”59 bert I av Riga efter mönster av Tempelherreorden, stadfästes av påven 1202—04. Företrädesviso med hjälp av S., som närmast utgjorde ett slags stående här, erövrade biskopen östersjöprovinserna, varav en tredjedel avträddes till orden, som senare betydligt utvidgade sitt område. 1237 införlivades S. med Tyska orden. Svärmare (Sphin'gidae), en familj skymningsfjärilar, som har tjock, spolformig kropp och smala, långa framvingar. I skymningen håller de sig svävande framför blommor, medan de suger honung. Till S. hör flera släkten, bl.a. dödskallefjärilen. Se bild sid. 375. Svärmarfjärilar, se Skymningsfjärilar. Svärmning, se Bi. Svärtsläktet (Oide'mia) hör till dykänderna bland andfåglar. Näbbnageln är bred, stjärten spetsig. I Sverige är svärtan (O. fusca) vanlig. Hannen är svart med vit fläck under ögat. Honan brunaktig med en ljusare fläck mellan ögonen och näbben. Båda har en vit spegel på vingarna. Sjöorren (O. nigra), som också är svart men saknar vingspegel, är vanlig i våra fjällsjöar. Se bild sid. 423. Svävande lån, benämning på lån med kort för-fallotid i motsats till fonderade lån. Svävande statsskuld, den del av statsskulden, som består av tillfälliga lån. Svävflugor, se Blomflugor. Svävningar. Om två närliggande toner anslås hör man S., beroende på interferens mellan de båda tonernas svängningar*. Detta har betydelse då man skall stämma två toner el. två instrument mot varandra. Resp, strängar spänns tills S. försvinner. Sybari't, invånare i den grekiska staden S y' b a-r i s i s. Italien, vilken var känd för sin lyx och yppighet.. I allmänt språkbruk vällusting, frossare. Sydafrika, den del av Afrika, som är belägen s. om floden Sambesi. Till S. räknas förutom Sydafrikanska unionen de brittiska besittningarna Ba-sutoland, Bechuanaland, Swasiland och Syd-Rho-desia samt Damara- och Namaland (f.d. tyska besittningar) ävensom s. delen av portugisiska kolonin Mozambique, tillsammans utgörande 3,5 milj. km2. — Sö. delen av S. är genomdragen av bergskedjor. Innanför bergen utbreder sig högslätter. Större delen av n., v. och även s. S. utgörs av stäpper. Den centrala delen av S. upptas av öknen Ka-lahari (omkr. 1 milj. km2). De viktigaste näringsgrenarna är boskapsskötsel och bergsbruk. Viktigaste bergsbruksprodukter är guld (Transvaal) och diamanter (Kaplandet). Sydafrikanska unionen, dominion i Brittiska samväldet, omfattande fyra provinser: Kaplandet, Natal, Transvaal och Oranjefristaten. 1 224 000 km2. Folkmängden var 1955 omkr. 9,1 milj, afrikaner, 1,2 milj, färgade, 2,9 milj, vita och 410000 asiater. Huvudstad Pretoria; säte för parlamentet är Kapstaden. Av S. förvaltas mandatområdet Sydvästafrika* (f.d. Tyska Sydvästafrika). I spetsen för styrelsen står en av den engelska regeringen på förslag av de sydafrikanska ministrarna tillsatt generalguvernör, som vid sin sida har en regering på 12 ministrar. Parlamentet består av två kamrar. Senaten har 48 medlemmar, vilka måste vara av europeisk härkomst men fyra representerar de infödda raserna. Representanthuset har 159 medlemmar. Rösträtt tillkommer alla vita män och kvinnor som fyllt 21 år. Infödingarna i Kaplandet får utse tre medlemmar till representanthuset. — Historia. Afrikas sydspets (Goda-Hoppsudden) upptäcktes 1486. Först på 1600-t. började emellertid S. koloniseras. Nybyggarna var huvudsakligen holländare. Så småningom organiserades i sydligaste delen av S. den holländska Kapkolonin, som dock 1795 besattes av engelsmännen. Genom ett fördrag 1814 förvärvade England Kapkolonin. De holländska invånarna. Syd boerna, kom emellertid snart i konflikt med den engelska styrelsen och boer utvandrade i massor till de nya staterna Natal, Oranjefristaten och Transvaal. Boerna i Natal angreps av kringboende zulustammar och måste begära hjälp hos engelsmännen. 