Syd Sydgeorgien, en ö i s. Atlanten, som ingår i den brittiska kolonin Falklandsöarna. S. är centrum för valfångsten i s. Atlanten, som företrädesvis drivs av norrmän. 1 449 inv. 1953. Sydholland, Nederländernas tätast befolkade provins, belägen omkring Rhens och Maas’ mynningar. 2 812 km2. 2,5 milj. inv. 1953. Sydkinesiska sjön, se Södra kinesiska sjön. Sydney [sid'ni], huvudstad i Nya Syd-Wales (Australiska statsförbundet), belägen på sö. kusten av Australkontinenten. 1,9 milj. inv. 1954 (förstäderna inräknade). Australiens äldsta stad och på grund av sin utmärkta hamn viktig handelsstad med export av bl.a. stenkol och ull. Betydande industri. Stora dockor och skeppsvarv. S. är huvudstation för den brittisk-australiska krigsflottan. Universitet sedan 1850. Sydnigeria, se Nigeria. Syd-Orkneyöarna [-å'kni-], antarktisk ögrupp 1160 (Falklandsöarna) s. om Sydamerika, bestående av två större öar samt ett flertal mindre, ca 1 700 km2. S. saknar bofast befolkning. Valfångare. Tillhör Storbritannien. Sydostmonsu'n, se Monsuner. Sydostpassa'd, se Passadvindar. Sydow. — 1. A. Hj. v. S., 1862—1932. Som verkställande direktör och ordförande i Svenska arbetsgivarföreningen spelade S. en framträdande roll i arbetskonflikter. S. tillhörde första kammaren 1916—32 och var konsultativt statsråd 1909— 11. — 2. O. F. v. S., 1873>—1936, jurist, landshövding i Göteborgs och Bohus län 1917—34, civilminister 1914—17, statsminister febr.—nov. 1921, riksmarskalk 1934. Sydpolarområdet är i motsats till norra polarområdet till större delen ett landområde och betecknas ibland som sjätte kontinenten; det skjuter mot Indiska oceanen ända fram till polcirkeln och åt 5ENERAL$TAØEN$ UITQQRAFISKA ANSTALT Skala 1:70000000