ii37 skildring av Islands historia 1117—1284. Det synnerligen omfångsrika verket är uppkallat efter Stur-lungaätten, som under denna tid spelade den ledande rollen i Islands historia. Sturm- imd Drang^perioden [sjtor'm ont ], ty., ”storm och trängtan”, ett litterärt skede i Tyskland efter upplysningstiden. Namnet är lånat från ett drama av F. M. von Klinger. Perioden omfattar slutet av 1760-t. till och med slutet av 1780-t. Sturm-und Drangrörelsen krävde framför allt större ursprunglighet i litteraturen, större originalitet och subjektiv känsla. S. var en jäsningstid, då frihet, passioner och genier dyrkades, och rörelsen antog på en del håll ganska överdrivna former. Dess förnämsta män var Goethe, Schiller, Klinger, Wagner m.fl. Jfr Nyromantik. Stur'zen-Becker, O. P., 1811—69, skald, tidningsman, politiker, med signaturen Orvar Ödd. Som skald gav S. uttryck åt sina frisinnade politiska idéer men skrev även lyriska och episka dikter. Han verkade ivrigt för skandinavismen. Bäst var S. som prosaförfattare. Hans tidningskåserier var skrivna i en utomordentligt kvick och skämtsamt elegant stil. Grupper och personager är roande litteraturhistoriska skisser från S:s samtid. Stut, detsamma som oxe, dvs kastrerad tjur. Stuteri', anstalt för uppfödning av hästar. I Sverige finns statsstuteri vid Flyinge, tidigare även vid Strömsholm och Ottenby. Stutt'gart, huvudstad i delstaten Baden-Württem-berg, s. Västtyskland, vackert belägen i en dalsänka nära Neckar. 566 009 inv. 1953. S. har värdefulla museer, stora tryckerier och bokförlag. Viktig järnvägsknut. Maskinindustri. Styckegods. Som S. räknas vid järnvägsfrakter gods med vikt under 2 500 kg. Styckjunkare, högsta underofficersgraden vid artilleriet inom svenska armén. Vid övriga vapenslag benämns motsvarande grad fanjunkare. Stylfter el. pelarhelgon, beteckning för en del kristna eremiter, vilka för att späka sig tillbragte sitt liv på toppen av en pelare. Den förste kände S. kallades Simeon Styliten (390—460). Denne skall ha levat 30 år på en 21 m hög pelare. S. fanns i Palestina och Syrien ända in på 1100-t. Styltrötter, ett slags stödjerötter, som förekommer hos tropiska träd, och som utgår ganska högt upp på stammen. Stymparsekten, detsamma som skoptser*. Styngflugor (Öe'stridae), familj, tillhörande tvåvingarna (Diptera) bland insekterna. Vissa styngflugor tillbringar sista delen av sitt larvstadium i varkulor under rygghuden på nötkreatur m.fl. hovdjur. Då larverna är nästan fullvuxna gör de ett hål i rygghuden. S. åstadkommer därför skada på krea-turshudar. Sty'rax el. storax, beteckning för en av hartsar-tade ämnen sammansatt balsamart, som erhålls från vissa österländska växter tillhörande växtsläktet Styrax. S. används i rökelse, parfymer och i medicin. Styrbjörn, svensk kungason med binamnet Starke. S. var enligt norsk-isländska sagor son till Olof, som var broder och medregent till Erik Segersäll (andra hälften av 900-t.). Efter sin faders död gjorde S. ett försök att med hjälp av danske konungen Harald Blåtand bli erkänd som Erik Segersälls samregent. I en tredagarsdrabbning vid Fyrisvall nära Gamla Uppsala blev S. emellertid slagen och stupade själv. Före drabbningen lät S. enligt sagan bränna sina skepp för att omöjliggöra flykt. Sty'rbord betecknar högra sidan av ett fartyg för en person, som står vänd mot fartygets för. Styrbords halsar. Om vinden kommer snett framifrån på styrbords sida, sägs ett fartyg ligga