1849 införlivades Natal med Kapkolonin. År 1856 blev Natal en självständig engelsk koloni. Området n. om Oranjefristaten och Transvaal förvärvades, framför allt genom Cecil Rhodes’ ingripande, av England. En allt starkare invandring av engelsmän i boerrepubliken (Oranjefristaten och Transvaal) medförde konflikter med England. År 1899 utbröt boerkriget, vilket 1902 slutade med boerstaternas fullständiga besegrande. De båda staterna blev engelska kolonier, vilka 1909—10 sam-manslöts med de övriga engelska kolonierna till S. Inrikespolitiskt har svårigheter förelegat framför allt med hänsyn till negrerna som har majoritet. De har genom undantagslagar uteslutits från politiskt inflytande; rösträtten är som ovan nämnts i allmänhet begränsad till personer av europeisk härstamning. — Förhållandet till England har långsamt förbättrats. 1926 erhöll S. i likhet med övriga domi-nions en självständig ställning gentemot moderlandet. Nationalistpartiet under general Herzog sökte dock vid 2:a världskrigets utbrott genomdriva en neutralitetsförklaring. Det engelskvänliga partiet under general Smuts segrade med måttlig majoritet. I nov. 1940 lämnade Herzog politiken. Sedermera har nationalistpartiet under Malan erhållit majoritet. Under hans ledning har S. vägrat att överlämna mandatet över Sydvästafrika till internationell förvaltning, vilket medfört konflikt med FN, Den inre politiken har blivit mera hårdhänt mot infödingarna. Detta har återigen försämrat relationerna med Storbritannien. 1950 antogs en lag, som anvisade negrerna särskilda bostadsområden. — Malan avgick som premiärminister 1954 och efterträddes av den ultranationalistiske Johannes Strij-dom. Sydamerika, den s. av Amerikas huvuddelar, förbunden med Nordamerika genom Panamanäset. Ytvidd omkr. 18 milj. km2. 121 milj. inv. 1955. S. utgör en triangelformad, mot s. avsmalnande landmassa. I n. gränsar S. till Karibiska havet, i ö. till Atlanten, i v. till Stilla havet. Kusterna saknar större inskärningar, med undantag för v. sidan av Patagonien. Längst i s. avskiljer Magellans sund den bergiga ön Eldslandet. Ö. därom märks de i Atlanten belägna Falklandsöarna. De v. delarna av Sydamerika genomlöps av Andernas bergskedjor, vilka stupar brant ned mot Stilla havet. Ö. om Anderna sänker sig landet i stort sett sakta ned mot Atlanten. Till Atlanten rinner därför S:s största floder Orinoco, Amazonfloden och Paranå. S. har endast ett koloniområde, Guayana, i övrigt självständiga stater (republiker). S. delen av Guayana tillhör Brasilien, v. Venezuela. N. och ö. delarna är uppdelade i Brittiska, Nederländska och Franska Guayana. Staterna är: Venezuela, Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile, Argentina, Uruguay, Paraguay och Brasilien. Angående klimatiska förhållanden, näringsliv, befolkning etc. se de skilda länderna och kolonierna. Upptäcktshistoria, se Amerika. Se vidare färgkartan. Sydatlantiska ryggen, se Challengerryggen. Sydaustralien, stat i Australiska statsförbundet, omfattande s. delen av mell. Australien. 984 000 km2. 797 807 inv. 1954, fullblods urinv. ej medräknade. Huvudstad Adelaide, 484 093 inv. 1954 (med förstäder). Syd-Carolina, se South Carolina. Syd-Dakota, se Dakota och South Dakota. Sydenham [sid'nöm], stadsdel i s. London. Sydfrukter, beteckning på apelsiner, citroner, ananas, bananer m.fl.