Suc Succession [sucksesjo'n], efterträdande, inträde i annan persons rättsförhållande; tronföljd. Jfr även Arvförening. Successionsordning [sucksesjo'ns-], grundlag, som bestämmer tronföljden. Successfv [sucks-], på varandra följande i en viss ordning. Successi'vbildning vid aktiebolags bildande innebär att stiftarna endast tecknar en del av aktierna och utbjuder de övriga till allmänheten. Motsatsen är simulta'nbildning, varvid stiftarna tecknar samtliga aktier. Suchomlinov [suchåmli'nåff], V. A., 1848—1926, rysk militär, blev krigsminister 1909. S. tillhörde det panslavistiska krigspartiet. Vid l:a världskrigets utbrott underlät han att efterkomma tsarens befallning om mobiliseringsorderns återkallande, ehuru han lät tsaren tro, att han lytt denna order. I själva verket lät han mobiliseringen fortgå och hoppades att tsaren skulle ge en ny mobiliseringsorder, vilket även skedde. Efter de ryska motgångarna 1915 måste S. avgå och dömdes 1917 till livstids fängelse för högförräderi. Suclftelen, J. P. van, 1751—1836, rysk general och diplomat. S. utmärkte sig i Katarina II:s tjänst och deltog senare med skicklighet i finska kriget, under vilket han bl.a. ledde förhandlingarna om Sveaborgs kapitulation. Under flera år var han sedan rysk ambassadör i Stockholm. Suckarnas bro. Suckarnas bro, en berömd bro från Dogepalatset till fängelset i Venedig. S. är en täckt bro, som går högt över en kanal. Den uppfördes omkr. 1600 av Contino. Sucka't el. cedra't, kanderade, gröna citronskal; används i bakverk. Sucksdorff, Arne, f. 1917, fotograf och filmregissör, känd för sina kortfilmer med utomordentliga natur- och djurbilder. Suckulen'ter, beteckning för köttiga växter. Man skiljer på stamsuckulenter, t.ex. kaktusväxter, och bladsuckulenter, t.ex. Sedum-arter. II40 Sucre [so'kre], Bolivias nominella huvudstad. 40 128 inv. 1950. Säte för högsta domstolen och ärkebiskopen. (Regeringen har sitt säte i La Paz.) Sudabukten, en bukt på nordkusten av Kreta. Suda'n, i vidsträckt bemärkelse den del av Afrika, som sträcker sig från Etiopiens högland i ö. till Atlanten i v., begränsad i n. av Sahara, i s. av Övre Guinea och Kongobäckenets vattendelare. Det inre av S. består av vidsträckta högslätter, där klimatet är ett av de hetaste på jorden. Högslätterna utgörs i n. av torra stäpper; i s. blir gräsväxten yppigare. En övergång sker genom en parkartad trädvegetation till skogsområdena längre s. ut. Befolkningen utgörs huvudsakligen av negrer av olika stammar, vilka idkar jordbruk och boskapsskötsel. Bomullsodling har i samband med storartade bevatt-ningsanordningar på senare år börjat i stor skala. I politiskt hänseende har S. varit delat mellan Storbritannien och Frankrike. Till Storbritannien (och Egypten) hörde ö. delarna (Anglo-Egyptiska S.); till Storbritannien hör alltjämt Nigeria och Guldkusten i s., till Frankrike de v. delarna (Franska Ekvatorial- o. Västafrika). S. i inskränkt bemärkelse och det område man vanligen avser med S. utgörs av förutvarande Anglo-Egyptiska S. 2,5 milj, km2, ca 8,3 milj. inv. (1953), huvudsakligen araber och negrer. Huvudstad: Kartum. — På 1880-t. utbröt ett hotande uppror, som leddes av Muhammed Ahmed (Madin). Sedan detta kuvats, övertog Storbritannien och Egypten gemensamt styrelsen. I synnerhet från hösten 1951 förelåg meningsskiljaktigheter mellan Storbritannien och Egypten rörande den grad av självstyrelse som S. skulle tillerkännas och rörande landets administration. I febr. 1953 enades man emellertid om sätt och tidsschema för S:s erhållande av självstyrelse. Till att börja med valdes ett inhemskt parlament, vilket utsåg en sudanesisk regering. De utländska ämbetsmännen (huvudsakligen britter) ersattes med inhemska krafter. I aug. 1955 förklarade S:s parlament med stor majoritet, att tidpunkten nu var inne att avgöra frågan om landets framtida ställning, dvs om det skulle vara en fullt självständig stat el. genom union anslutet till Egypten el. tillhöra brittiska samväldet. En konstituerande församling skulle väljas för att avgöra detta och skulle därefter ge S. en ny författning. Valen skulle i enlighet med den ursprungliga planen övervakas av en internationell kommission med medlemmar från Indien och Pakistan, Jugoslavien, Norge, Sverige, Schweiz och Tjeckoslovakien. S:s regering skickade ut inbjudningar men under tiden utbröt ett uppror i s. delen av landet. Engelsmännen hade under den tid de styrt S. vinnlagt sig om att skydda de primitiva sy dsudaneserna; upproret var en följd av att de brittiska ämbetsmännen ersatts med nordsudanesiska sådana. Under dessa omständigheter kunde allmänna val ej hållas. Kartumregeringen föreslog då, att det parlament som redan fanns skulle besluta om landets ställning. Någon kontrollkommission skulle under sådana förhållanden ej behövas. Förslaget godkändes av S:s parlament. Egypten som alltjämt eftersträvade hegemoni över S. försökte trots detta att ordna nyval och sände ut inbjudningar till en kontrollkommission. Då denna åtgärd väckte irritation ändrade emellertid Egypten taktik och sände ut inbjudningar gemensamt med England. Någon kontrollkommission kom emellertid ej till stånd. Senare proklamerade S:s parlament S. som en självständig stat fr.o.m. 1/1 1956. Oron i landet har emellertid fortsatt, framför allt i bomullsdistrikten i s. delen, där svåra kravaller vid flera tillfällen utbröt under 1956. Dessa nedslogs hänsynslöst av myndigheterna. Sudermann [so'-], H., 1857—1928, tysk författare. S:s teaterpjäser (Ära, Hemmet, Mori-turi) är originella och kännetecknas av en livfull