för S. Stå Styrbordslanterna, lanternan på höger sida, om man från aktern ser mot ett fartygs för. S. är grön. Styrman. — 1. Underofficer inom örlogsflottan. — 2. Befälhavarens närmaste man på handelsfartyg. För anställning som S. fordras styrmansbrev som man får efter bl.a. viss tids sjötjänst och vid navigationsskola avlagd styrmansexamen. Stürmer, se Streicher. Styrsö, municipalsamhälle i Göteborgs och Bohus län. 982 inv. 1955. Styver, under 1700-t. namn på ett silvermynt värt ett öre. Senare betecknade S. sjättedelen av en skil-ling banko. Styvmorsviol, se Violsläktet. Styx, enligt den grekiska mytologin en flod i underjorden, över vilken Karon förde människornas själar; stundom benämning på underjorden i dess helhet. Ståhlberg, K. J., 1865—1952, finsk statsman, professor i förvaltningsrätt i Helsingfors 1908. S. tillhörde det ungfinska partiet, inom vilket han spelade en ledande roll. Han valdes till Finlands president 1919 och avgick 1925. S. var ledamot av riksdagen 1930—33. Han blev åter presidentkandidat 1931. Stål. Med S. avsågs ursprungligen smidbart järn, med en kolhalt på 0,5—1,8 % och som därför kunde härdas, dvs göras hårdare genom upphettning till rödvärme och efterföljande hastig avkylning. Numera rubriceras som S. (specialstål) även götmetall, som försatts med en del andra ämnen, ägnade att ge järnet tillräcklig hårdhet. Ex. på specialstål är nickelstål, innehållande varierande mängder nickel, nickelkromstål, som förutom nickel innehåller även mindre mängder krom (”rostfritt S.” innehåller omkr. 18 % krom och 8 % nickel), de olika slagen av snabbsvarvstål, innehållande krom samt volframvanadfn el. molybde'n*. I vidsträckt betydelse används S. slutl. som liktydigt med götjärn över huvud taget, dvs med järn, som vid färsk-ningsprocessens slut befinner sig i flytande tillstånd. Världsproduktionen av stål utgjorde år 1953 195 milj, ton, varav ungefär 101 milj, ton framställdes i USA. De näst USA främsta stålproducerande länderna var Sovjetunionen (38 milj, ton), Storbritannien och Irland (18 milj, ton), Tyskland (15 milj, ton) och Frankrike (10 milj. ton). Den svenska stålproduktionen uppgick år 1953 till 1 764 000 ton. Stålband. Ljudregistrering kan utföras genom magnetisering av ett tunt stålband, som vid ljudupptagningen passerar framför tre magnetspolar av vilka en magnetiserar bandet i proportion till ljudvibrationer. Vid uppspelningen förs bandet på nytt förbi spolar och genom magnetiseringen induceras strömmar i dessa, som kan överföras till ljud. Bandet kan användas flera gånger, då det kan avmag-netiseras. S. används bl.a. i radio. På senare tid används i st.f. S. även band av plast. Stålbriljanter, stålstift med slipade huvuden, vilka används i smycken. Stålhandske, T. T., 1594—1644, finsk krigare. S. var under trettioåriga kriget anförare för det berömda finska rytteriet. Stålstick. Vid S. utförs teckningen med radernål på en stålplatta, vars yta genom nedsättning av kolhalten överförts till mjukt järn och sedermera fernissats. Då teckningen är färdig, etsas plåten i en svag syra. S. används numera föga för konstnärliga ändamål utan huvudsakligen vid tillverkning av sedlar m.m. Stånd, de fyra samhällsklasser (adel, präster, borgare, bönder), som i vissa länder, t.ex. Sverige, var representerade i riksförsamlingen enl. den gamla ordningen (jfr Riksdag). Jfr även Civilstånd. Ståndare, se Blomma. Ståndrätt, en domstol, som vid krig el. andra ut