Sva duktionen uppgick år 1938 till 9,5 milj. ton. 1953 var den 4,9 milj, ton, varav 979 000 från Japan. Svavelkvicksilver, se Cinnober. Svavelmetaller, se Sulfider*. Svavelsalter, se Svavlor. Svavelsyra, kem. formel H2SO4, den tekniskt viktigaste syran. Genom förbränning av svavel el. röstning (stark upphettning vid lufttillträde) av svavel-kis erhålls svaveldioxid [SO2], som är en gas med stickande lukt. Denna kan i sin tur ytterligare oxideras till svaveltrioxid [SO3], som i rent tillstånd bildar sidenglänsande, lättflyktiga kristallnålar, vilka med begärlighet förenar sig med vatten till svavelsyra [SO3 + H2O = H2SO4]. Tekniskt sker oxidationen av svaveldioxiden antingen med användande av salpetersyra som oxidationsmedel el. genom användning av platinerad asbest som kontaktsubstans. Det förra tillvägagångssättet, som är det äldre, benämns blykammarprocessen, enär oxidationen sker i kamrar av blyplåt. De gaser, som bildas vid röstning av svavelkis, leds, sedan de befriats från damm, in i det av syrefast tegel uppförda s.k. glovertornet, fyllt med gallerformigt upplagda, eldfasta stenar. Vid passagen genom tornet avkyls gaserna och inleds därefter i blykamrarna, där svaveldioxiden i närvaro av luft och vatten utsätts för inverkan av ångor av salpetersyra el. kvävoxider. Härvid bildas svavelsyra. Denna s.k. kammarsyra samt avloppsgaserna från sista kammaren, som i huvudsak består av kvävgas men även innehåller en del nitrösa gaser, leds därefter in i det s.k. Gay-Lussactornet. Detta är av samma konstruktion som glovertornet men fyllt med koksstycken. Ner genom detta torn flyter en ström av koncentrerad svavelsyra, som med de nitrösa gaserna ger en förening, som benämns nitrosylsvavelsyra. Nitrosyl-svavelsyran och den utspädda kammarsyran leds därefter ånyo in i glovertornet, där kvävoxiderna frigörs och återvänder till blykamrarna. I glovertornet äger också en koncentration av kammarsyran rum. Enligt den andra metoden, den s.k. kontaktmetoden, leds luft och svaveldioxid, något uppvärmda, genom en kammare, innehållande ett antal silbottnar, på vilka ligger platinerad asbest. Under inverkan av denna förenar sig luftens syre direkt med svaveldioxiden till svaveltrioxid, som i vatten löser sig till svavelsyra. — Koncentrerad S. (96 å 98 %) är en tung, tjockflytande, färglös, starkt frätande vätska. Den blandar sig med vatten under värmeutveckling. Specifik vikt 1,84. Kokpunkt 338°. De väteersättande metallerna ger med utspädd S. sulfat och vätgas, de icke väteersättande med varm koncentrerad S. sulfat och svaveldioxid. Bly angrips endast i obetydlig utsträckning av S., guld och platina icke alls. S. används i stor utsträckning inom den kemiska industrin framför allt för fabrikation av konstgödningsmedel, sprängämnen, soda m.m. Genom kontaktmetoden kan även erhållas s.k. rykande svavelsyra, vilken kan anses bestå av svavelsyra, som innehåller svaveltrioxid. Svavelsyrlighet, se Svavel. Svavelväte, se Svavel. Svavlor, benämning på de negativa sulfiderna och de mot dem svarande syrorna. Exempel: kol-disulfid, kem. formel CS2, och den mot denna svarande syran, den egentliga kolsvavlan, kem. formel H2CS3. S:s positiva vätejon är i motsats till syresyrornas bunden vid svavel. S:s salter kallas sulfo-salter el. svavelsalter. Swaziland, se Swasiland. Svea. — 1. Personifikation av Sverige, framställs vanligen som en kvinna i vapenskrud (”Moder Svea”). — 2. Tidskrift för vetenskap och konst, utgiven i Uppsala 1818—23, 1825—29 och 1831— 32. — 3. Litterär kalender utgiven 1844—1907. Ett återupptagande 1925 ledde ej till fortsatt utgivning. 