, som avlagt S., har kraftigt ökat och uppgick 1954 till 5 360 varav 2 287 kvinnliga. Medelåldern vid S. är numera 20 år. Studentiko's, se Student. Studentspex, se Spex. Studiebidrag, se Stipendium. Studiecirkel, se Folkbildningsarbete. Studiekamraten, tidskrift, som grundades 1919. Utges sedan 1921 av en studiecirkel inom Arbetarnas bildningsförbund. S. är organ för det frivilliga folkbildningsarbetet. Studielån. Statliga S. kan erhållas för studier vid flertalet lärar- och fackutbildningsanstalter samt universitet och högskolor i form av direkta lån ur allmänna studielånefonden resp, statens lånefond för universitetsstudier. S., som beviljas utan borgen, utges till studielämpade personer med högst 2 500— 3 000 kr per läsår och är räntefria under studietiden och två år därefter (”Statens räntefria studielån”). Vidare kan S. utgå med statlig kreditgaranti, dvs. staten går i borgen för banklån. Sådana S. kan erhållas både under och efter studier vid universitet, högskolor och socialinstitut. De löper hela tiden med (relativt låg) ränta. Studio [sto'diå], it., studium; skola; konstnärs-ateljé; en mindre teaterscen ofta avsedd för experimentteater. — T h e S. är en mycket känd engelsk konsttidskrift, grundad 1893. Stu'dium, plur. studier, vetenskaplig sysselsättning el. forskning; inlärande av en vetenskap; konstnärlig utbildning, fackutbildning; iakttagelse. — Studie, litterärt el. konstnärligt utkast, förarbete. Studsare, vanlig benämning på jaktgevär, avsedda för skjutning med kula. Ett stort antal olika typer finns (enkelstudsare, dubbelstudsare, repete'r-studsare). Stuff kallas obearbetade provstycken av mineralet bergarter. Stuhm [sjto'm], stad i n. Polen nära Weichsel. 1136 Vid S. utkämpade svenskarna 1629 en strid mot en polsk styrka, varvid Gustav II Adolf var i livsfara. Stuhmsdorf [-o'-], by i n. Polen, nära Weichsel. I S. slöts fördrag mellan Sverige och Polen 1635, varvid Sverige avstod Elbing, Braunsberg, Pillau och Memel. Stukaplan, tyska störtbombplan (förkortning för ty. Sturzkampf), som användes under 2:a världskriget. Stupa, kupolformig grav el. relikbyggnad i Indien. Stupfd, enfaldig, dum, stockdum. — S t u p i-d i t e' t, dumhet, enfald. Stupning, se Strykning. Stuptygel, en tygel, som hindrar hästen att sänka huvudet alltför mycket. Sture, svenska adelsätter, av vilka särskilt den s.k. Sjöbladssläkten samt den yngre Stureätten blivit ryktbara. — Till den förra hörde: 1. Riksföreståndaren Sten Gustafsson S. (Sten Sture d.ä.), omkr. 1440—1503. S., som var frände till konung Karl Knutsson, bistod denne i hans strider mot såväl inre som yttre fiender. Efter Karls död valdes han till riksföreståndare 1471 och tryggade s.å. Sveriges oberoende gentemot Danmark genom segern på Brunkeberg. Sin popularitet vann S. företrädesvis bland allmogen, medan en del av stormännen snart inlät sig i stämplingar mot honom. Ett uttryck för dessa var Kalmar recess 1483, enligt vilken danske kungen Hans erkändes som svensk konung. Ej förrän 1497, då Hans seglat till Stockholm med en här och flotta, lyckades han förmå S. att överlämna regeringsmakten i sina händer. Redan 1501 bildades en sammansvärjning mot konung Hans under ledning av Svante Nilsson S., biskop Hemming Gadh och S. 1. Under det följ ande upproret valdes S. åter till riksföreståndare och vid sin död 1503 hade S. så gott som hela Sverige i sina händer. — Till den yngre Sturesläkten hörde: 2. Svante Nilsson S., d. 1512, riksföreståndare. Till följd av en brytning med dåvarande riksföreståndaren Sten Sture medverkade S. kraftigt till konung Hans’ övertagande av den svenska kronan 1497 men blev snart en av ledarna för upproret 1501. Efter Sten Stures död valdes S. till riksföreståndare 1504 och styrde Sverige med klokhet till sin död. 1509 ingick S. ett förbund med Lübeck, vilket möjliggjorde danskarnas fullständiga fördrivande från Sverige f.å. — 3. Sten Svantesson S. (Sten Sture d.y.), 1492 (1493?)—1520, den förres son, erkänd som riksföreståndare efter faderns död 1512. Han var en synnerligen kraftfull, ofta hänsynslös regent och ägde starka sympatier bland allmogen. S. kom snart i strid med den danskvänlige ärkebiskopen Gustav Trolle, vars slott Stäket han belägrade och jämnade med marken 1517 efter att ha besegrat en dansk hjälphär. F.å. kom Kristian II i spetsen för en här till Stockholm men besegrades av S. vid Brännkyrka. 1520 gjorde Kristian ånyo ett anfall mot Sverige. I slaget vid Bogesund s.å. blev S. dödligt sårad och dog under återfärden till Stockholm. — 4. Svante Stensson S., 1517—67, den förres son, riksmarsk. S. åtnjöt under Gustav I:s regering en ansedd ställning och gjorde konungen flera tjänster. Av Erik XIV behandlades han med misstro och mördades slutligen av denne i Uppsala 1567 jämte sin son. — 5. Nils Svantesson S., 1543'—67, diplomat, krigare, son till föregående, jämte fadern mördad av Erik XIV i Uppsala. Sturekrönikorna, rimmade framställningar över Sveriges historia 1452—1520, utgörande fortsättningar av den s.k. Karlskrönikan. De är skrivna i en varmt fosterländsk anda men till såväl form som innehåll betydligt underlägsna sin förebild. Sturlasson, se Snorre Sturlasson. Sturlungasagan el. Stora islänningasagan ger en