1148 Sveabolaget, Stockholms Rederi AB Svea, grundades 1894. Aktiekapital 17,6 milj, kr 1956. S. bedriver kusttrafik i Sverige samt trafik på östersjö-hamnar, Finland, England, Frankrike m.fl. länder. Sveaborg (finska Su'omenlinna), fästning på öar i Finska viken, nära Helsingfors, anlagd av Augustin Ehrensvärd år 1749. överlämnades under finska kriget år 1808 av Cronstedt förrädiskt till ryssarna. Sveagruvan, stenkolsgruva på Spetsbergen, som bearbetades av ett svenskt bolag 1916—25, då brytningen nedlades efter en brand. S. såldes 1934 till Norge. Svea hovrätt, se Hovrätt. Svea kanal, planerad vattenväg mellan Mälaren och Vänern över Hjälmaren. Svealand, Sveriges mell. huvuddel, ursprungligen det gamla Svea rike, området kring Mälaren. S. omfattar landskapen Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke, Värmland och Dalarna. 80 368 km2. 2 575 782 inv. 1955. Svear, en germansk folkstam ursprungligen bosatt i Mälarlandskapen. Deras välde kom sedermera att omfatta hela Sverige. Jfr Sverige, Historia. Sweater [so-e'tö], eng., stickad tröja, som går högt i halsen; används särskilt vid sport. Svea älv, den forna Ancylussjöns* avlopp till Västerhavet, vilken anses ha gått över Letälvens* dalgång. Svedala, köping i Oxie härad, Malmöhus län. 5 182 inv. 1955. Svedberg. — 1. Jesper S., 1653—1735, biskop, en av sin tids ledande kyrkomän. S. hade stor betydelse som psalmdiktare. — 2. The S., f. 1884, svensk kemist, professor i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet 1912—49, därefter chef för Gustaf Werners institut för kärnkemi i Uppsala. S:s främsta arbeten faller inom kolloidkemin. Han erhöll nobelpriset i kemi 1926. Svedbom, V., 1843—1904, från 1901 direktör för Musikaliska akademin. S. komponerade bl.a. balladen Sten Sture. Swedenborg, Emanuel, 1688—1772, naturforskare. S. besatt en enastående lärdom och idérikedom. I flera avseenden stod han i naturvetenskapliga frågor långt framför sin tid. Han skrev arbeten inom medicin, geologi, kemi, astronomi etc. S. företrädde till en början en mekanisk uppfattning av världen och företeelserna. Omkr. 1740 började S. alltmer ägna sig åt teologiska och filosofiska grubblerier. Hans senaste arbeten företräder en spiritua-listisk och religiös åskådning. S. led denna tid av hallucinationer, vilka han utförligt beskrev. Han trodde sig umgås med andar och företedde även andra tecken på att han ej var psykiskt fullt normal. Personligen var S. redbar och anspråkslös och besatt en enorm arbetsförmåga och vetgirighet. Som naturvetenskapsman räknas han till Sveriges största. Hans mystiska skrifter har på en del håll ansetts gudomligt inspirerade. Med utgångspunkt från dem har bildats religiösa samfund framför allt i England och Amerika (Nya kyrkan el. Nya Jerusalem). Svedjebruk, primitivt jordbruk, där skogen nedbrändes och askan fick utgöra gödselmedel. Svedlund, Doris, f. 1926, skådespelerska, från 1946 vid Dramatiska teatern. Sweepstake [so-i'pstejk], ett slags lotteri vid hästkapplöpning. Sveg, köping i Svegs tingslag, Jämtlands län. 1 982 inv. 1955. Svekoma'n, svenskhetsivrare. — Svekomani', svenskhetsivrande, svenskhetsvurm. Sven. — 1. Danska konungar, bland vilka märks S. Tveskägg 960—1014. S. förde härnadståg mot England, vilket land han slutligen helt och hållet